Dags att se vad som hänt med det här vinet efter 4,5 år på rygg. På tallrikarna landar smörstekt panerad torskfilé, sockerärter och svensk färskpotatis. Borde väl sitta som en smäck till en Smörsault?
2004 Jobard "Clos du Cromin" har en något blek gyllene färg. Doften bjuder på viss utveckling med begynnande drag av arrak och hasselnötter tillsammans med med rökiga mineraler och fatvanilj. Frukten rör sig i det gula spektrat och har en lätt tropisk touch. Inte så värst mycket gröna örter som hos en del andra vita nollfyror, däremot en fin vitblommig parfym på toppen. En läcker och rätt klassisk sniff.
I munnen får man ett slankt och syrligt vin; frukten har inte alls den fetma man kanske förväntar sig från appellationen utan känns mer asketisk. Istället får man riktigt höga syror och en citronfriskhet som sätter ordentlig fart på spottkörtlarna. Fatbehandlingen känns ytterst försiktig, men bidrar med lite kryddor och en försiktig smörighet och är nog egentligen precis tillräcklig för att jag skulle ha landat i Côte d'Or och inte i Chablis om jag fått vinet blint. Eftersmaken får lite extra luft under vingarna från syror snarare än frukt och hänger kvar en fin stund.
En god Meursault, om än i ovanligt slank skrud. Viss men inte så värst långt gången mognad, men å andra sidan undrar jag om här verkligen finns stoppning för lång lagring. Det är gott att dricka nu och det räcker fint, vi tar nog nästa flaska inom två år. Ett bra köp för 261 kronor i novembersläppet 2006. (90-91)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar