Det skall bli intressant att se hur monopolets så kallade "naturvinssläpp" om några veckor landar hos vinjournalisterna. Av förhandsreaktionerna att döma verkar knivarna slipas på sina håll. Hans Artberg utmålar speciellt beaujolaiserna som den största besvikelsen. Blint var han "inte i närheten av glada Gamay". Ett av vinerna som dyker upp i släppet är Jean Foillards 2010 Morgon Côte du Py.
Vad får man i glaset då? Jo, till att börja med är det bara att konstatera att det här visst är gamay man blir glad av, men kanske handlar det snarast om gamey gamay med sköna drag av kött. Och har man godisestrar och skumbananer som markörer för druvan får man leta någon annanstans, det här vinet har inte varit i närheten av aromjäst 71B. Först kommer en liten fläkt av brettanomyces som dock ligger långt efter en genomsnittslig flaska från Pégau. För min del ger den lilla franska funken snarast ökad komplexitet. Snart tittar en massa hallon, jordgubbar och körsbär fram tillsammans med lakrits, milda kryddor och mineraler. Lite blommor och örter skall också med innan man kan sammanfatta det hela som en urläcker, rent förförisk doft av osminkad gamay med flörtar åt både pinot noir och riktigt rödfruktig grenache.
Smaken bjuder på klockren balans mellan goda syror, ren fin frukt och ett snällt men ändå uppstagande tanninbett. Mmm, det här vinet ligger urskönt i munnen och tycks bjuda in sig själv till en sipp efter en annan. De röda bären hänger kvar en rejäl stund och får sällskap av massor av krossade stenar och järnfilsspån i den långa, läskande eftersmaken. Det är både intresseväckande och fullständigt hedonistiskt på en och samma gång, med galen klunkabilitet. Lite svalare och stramare än den yppiga nollnian, men ändå snudd på bättre i min mun och med precis samma rena, fina frukt och ursköna struktur som tiorna från Côte de Beaune uppvisade på Bourgognedagen häromsistens.
Jag har ingen aning om hur flaskorna betedde sig på journalistprovningarna (och den här buteljen är i ärlighetens namn köpt från Frankrike och inte från den svenska importören), men jag har väldigt svårt att tro att man kan tycka illa om det här. Sticker stämpeln naturligt/naturvin även i era ögon så strunta bara i den. Jag tror inte den är något Foillard har bett om, men kasta inte ut bebisen med badvattnet. Här gör man bara vin på det sätt man vill med jordmånen i fokus, vilket innebär ekologiska druvor utan bekämpningsmedel, ingen tillsatt jäst, noll chaptalisering och ingen filtrering men däremot en rigorös sortering och lite svavel. Svårt att invända emot. Här finns inget svårbegripligt, konstigt eller komplicerat. Bara ett väldigt gott och väldigt franskt vin. (92)
18 kommentarer:
Det är en viss spänning att se en reaktionerna... Framför allt efter tongångarna som F&V rapporterade om hos MFV... Desto lustigare var det att ögna igenom Allt om Vin idag. Total sågning rakt igenom på nästan alla vinerna främst Beaujolaierna men även Gauby, Matassa osv. Nästan så att det känns som en illa dold politiskt agenda.
Det känns nästan skrattretande att så högt aktade namn som Lapierre, Foillard men även Brun total slaktas av samma gäng som ger tre stjärnor till Duboeuf.
Nu vet vi ju inte hur vinerna uppträdde för journalisterna, och det vore intressant att höra Niklas från WineTrade uttala sig om hur vinerna känns nu innan lanseringen, men förtroendet för dessa vinjournalister är kört i botten...
Aha, är Allt om vin redan ute? Som definitiv icke-prenumerant undrar jag om du har lust att berätta exakt var sågningen landade?
Som sagt, jag har ingen aning om hur flaskorna var på journalistprovningarna, och var och en får förstås tycka som man vill. Jag röstar som vanligt med den egna plånboken och är ruskigt glad över att ha köpt en låda av Foillards tior. Men det är väl odiskutabelt att Beaujolais från Lapierre och Foillard inte smakar som skumbananerna med blomsteretikett från jättenégocianten Dubeouf, eller som de ekuppfostrade, lagringskrävande mörka sakerna från Jadots Clos de Jacques. Hur man sedan tolkar intrycken är en annan fråga. Men det har ju länge varit ett problem att svenska journalister har format sin världsbild utifrån vilka viner som passerat monopolet. Då är det kanske inte så konstigt om man hyllar Ricasolis Colledilà som det bästa uttrycket av sangiovese någonsin samtidigt som man aldrig hört talas om Montevertine...
