2000 Château d'Angludet

Älgstek, gräddig trattkantarellsås, potatis och sockerärter. Vi plockar fram en Bordeaux med några år på nacken. 2000 Château d'Angludet ser rätt ung ut i sin rubinröda skrud utan nämnvärt brunstick. Doften är ganska komplex och av den sort jag gärna skulle stänka bakom öronen; kanske inte så urtypisk Margaux som mer allmän vänstra stranden-känsla, men visst finns lite antytt blommiga inslag över de svarta och röda vinbären. Vidare lagerblad, nysågat körsbärsträd, fuktig matjord och ädel piptobak tillsammans med kafferost. En skön, tilltalade doft med viss utveckling som lovar lite mer än vinet levererar i munnen.

Smaken är slank och syrlig där tanninerna fortfarande har visst bett även om de slipats ned en hel del. Vinet skär som en kniv genom den gräddiga såsen, men känns samtidigt en smula fruktklent. Det ekar lite ihåligt i mitten även om vinet samlar ihop sig inför avslutningen och faktiskt klingar kvar en ordentlig stund med tobak och lite mineralkaraktär. Kan säkert utvecklas många år till, men frågan är om frukten någonsin kommer tillbaka? Det är fortfarande ett gott glas - Bordeaux med viss mognad är som bekant straffspark på mig - men lite paradoxalt så kändes nolltvåan en gnutta mer fullmatad och komplett senast vi drack den. (89)

PS. Faktum är att frukten till viss del kommer tillbaka redan senare under kvällen. Vinet fortsätter att utvecklas fint i glaset och fyller ut runt midjan en smula, sista glaset är godast. Det blir en pinne till. Allt talar för att vinet kommer att hänga med länge ännu. Knappast stor Bordeaux, men rätt gott ändå...