Visar inlägg med etikett muscadet. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett muscadet. Visa alla inlägg

tisdag 4 september 2012

2010 Domaine de l'Ecu Expression de Gneiss


Det var inte mycket som lockade i septembersläppet. Men ambitiös muscadet kan vara trevlig, och efter ett imponerande första smakprov för några år sedan är jag nyfiken på Guy Bossard och hans Domaine de l'Ecu.  Vi korkar upp en flaska 2010 Expression de Gneiss på halvvolley.

I glasen hamnar ett bleksilvrigt vin. I doften ryms citrusfrukter, hö, örter, blommor, lite lakrits och massor med stendamm. Så mycket oxidationstoner eller bokna gula äpplen hittar jag inte, men visst finns lite chenin blanc-tycke som påpekades här. Första intrycket är lite blygt och tillbakadraget, men efter tre timmar i öppen flaska har doften en helt annan intensitet och bredd. Även vita viner kan behöva luft...

Smaken är slank och stenig, med både lite mineralsälta och grapebitterhet i svansen. Syrorna är kanske inte laserskarpa, men fräschören finns där även om längden till en början är rätt måttlig. Men även här lägger vinet i en extra växel med luft. Sammantaget landar det hela i nuläget i betyget klart godkänt med en gnagande känsla av att vinet inte spelar upp hela registret och att här finns mer att hämta efter något år på rygg. Vi lägger undan nån flaska. (87-88+)

PS. 139 spänn, flaskor finns kvar.

PPS. Läs gärna Chris Kissacks fina profil av producenten här.

söndag 3 juni 2012

2010 Domaine de la Pépière Muscadet


Muscadet + ostron = sant. På egen hand är Marc Olliviers 2010 Muscadet inte jättemärkvärdig. Visst, doften är ganska fin men kanske en smula enkel med vattenmelon, äpplen, bubbelgum och en liten strimma grönt. Jag tycker nollnian var bättre. Men det är när vinet får tampas med ett dussin nyöppnade mollusker från Utah Beach som det verkligen kommer till sin rätt. Plötsligt kliver dragen av atlantsälta fram på allvar, och i munnen väntar en himmelsk matchning. Sköna syror, citrusfriskhet, knastriga mineraler. Och vips tittar solen fram för en kort stund efter några dagars hällregn och permafrost. Så enkelt det kan vara... (86-87)

PS. Privatimport via Vinik. Typ hundra spänn. Det är nog 2011 som gäller nu.

torsdag 25 augusti 2011

2005 Domaine de la Pépière Clos Cormerais



Säg Muscadet och jag gissar att de flesta av oss ser ett purungt vin på våra inre biografer. Säkert inte det dyraste eller mest komplexa vinet vi någonsin druckit, men med en frisk fräschhet och bra syror; i bästa fall rent av lite mineraler eller åtminstone lite sur lie-autolys. När kameran zoomar ut dyker det ofta upp ett fat nyöppnade ostron, och medan fiskmåsarnas skrin ringer i ljudanläggningen kanske även en bretagnsk fiskehamn tar plats på den inre filmduken. Begrepp som lagring eller nya ekfat finns inte på kartan, och skulle snarast få filmen att hacka.

Men som det fungerar! Doften ger gula frukter med äpplen och meloner i spetsen, en fin vitblommig parfym och en försiktig fatkyss med inslag av smör och rostning. När vinet är alldeles nyupphällt har jag väldigt svårt att tänka bortom Bourgogne, men med mer luft och ännu högre temperatur - det smakar utmärkt hela vägen upp till svensk rumstemperatur i slutet av augusti - blottar vinet hela sin skaldjursunkna mineralitet och närheten till Atlanten känns logisk samtidigt som lite ylliga, arrak-iga, nästintill chenin blanc-lika drag definitivt flyttar ursprunget västerut. Att gissa Muscadet tror jag däremot de flesta skulle gå bet på. Munkänslan är klassiskt fransk - slank och fräsch trots en hel del frukt i kroppen, med strålande syror och en ypperlig balans där fräscha citrustoner väger upp fatens rondör. Underbar frisk drickbarhet. Är det ursprungstypiskt? Jag har aldrig druckit en Muscadet som Marc Olliviers 2005 Clos Cormerais, men det här är smått fantastiska saker som flyttar gränserna för hur Melon de Bourgogne kan te sig. Tänk vad lite ek kan göra... (90)

PS. Inhandlat från Vinik. 150 spänn.

måndag 13 september 2010

2 x 2009 Muscadet


K överraskar med färska krabbor, vilket blir ett ypperligt tillfälle att prova två relativt nyinköpta muscadeter.

Först ut är 2009 Domaine de la Foliette som är nästan vattenklart i glasen med en liten silvrig anstrykning. Doften är frisk med vit persika, päron, grönt äpple, lite blommor och en tilltalande småsalt känsla av bräckt vatten. Smaken är slank och fräsch med spetsiga, friska syror och aromer av citrus och grönt äpple. Inte så mycket mineral, men bra lyft och klingande renhet. Utmärkt till krabban, men lika bra som apéritif. (87-88)

2009 Domaine de la Pépière har en något mer komplex doft med mer parfym, men också lite intresseväckande småunkna inslag och ett drag av fänkål/anis utöver de vita päronen, vattenmelonen och persikorna. Även här får man en liten pust av bräckt vatten vilket får hjärnan att skrika efter skaldjur. I munnen känns syrorna mer avrundade även om de fortfarande är friska och höga, samtidigt som det här vinet har lite mer frukt med något större bredd och djup. Avslutningen har spår av mineraler tillsammans med lite citrusbitterhet. Gott. (88-89)

I mitt tycke är La Pépière snäppet bättre, men det är mest en smaksak. En tredjedel av middagsdeltagarna föredrog faktiskt La Foliette. Klart är dock att det här är två goda Muscadeter som säkert också blir perfekta till höstens musslor. Sköna meloner!

PS. Båda vinerna är inköpta genom privatimport hos Vinik. Priset ligger på ungefär en hundralapp.