Hyllningarna har stått som spön i backen efter Whitney Houstons tragiska död. Med all rätt, men glöm inte bort hennes mamma Cissy. Hon kunde minsann hon också, vilket hon inte minst visade som medlem av Sweet Inspirations. Runt skarven av sextio- och sjuttiotalet gjorde hon en del fina inspelningar under eget namn på småbolag. Det var kärlek vid första öronkastet när jag hörde hennes tolkning av The Ronettes "Be My Baby" på en Lennart Persson-samling, men att hitta mer var inte så lätt om man inte ville lägga hiskeliga pengar på små återutgivningar med tveksamt ljud.
Men nu finns som bekant så gott som all musik bara en knapptryckning bort, och plötsligt kan en vanlig slösökning resultera i rena guldådern. Jag tillhör de dinosuarier som inte riktigt ännu vill dödförklara den fysiska skivan, men Spotify gör ett utmärkt jobb med att få mig på andra tankar i takt med att man lägger upp fler och fler underetiketter och gamla utgångna grejer.
Det här är kanske inte soul som gör att ni helt måste skriva om historieböckerna, men hon sjunger faktiskt ganska underbart och behandlar det stundtals lite slitna materialet (Goffin/King, Bacharach/David, Tim Hardin och Beatles!) på ett utsökt sätt. Kolla bland annat in den tillbakalutade originalversionen av "Midnight Train to Georgia" som Gladys Knight fick en listetta med några år senare, eller den dramatiska "Darling, Take Me Back". Skön musik att möta våren med, slänger upp en länk om någon är intresserad.
Spana in morsan
1 kommentar:
Kul, hade jag helt missat, riktigt bra :)
Skicka en kommentar