Inte en av mina bättre kvällar. Inspirerade av Finare Vinares Pegauprovning var scenen förberedd för vår enda flaska av 1998 Cuvée Laurence. Framplockad, fotad och klar. Bara att korka upp. Gaah! Är jag verkligen i form för detta? Jag börjar få en släng av sonens förkylning, och lite nästäppa och tryck över bihålorna känns inte helt optimalt när man skall dricka en av de flaskor man sett fram mest emot. Nja, den får nog lägga sig ner igen... Ridå.
Ersättare blir denna Hermitage, som skall vara en blandning från L'Hermite och Les Bessards. Direkt från flaskan får man en öppen, tillgänglig doft som talar om att alla försåtliga tunnlar är passerade. Här bjuds på sirlig rödfrukt med inslag av vinbär, hallon, jordgubbe, rabarber och lite bokna röda äpplen. En skvätt tomatpuré också. Massor av rökt medwurst på toppen - det är kanske det amerikanarna refererar till när de pratar om baconfett- och så lite vedeldad bastu. Efterhand kommer en sydfransk örtighet tassandes för att slutligen stegras till ett maffigt crescendo av garrigue och lagerblad när flaskan varit öppen ett tag. Ett riktigt sniffevin.
Munkänslan pekar norrut, den hade inte behövt skämmas för sig i ett sällskap av bra Bourgogner. Slank, spenslig frukt med riktigt höga syror som lyfter den långa lakrits- och mineraltonade eftersmaken. Avslutningen känns mjuk med smälta tanniner.
Jag ser att jag har låtit lite negativ i de senaste posterna. Det har varit invändningar och besvikelser här och där. Så inte i kväll - här blir det bara glada miner och tummarna upp. Utan att springa iväg och bli alldeles tokig på poängskalan är det här faktiskt ganska underbart för vad det är - en klassiskt fransk, drickfärdig syrah med mognad som såldes för bara dryga tvåhundringen förra året. Ett litet matvänligt under av balans och elegans. Och den där Pegaun får vi väl dricka till en tisdagskyckling inom kort...
9 kommentarer:
Vi hade samma väldigt positiva upplevelse av detta fyndvinet före sommaren - fullständigt öppen och mogen nord-Syrah i högsta klass (den skalperade Grange des Peres i en direkt jämförelse). Nu bara man bannar sej själv att man inte köpte mer när det fylldes på efterhand.
Nu hoppas jag att du hoppar på en Bouscassé 2005 (efter lååång luftning). Det är verkligen ett vin som får en att återfå tron på franska viner när de dyra Bordeauxerna faller ifrån.
Hej Frankofilen!
Lustigt, måste finnas något telepatiskt fenomen bland bloggarna. Mitt vinval för lördagen föll på en 2003 Marquise de la Tourette och en 2003 Pegau Réservée. Inspirerad av portvins associationerna kunde jag inte låta bli. Jag måste ju ha lite sötare toner i mina viner ; )
Hursomhelst, har funderat på mmm’s kommentar om prisvärdet och i Sverige är Delas viner förvånansvärt attraktivt prissatta. Nu har jag förvisso inte koll på världsmarknadspriserna men jämfört med Danmark är det fyndpriser.
Pegau´n däremot är raka motsatsen. Jämför jag priset i Danmark eller på plats är det omvänt förhållande.
Har aldrig riktigt förstått det här med prissättning.
Kan inte låta bli att fundera på vad som sker med 2007orna från södra delen efter Parker’s rapport?
Ser fram emot att läsa om Cuvée Laurence så småningom.
Krya på dig!
PS. Har 1/3 kvar av respektive butelj till morgondagen men Pegau’n leder på poäng så här långt fast inte med mycket. Någon ”Slank, spenslig frukt med riktigt höga syror som lyfter den långa lakrits- och mineraltonade eftersmaken” har inte jag i min 2003a - bara en ren, varmfruktig, syltig och viskös karaktär ; ) Men baconfett har jag i massor även i mitt vin. Nästan så jag tror jag befinner mig på hemmaplan! DS
mmm - min relation till Brumont har svalnat på senare år, men jag har ju läst vad du skrivit och nollfemman låter som att man inte får missa.
