2010 Jean Foillard Morgon Cuvée Corcelette

Naturvinssläppet! Nej, förlåt. Jag förstår om ni precis som jag vid det här laget ryser i kroppen bara av att läsa det där ordet. Vi kan väl bara konstatera att proffsens omdömen nu är ute, och att knivarna var precis så vässade som man hade på känn. Undantaget är Livets Godas Anders Melldén som utnämner Foillards 2010 Côte du Py till ett av släppets tolv toppviner, samma vin som Kronstam för övrigt dömer ut som defekt.

Reaktionerna har förstås inte låtit vänta på sig, och under helgen har diskussionens vågor gått höga bland annat här och här. Hoppa gärna in och bidra om ni har några funderingar. Här tänkte jag däremot ägna mig åt lite mer handfast drickande. Det är dags att smaka Foillards 2010 Cuvée Corcelette.

Doften är tät, eldigt fruktmullig och mycket god i välgjord designad stil. Oj hoppsan, det där var visst veckans vin(n)are enligt Kronstam. Sydafrikansk mullighet, eldighet och designad stil är ungefär så långt man kan komma från Foillard. Kanske var det där skon klämde? Här får man istället högst personliga grejer med massor av karaktär i en slank och perfekt balanserad stil. Nosen öppnar upp med hallon, jordgubbar, körsbär och vinbär, tillsammans med ljusa milda kryddor, blodigt kött, lakrits och lite stjälkig örtighet. Allt är skinande rent helt utan tecken på oxidation eller andra defekter.

Dags att smaka. Mmm, vinet sköljer in med en ganska utåtriktad men ändå sval frukt med fin rondör och fruktsötma trots att munkänslan är ganska slank. De uppstagande syrorna föser varsamt ut aromerna i eftersmakens mingel av lakrits, skogsbär och en gnutta grusiga mineraler. Skall man jämföra med systern Côte du Py är det här lite mer rättframt och kanske en nyans mörkare, med mindre mineraler och struktur. I mitt tycke finns kanske också en gnutta mindre djup, men det är petitesser. Det smakar ändå så fantastiskt gott att man kommer på sig själv med att famla efter glaset så snart man sväljt. (91-92)

De gustibus non est disputandum och allt det där, men jag har oerhört svårt att begripa hur någon vinälskande person kan totalsåga tiorna från Foillard. Man behöver förstås inte falla pladask för stilen, men att döma ut dem som defekta? Och ur ett internationellt perspektiv är det förstås märkligt hur den svenska vinankdammen avfärdar en producent som anses vara en av appellationens allra bästa. Åtminstone om man frågar Wine Advocate, Bettane/Desseauve, Wine Spectator, La Revue du Vin de France, Stephen Tanzer's International Wine Cellar, Jancis Robinson mfl mfl.

Det är inte svårt att misstänka att det handlar om ett annat, mer nyvaket korståg mot hela naturvinsvågen i sig. Kronstams spalt i lördags är väl egentligen ganska talande? "Skulle du vilja köpa ett vin som påstår sig vara bättre än alla andra och kostar därefter, men där det inte finns någon garanti för hur det framställts?... Däremot vänder jag mig starkt mot att det inte finns någon som helst certifiering eller ens tillstymmelse till kontroll när det gäller naturvinerna. Fritt fram för fusk, med andra ord." 

Man kan undra vilket fusk han egentligen föreställer sig och vilka garantier han saknar jämfört med andra viner? Det är ju samma INAO-regler som gäller för både Jean Foillard och den av Kronstam evigt omfamnade stornégocianten Georges Duboeuf om de skall sätta appellation Morgon på etiketten. Förresten är det kanske klokast att tala tyst om fusk när massproducenten Duboeuf är med i bilden...

Samtidigt utgör denna extrema polarisering förstås ett gyllene tillfälle för vinintresserade svenskar att själva ta ställning i frågan. Är man nyfiken efter alla skriverier som varit i helgen är det busenkelt att köpa en flaska 2010 Côte du Py på släppet imorgon, hälla upp i ett vettigt glas vid sådär 16 grader, smaka själv och sedan bedöma trovärdigheten i etablissemangets lustmord. Nej, jag står inte heller ut med delar av naturvinsrörelsens holier-than-thou-floskler, men jag gillar goda, karaktärsfulla viner. Att dricka vin iförd ideologiska glasögon blir sällan bra. Gör inte om samma misstag.