Söker man svalka i värmeböljan kan kanske en rysare vara på sin plats? Riktigt kalla kårar får man av Neal Martins genomgång av nolltreorna från Bordeaux. Visst, han tycker precis som de flesta andra kritiker att ett antal slott på främst vänstra stranden fått till atypiska men lyckade sinkaduser denna stekheta årgång, men annars är det gott om lustmord. Ta till exempel Durfort-Vivens (68 poäng "oh dear... a fug of stewed fruits on the nose with a boiled cabbage scent in the background"), Calon-Segur ("odd prune-scented nose lacking any vigour"), Trotanoy ("just two words for the palate: “prune juice”"), La Gaffelière (69 poäng "does not know the definition of freshness"). Till kvällens vin delar han ut 75 poäng med omdömet "a couple of sips is enough. Drink now.". Och detta redan i januari 2007, huga.
Nåja, smakar man inte själv får man aldrig veta. 2003 Château Quinault L'Enclos har en blåröd färg som börjat sin skiftning mot brunt. Doften bjuder efter någon dryg timmes luftning på plommon och svarta vinbär tillsammans med en fin och tydlig mineralton. Lite tobak glimtar förbi i bakgrunden och det finns en hel del rostade toner både av fatkaraktär men också av bränd jord. Hmm, kanske lite blommor också. I det tomma glaset tillkommer en lätt stallighet. Helheten känns ganska homogen, visserligen ganska sötfruktig men absolut inga katrinplommon. Riktigt fin doft, men skall man anmärka på något så är det kanske att vinet känns lite anonymt. Kunde nog egentligen ha kommit lite varstans ifrån. Munkänslan lever inte riktigt upp till doften, lite ofokuserad utan riktig stuns i frukten. Viss gleshet i mitten, men fin mineralhaltig längd som tyvärr präglas av en gnutta bitterhet och lite gröna, vassa tanniner. Är det månne hettan man märker, med värmestressade druvor som inte uppnått full fenolisk mognad? Eller så är det bara eken. Det blir också ett stort frågetecken för vidare lagring med tanke på den lite veka frukten och det faktum att vinet inte vann på luftning, snarare tvärtom. Det var fräschare första timmarna. Dessa invändningar till trots är vinet gott. Pluspoäng för doften, ingen topp-Bordeaux, men gott.
5 kommentarer:
Tack för info! Vi har en butelj i källaren, inhandlad på Leclerc i Castillon förra året. Förhoppningarna var högre än dina noteringar anger, men vi kanske får smaka under hösten. F.ö finns en del andra 2003 i källaren (tex Durfort-Vivens om jag minns rätt, har inte gjort Cellartracker-inventeringen än...) Vi får se hur de vecklar ut sig med tiden, förhoppningsvis lite bättre än 70 i snitt i alla fall!
Alltid svårt med en ensam flaska. Suckling tycker ju man skall vänta till efter 2011, å andra sidan har jag läst flera rapporter om nolltreor på väg utför redan, framförallt från högra stranden. Merlot verkar haft det svårare i hettan än cabernet. Jag är lite tveksam till lagringspotentialen som ni märker. Å andra sidan gissar jag att ni betalat ungefär lika mycket som jag gjorde - drygt 160 kr, vilket förstås är en ovanligt billig biljett för att smaka det här slottet. Det finns väl kanske inte så mycket att förlora. Vill man vara på den säkra sidan dricker man upp ganska snart - det är ju klart drickbart i nuläget tycker jag. Blir väldigt intressant att höra vad ni tycker när ni än korkar upp.
Lustigt med årgångarna i Bordeaux (skrev f.ö. ett inlägg om detta precis på Vinforum). Parker verkar i stort hålla 2003 som en bättre årgång än 2005 om man bara tittar på poängen. Det kan också vara att han har målat in sej i ett hörn efter extremt positiva fatbedömningar av 2003:orna(?). Jag har inte provat många cru classé 2003 än - endast Prieure Lichine om jag minns rätt. Sitter på en del Poyferre, Barton, Calon Segur och Sociando Mallet - men har inte ens varit i närheten av att öppna någon än. Historien har varit väldigt snäll mot "heta" årgångar tidigare - så det skall nog ordna sej tror jag.
Jo, historien har väl det. 82:orna avfärdades väl som syltiga fruktbomber framsprungna ur värmen från helvetets förgård och utan någon som helst lagringspotential enligt de första recensionerna. Av alla utom ni-vet-vem. Men jag är fortfarande lite skeptisk till nolltreorna, även om min erfarenhet är väldigt begränsad så klart. En del verkar ganska atypiska, vilket du även verkar ha tyckt om Prieuré Lichine. Fast vänstra stranden är nog betydligt säkrare mark än högra. 2003 Sociando har jag smakat, gillat, och köpt fler av. Léoville-Poyferré och -Barton skulle jag gärna köpa utan att tveka om tillfälle gavs till rimliga pengar. Även Neal Martin ger dessa viner poäng från 91 och uppåt. Calon-Ségur - ja vem vet? Men 3 av 4 är väl inte så illa? ;-)
Jag har själv satsat främst på -01 och -04 utifrån en bild av övriga 2000-talsårgångar som antingen svaga (2002) eller för varma (2003)eller överprissatta (2000, 2005). Självklart lämnar en sådan grovmaskig analys mängder av undantag att ta hänsyn till och innehåller generaliseringar som blir ganska långt från sanningen emellanåt. Främst 2004 verka i alla fall av engelsmännen gradvis uppvärderas, och min smak är mer Broadbent än Parker, har jag konstaterat...
Skicka en kommentar