MV - visst är det knepigt med prissättning. Vi får väl se vad som händer med Pegau nu när det inte är Divine som importerar längre. Att du inte hittar spenslig frukt i nolltrean är nog inte så konstigt - snacka om årgångsskillnader. Vore häftig att prova, men just den årgången dök väl aldrig upp i Sverige? Ser fram mot en post om den och 2003 Pegau om du har lust.
Kul att höra att nollettan äntligen är öppen. När vi testade i samband med inköpet förra året kändes den ju ganska intunnlad. Vi gissade då att man behövde vänta minst ett par år på att det skulle öppna upp. Fast några tydligare mognadstoner verkar ändå inte vara på plats än, eller?
Frukten känns ändå ganska utvecklad med lite tomatpuré - min första ögonblicksbild som dök upp i huvudet vid första sniffen var faktiskt Jamets 98:a, även om den såklart var bättre. Och vinet var förvånansvärt mjukt. Men visst, det finns kanske inte supermycket tertiära aromer. Å andra sidan är väl vinet precis i början av sin drickfas och borde kunna skänka glädje under många år framöver.
Frankofilen> Jag vet inte riktigt varför jag blandade in Brumont i denna posten - får skylla på den där monstergrappan som vi tog efter gåsen. Vinet är dock värt att prova en regnig onsdag.
Detta vinet finns ju fortfarande att köpa fast till ett betydligt högre pris - vet inte riktigt varför det plötsligt prissänktes. Har dock för mej att Delas blev sågade i WS för 2001:orna. Felaktigt sågade visade det sej.
Hej igen!
Nej, 2003an kom aldrig till Sverige. Jag gjorde inköpet i Danmark till alldeles för högt pris gentemot de Svenska ordinariepriserna för detta vin. Omräknat i Svenska pengar hamnade den på 485kr vilket i sig är ungefär vad alla årgångar går lös på hos HJH (2005an kostar nu 380Dkr ca: 500kr med vår ”devalverade” krona). Försökte få tag i 2003an via Ward Wines men det gick inte. Om Parker har rätt gjorde man endast 40% av normal volymen 2003 av detta vin, vilket kan förklara svårigheten att få tag på det. Jag kände mig tvungen att i alla fall testa 2003an eftersom den anses så atypisk. Helt fel enligt mig men det kan man ju inte lita på – eller? Jag önskar att alla nord Rhônare smakade så här (faktiskt inte alls platt utan tvärtom massor av ren fin frukt med tydlig fruktsyra som kommer att hålla vinet vid liv i många år).
Nu dag två är den i princip oförändrad gentemot gårdagen vilket inte gäller för 2003 Pegau’n – den är ännu bättre!
Delas är annars en gammal favorit för mig. Besökte dem för många år sedan och det var en av de roligaste producentprovningar jag varit på. Vi fick först sju röda viner och jag var ganska mör efter det, då plockade han (export chefen) fram de vita vinerna. Fem stycken. Vi började klockan tio på morgonen och jag körde inte bilen efter detta vill jag påpeka. När jag lite förundrad undrade varför vi fick de vita efter de röda såg han lite lurig ut och menade att så gjorde man väl överallt – började med de röda? Tror det var en gimmick. Fast tanken är god - att efter de röda blir syrorna inte lika aggressiva i de vita vinerna och därmed njutningen lite större. Köplusten ökar kanske?
Ska försöka göra en post om vinerna. Problemet är att de fick hård konkurrens av en Spanjor idag. En Ribera från 2001 som nästan skulle kunna förväxlas med en Syrah eller faktiskt en bra Margaux.
