2004 Altos Las Hormigas Reserva

Efter en härlig dag på stranden nu när sommaren äntligen kommit stillar vi den värsta hungern med en svalkande tallrik gazpacho och gårdagens rester av Chablis och rosé innan vi börjar laga till kvällens grillade kött. Till detta väljer vi vad som borde vara ett riktigt grillvin i dess rätta bemärkelse - en Malbec från Asadons hemland Argentina.

Färgen är riktigt mörkt blåröd. Doften är stor, överväldigande och mycket mogen och varm med inslag av mörk frukt med drag av blåbär, björnbär, moreller och plommon. Det finns också kryddpeppar, kaffe, mörk choklad, violer och lite vanilj. Smaken är riktigt fyllig och bred med samma mörka bär och rostade fattoner, parat med en ryggrad av syror och en del kvarvarande tanniner som hindrar det hela från att bli för syltigt, innan allt mynnar ut i en munfyllande lång eftersmak. Helt uppenbart Nya Världen och inte helt lätt att ursprungsbestämma men, wow, vilken kvalitet. För motsvarande brukar man få betala åtminstone över 200 eller kanske ibland till och med över 300 kr. Klart en av de bästa argentinska Malbec vi någonsin har druckit (även om de inte är så väldigt många). Det finns just nu en del 2005:or på hyllorna -undrar om de är lika bra?

När jag prickade av denna flaska i cellartracker insåg jag att vinsamlingen just blev ännu mer frankofil och att det här var den sista flaskan från Argentina. Fördelningen just nu ser lite avrundat ut så här: Frankrike 67,5%, Italien 12,5%, Spanien 8,5%, Tyskland 4,0%, Australien 3,0 %, Österrike 2,5%, Portugal 1% (enbart vintage port), Sydafrika 0,5% och USA 0,5%. Nu är jag förstås nyfiken på hur era sammansättningar ser ut?

Uppsamlingsheat för blandade semesterviner

Vi har varit på sommarturné hos släkt och vänner, och har blivit bjudna på en hel del goda middagar. Här följer några korta noteringar ur minnet kring en del av de viner vi serverats. 2005 Duboeuf Beaujoulais-Villages lämnade inga bestående intryck- lite glesa röda bär parat med hög syra och minimal kort eftersmak. Ospännande och förtvivlat enkelt -men visst är det lättdrucket om det nu är det man vill ha ut av ett vin. 2004 Trimbach Riesling var en utmärkt apéritif med inslag av kartiga gröna äpplen, citron och mineraler i hustypisk knastertorr stil. Vinet känns fortfarande alldeles för ungt och var ganska slutet direkt efter uppkorkandet. Vinner på att luftas eller kanske hellre lagras något år till åtminstone. Som vanligt en stabil basriesling. 2005 Jean-Claude Boisset Bourgogne Blanc, som gick åt i en rasande takt till grillade gambas medan regnet vräkte ned utanför, var en blekgul uppenbarelse med lite gröna reflexer och en typisk doft av äpplen, citron och fat. I munnen var vinet ungt men gott med fin ren frukt och ganska välintegrerad ek. En riktigt trevlig bekantskap i samma viktklass som Jadots Couvent des Jacobins. Enligt uppgift nedklassad frukt från Ladoix och Puligny-Montrachet, vilket parat med årgången mynnar ut i en liten fyndstämpel. Finns fortfarande enstaka flaskor kvar. Boisset sägs ha förbättrat sin kvalitet markant sedan vinmakaren Grégory Patriat tillträdde 2002. 2001 Château Fournas Bernadotte fick jobba i motvind, serverat i alldeles för små glas utomhus, men framstod iallafall som en ganska enkel men habil Bordeaux med svartvinbärsjordigheten på plats. Gott men kanske någon femtiolapp för dyrt. I vilket fall som helst ett av de godaste viner svärfar har bjudit på, tack för det. Blev sugen på att prova förstavinet som vi har liggande i årgång 2000. Betydligt billigare 2003 Château de Fontenille serverades av mina föräldrar. Doften var faktiskt riktigt bra, vidöppen och ganska stor med klassiska inslag av cassis, grön paprika, järn och jord. I munnen var vinet väl glest, enkelt och vattnigt och levde inte upp till doftens löften, men ändå ganska gott och matvänligt medelfylligt. Bra typicitet för pengarna. Kanske ett tips för en stor tillställning där gästerna har klassiskt skolade gommar? Är man van vid eldiga Nya Världen-boxar är kanske kvällens andra vin att föredra. 2004 Gran Lurton Cabernet Sauvignon Gran Reserva hade verkligen en annan profil, varmare, alkoholstarkare och mer frodigt fruktpackad, men också tydligare tanniner. Doften var stor och varm med lite kryddighet utöver mörk frukt, plommon, rostade fat och lakrits som även återfinns i den ganska fylliga smaken. Malbeckomponenten kändes större än de 20% som anges. Riktigt gott, med reservation för att man måste gilla stilen. Pappa och jag föredrog detta vin till ryggbiffen, medan mamma och K var mer förtjusta i Fontenille.