Solen värmer äntligen på riktigt, endorfinerna sprutar och mitt sug efter franskt bonnatjut tycks omättligt. Vi slänger ihop en lika billig som enkel måndagmiddag - kycklinglår, rotsaker, olivolja och örter i ugn - och passar samtidigt på att korka upp ännu ett vin från den senaste Viniklådan.
2007 Campredon öppnar med en smått sagolik sydfransk doft som är alldeles mättad av garrigue. De 54 procenten syrah skriker högst med druvtypisk röst om än med en dialekt ganska ordentligt präglad av årgången; den här tämligen rödfruktiga, solmogna jordgubbssyrahn känner man igen från flera andra nollsjuor, inte minst tankprovet av Barroches 2007 Fiancée. För säkerhets skull har Chabanon fyllt upp resten av fruktkorgen till bredden med björnbär och hallon, och så lite jord, lakrits, grillat kött och en välavvägd dos fransk bondgård. Saliven formligen sprutar bara av doften...
...och inte får spottkörtlarna vila när man väl smakat. Mmm, vilken härlig munkänsla; vinet tycks så gott som perfekt balanserat med en slank korsett runt den yppiga nollsjuefrukten, och så en ryggrad av strålande syror och en liten men välgörande tannindust. Eftersmaken är mer än utmärkt lång, med extra pluspoäng för halterna av anis, salmiak och järniga mineraler. Och klunkabilityn är rent enastående.
Klockrena (91) samt en känsla av innerlig tillfredsställelse inga poäng i världen gör rättvisa. Sommar på flaska!
PS. Ni har förstås redan läst hyllningarna här, här, här, här...
4 kommentarer:
Sammanträffande!
I morse kom min container med alla prylarna från Sverige - och med den några lådor vin (som svettats genom persiska viken....)
Överst i första lådan ligger Campredon 2007.
Tack för att du påminde mig om hur god den är. Nu ligger den risigt till.
Sammanträffande igen.
Jag har inte min källare i lägenheten så sist jag var där och nallade plockade jag ut en magnum Campredon 2007 med tanke på senaste tidens väder. Om det inte vore för att vi bodde i samma stad och läste samma bloggar och köpte vin av samma kille så skulle jag nästan kalla detta för öde.
Den får gå en match mot Mas Bruguiere och Hortus Grand Cuvée. Låter dock som att det är avgjort på förhand.
Ulrik - så gott som vinet är nu skall man inte ha dåligt samvete om flaskorna stryker med.
Leo - hur gick det i matchen? Det låter som du ändå smakat Campredon förut?
familjeangelägenheter, d.v.s flyttkaos har tvingat mig att skjuta på matchen. Jag får återkomma.
Jo jag har smakat. Jag är förstås med på tåget men sist dracks den mot Mas de Chimeres 07 som jag blev fruktansvärt svag för. Campredonen hade en syrlig syrahfruktig ton, nästan lite merlotliknande, som jag kommer ihåg att Chimeren slog hål på med sin bryskare stil.
Chimeren gav för övrigt en av de största aha-upplevelserna jag haft gällande dekantering. Nånstans 10 timmar gav en oerhört intressant resa mellan druvsorterna.
Jag lovar att ge Campredonen samma kärlek.
Skicka en kommentar