För övrigt - de vinjournalister jag själv läser presenterar alltid en rejäl genomgång på djupet och bredden av en appellation, och inte bara de viner som tagit sig igenom nålsögat för lansering på monopolet med allt vad det innebär av volymer etc. I Sverige känns det som Michel Jamais är bland de enda som faktiskt söker upp viner själv av ren passion. Den andre är väl Andreas Larsson vars genomgångar av Bordeaux alltid är riktigt läsvärda.
Några tankar kring hur Foillard Cote du Py nya årgång -10 står sig mot 09an? Uppskattade verkligen den senare nämnda, och de fyra flaskor jag har kvar får nog ligga av sig något år så ser verkligen fram emot släppet i april.
Tack för posten. Hoppas "de andra" (de med helt annan smakpreferens) inte köper - det blir över till oss som går igång på detta - att smaken är delad som baken är i detta fallet en fördel. Bara att beställa....
var i cph igår. besökte petillant/skål. mängder med foillard. inte bara py, utan även 3.14, corcelette och fleurie...snart dags för första 2010 py...
ta bron...möt våren(lunch ute igår)...inhandla godsaker.
och vem bryr sig om vad trög-gubbsen tycker...
Ahl - jag tycker tian är minst lika bra som nollnian, bara lite ljusare och lättare. Massa mineraler.
Hej Franko,
Jag kan inte annat är stämma upp i samma hyllningssång till de fina beajulaisviner vi nu äntligen börjar få se på Systembolaget, och än mer hos importörerna.
Jag är själv ingen större anhängare av trenden med naturviner, men det har inte med det "naturliga" i sig att göra, utan att alldeles för många viner (framför allt vita) är så instabila och enligt mig smakar ofräscht.
Jag tror det handlar om referenser, vad man är van vin, vad man själv uppskattar. Just den typen av viner passar inte mig, samtidigt har jag provat mängder med "naturliga" viner som är utmärkta, exempelvis de från Lapierre.
För mig är det långt viktigare att vinet är riktigt bra och gott, inte hur det är odlat och tillverkat. Kvalitetsviner, som jag arbetar med, är inte på något sätt onaturliga eller maniupulerade.
Tyvärr finns det fortfarande väldigt många vinmakare som skapar sitt namn kring sin "naturliga" hållning, snarare än att de är verkligt skickliga på att göra vin.
Det finns också ett annat problem med "naturviner", och det kommer från de egna leden. Exempelvis kallar framför allt vinhandlare av "naturviner" andra viner för kemikalieviner och fuskviner. Ta Niklas på WineTrade till exempel (jag gillar honom, dock inte hans sätt att tala om vin), som gör på det viset och till och med kallar fullkomligt perfekta viner som är kristallklara och friskt druvsmakande (ex, Breuer, Sauzet etc) som "defekta" eftersom de inte är helt "naturliga". Sådana uttalanden irriterar vinvärlden, och hjälper knappast "naturvinerna" att tas emot väl.
Att "vingubbarna" på Allt om Vin, med flera, totalt sågar vinerna, handlar troligen om att de ligger utanför deras komfortszon, att de helt enkelt inte förstår den typen av viner.
Är man mer konspiratoriskt lagd, kan man säkert få för sig att "vingubbarna" är medvetna om att "naturliga viner" har hyllats en hel del på bloggar, långt innan "vingubbarna" själva började läsa på om dem och prova dem. Och att vara tvåa på bollen och därmed ge cred till bloggarna är nog inte vad de själva vill eftersom de så konstant blir sågade av bloggarna.
(Jo, det vet vad som skrivs om dem på bloggarna)
Fast tvåa på bollen har de ju varit det senaste decenniet ...
Michel
Jag är helt i linje med Michel som sammanfattar frågan bra.
Ett bra vin är ett bra vin, sen om de kallar sig för naturvin så gör det ingenting.
Det var anmärkningsvärt att se sågningarna i AoV. Hade ett flertal av de vinerna varit insmugna (Lapierre, Pattes-Loup tex) i ett vanligt släpp utan beteckningen naturvin så är jag övertygad om att de hade fått ett annat mottagande. Eller om de hade provat dem blint. Det är inte bra att prova vin med förutfattade meningar.
Hej,
Jag drack ett hyfsat antal flaskor från Lapierre under 1990-talets början, då ett synnerligen saftigt och trevligt vin, men ganska enkelt. Vi som köpte och drack ansåg att vinet skulle konsumeras lika snabbt efter skörden som en Condrieu. Så därför har jag tyvärr inga flaskor kvar och har ingen erfarenhet av hur Lapierres viner lagras. Någon som vet? /Claes
Ingen aning, Claes. Vår passion är ännu alltför ung!
