söndag 15 november 2015

2013 Tissot Poulsard Vieilles Vignes


Får egentligen Stéphane och Bénédicte Tissot den uppskattning de förtjänar? Det flaxar förbi rätt mycket juravin i mitt flöde, men ganska sällan något från Tissot. Visst, man gör förhållandevis mycket vin så grejerna är rätt enkla att få tag på, och dessutom har man hållit på ett bra tag. Inte särskilt exklusivt eller nytt kanske. Etiketterna är i ärlighetens namn inte heller de fräckaste. Men själva vinerna, de är strålande! Och det över hela linjen faktiskt, från oxiderat till upptoppat till rött.

Den här ljusröda, transparenta, osvavlade varelsen är inget undantag. 2013 Poulsard VV bjuder på en alldeles bedårande doft av hallon, bokna jordgubbar och rönnbär tillsammans med blodapelsiner i mängder. En liten grön kvist vill också vara med, och så lite blommor och en gnutta salmiak. Poulsard är en druva som gärna ger reduktiva viner så jag var inställd på en rejäl luftning, men det här är spelbart och öppet direkt från flaska.

Munkänslan är slank och sval, lättfotad utan att för den delen sakna intensitet, och i svansen finns en del finlemmade tanniner som gärna brottas en stund med något från charkdisken. Svår årgång eller inte är det här riktigt bra. Faktiskt ett smått strålande litet vin, för nästan inga pengar alls. Jag bugar mig.

lördag 7 november 2015

2012 Château Le Puy Cuvée Emilien


Nej, nu är det dags att ösa lite kärlek över Bordeaux. Eller åtminstone över Château Le Puys 2012 Emilien. Det här är nämligen en av de största bordeauxkickarna på länge. Kanske inte om man ser till kraft eller ett imponerande antal poäng, men till drickglädje, renhet, energi, stil.

Därmed inte sagt att det inte kan lagras. Ibland undrar man om bordeauxvin inte är snudd på odödligt i källaren, och det här lär också kunna ligga i decennier enligt dem som vet. Fast det är sannerligen inga problem att dricka vinet nu heller. Doften är vidöppen redan från början, medan smaken behöver en liten stund i karaff för att komma loss.

Här finns inget kladd, ingen vanilj, kola, kaffe eller choklad som kommer från rostad ny ek snarare än druva och jordmån. Bara ren, fin rödtonad vinbärsfrukt tillsammans med järnhaltig jord och en angenäm grönton i korsningen mellan tobak och undervegetation. Helheten känns elegant cabbig trots åttiofem procent merlot. Slank, god, rensande smak med fina syror, finlemmade nafsande tanniner och en slutklang som inbjuder till ännu en klunk. Förstås en klockren matspelare, men funkar även på egen hand. Påfyllning.

tisdag 3 november 2015

Krabbvin


Vilket vin passar egentligen bäst till krabba? Finns förstås många alternativ, men jag föredrar en liten gnutta sötma. Vinet kan gärna avslutas med en ganska torr känsla, men sådär tio gram socker per liter gör inte bort sig. Alltså inte läge för de mest allra mest knastertorra grejerna. Riesling eller chenin blanc brukar däremot landa perfekt...

She-dang! Först ut är hantverkaren Francois Chidaine med sin 2007 Vouvray Le Bouchet. Här ligger nog sötman norr om tjugo, men den är fint infattad och eftersmaken klingar åt det torra hållet. Bakade äpplen, kvitten, en gnutta ylle och en liten skvätt punsch i doften. Bra längd, men skall man gnälla på något så är helheten en aning tung. Skulle vilja ha lite mera lyft och klipp i syrorna. Men gott vin utan tvekan. Passar dessutom finfint till det ganska mustiga sköldköttet.

Fast Josef Leitz gör inte håller bort sig. Jag har varit lite tveksam till hans 2009 Berg Roseneck tidigare, men den här är en nollnia som verkligen blivit bättre med några år på rygg. Balansen är härlig just nu med fin fräschör där den lilla beskan har försvunnit. Friskt och stenigt kompletterar det här vinet framför allt krabbklorna på ett strålande sätt. Gnorr. Hoppsan, här tittar visst de gamla dieselgrävlingarna fram igen. En gång så omhuldade, nu mer tveksamma gäster. Det var samma visa senast; oljekällan är väldigt tydlig i det här vinet. Men när grävlingarna är så här gulliga kliar man dem gärna bakom örat en stund. Gott med en skön fas nu.