Har tappat lite av blogglusten. Tar för mycket fokus från vinerna och det har ett tag nästan känts viktigare att fotografera samt anteckna istället för att njuta av vinerna. Har faktiskt provat riktigt bra viner i veckan men inte haft lust att blogga om dem. Får försöka ta nya tag snart eller börja avvecklingen ; (
Ha det!
Lusten att blogga går helt klart upp och ner - och jag känner lite som du just nu. Inspirationen befinner sig i någon sorts post-californiskt novembermörker. Men avveckla inget - ta en paus, och så plötsligt kommer kanske lusten åter. Man får aldrig glömma att vin är njutning och inte arbete, och en inställd post är väl också en post?;-)
Man måste ju inte blogga om varenda flaska, eller några flaskor alls om man inte vill. Men skulle lusten återvända är vi säkert många som läser.
Vad tyckte du om 2003 Pegau och tillgänglighet just nu? Bättre dagen efter låter som lite knuten från början, eller? Hur var den jämfört med tidigare?
Det är Lundell va? Minns att han spelade i Pildammsparken någon gång under tidigt åttital och var stupfull. Själv såg jag aldrig spelningen men var utanför (uppväxt på Borgmästaregården i Malmö – Underdog – Torbjörn Flygt – ligger mittemot Pildammarna). När någon undrar om min uppväxt brukar jag referera till boken. Fast jag har en mycket ljusare bild av barndomen än Torbjörn ; ) Han lär för övrigt också gilla vin.
Pegau’n var jättegod hela resan. Jag älskar 2003 rent generellt och har aldrig haft problem med årgången. Jag har bara upplevt en enda falska sluten och det var La Combe des Fous men flaska två och tre visade inga sådana tecken.
Har tagit fasta på Parker’s citat om 2003 Clos des Papes från Hedonist’s Gazette: ”2003 Clos des Papes. Revealing more cinnamon, pepper, and spice box characteristics than previous bottles I have tasted, this full-bodied, opulent, rich Châteauneuf is a dead-ringer for a younger clone of the estate’s prodigious 1990. Fleshy, dense, and powerful, it should age beautifully for another 12-15 years without ever closing down.”
Just sista meningen tycker jag stämmer väl på alla 2003or jag provat. Hittade inget slutet alls i Pegau’n. Detta var flaska nummer två. Provade första förra sommaren och gillade vinet skarpt då. Tycker flaska nummer två är minst lika bra. Igår var den typiskt Pegau animalisk och stallig med massor av garrigue. Idag mer jordgubbar och syltigare i doften. Smaken ändrade sig inte värst mycket. Massor av varm, eldig frukt som givetvis drar åt fikon och portvin till. Fast syran var påtaglig från början med mycket mörka körsbär. Jag tycker vinet är riktigt gott. Finns dock ingen anledning att konsumera nu. Kommer att hålla i många år. Om jag ska jämföra med andra yngre årgångar i distriktet så är jag lite skeptiskt till 2001. 2000 känns bättre. 2004 gillar jag inte alls. 2005 är ruskigt stöddig emellanåt men även mycket tillgänglig för vissa producenter. Det lilla jag provat av 2006 känns mer än lovande. Riktigt goda och yppiga viner. 2003 är helt klart favoriten av dem alla.
Är ganska säker på att 2003 kommer att omvärderas så småningom. Som Niklas skrev om Bordeaux tror jag även Rhône och Bourgogne kommer att följa. Det fantastiska med årgången är just tillgängligheten.
Beträffande Pegau’n så är flaskvariationen en riskfaktor. Första flaskan jag provade var inköpt i Danmark denna flaska inköpt på plats i Cave’n.
Tack för uppmuntran.
PS. På tal om musik så lyssnar jag just nu på en skiva som legat undanstoppad ett tag. Känns bättre än någonsin. Kanske behöver man bara vila till sig ibland. Skivan? Regina Spektor – Begin to Hope. DS
Skicka en kommentar