Vi sänkte en 2010 Côte du Py ikväll, och maken till renhet och granitgrusiga mineraler får man leta efter. Grym transparens och drickbarhet, förstås. Det blir svårt att hålla sig ifrån de här flaskorna, men vi har ålagt oss en viss disciplin vad gäller 2009. Tio flaskor kvar, den som lever får se.
Vinskribenter som sågar detta, vad ska man säga...
tänkte på en sak när det gäller de här vinerna...de ska inte provas/spottas...upplevelsen blir långt ifrån densamma. de här prylarna ska drickas och klunkarna ska vara rediga;)
Hej allihop! Har befunnit mig i internetskugga i fjällen, men ni verkar ju klara er utmärkt på egen hand ;-)
Läste igenom omdömena i AoV när jag var och handlade. Jag kunde inte låta bli att skratta högt med motorsågsljudet vinande i öronen när Lapierres slanka 2010 Morgon beskrevs som "eldig". Man kan tycka mycket om vinet, men eldigt finns ju inte på kartan.
Såg också att Beckers 2009 Sankt Paul fick samma behandling längs med fotknölarna.
Snälla Franko, dela med dig av de bästa formuleringarna ur AoM och AoV! Vi längtar så efter något skoj att läsa i helgen... kan bara inte förmå oss att betala pengar för de där tidningarna... hyggligt att du uppoffrade dig :)
Nja, noteringarna är ju rätt magra och består bara av någon mening. Minns inte så noga, det var mest hettan i Lapierre som stod ut. Foillards Côte du Py var visst lite bättre i smaken än man kunde tro av doften, men fortfarande rungande underkänt. Foillards bas-Morgon kanske kunde ha passerat för halva priset etc. Beckers Sankt Paul var visst i linjerna med fatig, utvecklad och riktigt enkel.
Kollade faktiskt in Allt om Mat också. Det var Magnus Waern som skrivit nyhetskrönikan, men jag gissar att hela panelen har provat som vanligt. Här fanns inga noteringar alls, bara gruppering utifrån prisvärde. Inga hyllningar direkt...
Men smak är väl meningslöst att diskutera. Det är bara att konstatera att några av de internationellt sett mest hyllade namnen i Beaujolais totalsågas av Kronstam, Mölstad, Hanzon et al. Och på många sätt är det ju bra med denna tydliga markering. Det är extremt lätt för oss konsumenter att själva köpa en flaska 2010 Côte du Py och sedan själva avgöra om det egentligen är värt att lyssna på de här gubbsen 2012...
Foillard Côte du Py '10 smakar helt ok nu. Jag bombade tre flaskor häromdagen...
Lapierre 2010? Har faktiskt inte druckit det sedan mer än 1 vecka! Har ju knappt nåt kvar sedan jag blev av med halva årets allokering t SB. Men "eldigt"? :) Nja, det vet jag inte...
Som tur är landar Lapierre 2011 inom några veckor.
@Michel; Jag nämnde aldrig Sauzet el Breuer när jag pratade om översvavlade, sterilfiltrerade, kalljästa och för mig ointressanta viner. Det var du som kom på de namnen! :)
Niklas,
Det är så sant att du inte nämnde exakt de vinfirmor jag skrev, däremot uttryckte du dig så att du såg "svaljästa viner med tillsatt svavel och frisk ren druvkaraktär" som närmast defekta.
Jag nämnde två firmor som gör svaljästa viner med måttligt tillsatt svavel (svavelfritt är i sig ingen kvalitetsfaktor) som exempel på viner som jag som betraktare, utifrån ditt argument, tolkade som att du ser som defekta.
Oavsett vilket, missförstånde eller inte, borde dem som hyllar naturviner, eller vad man nu ska kalla dem, inse att alla former av beskrivningar av andra viner som "kemikalieviner" och "viner med skit i" knappast hjälper till att lyfta fram naturvinerna. Istället motarbetar den som säger så sig själv och sina syften.
Det vore mycket bättre att tala om naturligt gjorda viner för sin kvalitet. Och långt från alla sådana viner är idag av hög och stabil kvalitet, det gäller inte minst de vita vinerna.
För mig, och de överlägstet flesta konsumenter, är det viktigaste att vinet är gott, inte att det är biodynamiskt (ingen garanti för smak eller kvalitet) eller ett naturvin (absolut ingen garanti för smak eller kvalitet).
På varje riktigt bra naturvin som finns, hittar man troligen hundratals andra riktigt bra viner av högre kvalitet.
Såklart ska båda typerna av viner finnas, men de ska bara bedömas efter den totala kvaliteten, inte efter någon filosofisk agenda.
Michel
Skicka en kommentar