2007 Brunel Les Cailloux

Holy Châteauneuf-du-Pape, Batman! Efter en sniff och en klunk lyckas 2007 Les Cailloux påminna mig om varför jag köpte alla de där nollsjuorna; ja varför jag älskar vinerna från den här regionen över huvud taget. Doften är vidöppen och rent explosiv med bara en massa goa grejer som grillat kött, blod, kirschiga körsbär, komplexa kryddor, friska örter och drösvis med blommor. Väl i munnen möts man av en klockren balans där syrorna nästan känns förvånansvärt pigga med tanke på den yppiga, rena frukten och den krämiga munkänslan. God, lång eftersmak med en behaglig värmeknorr.

Det här är bara så jäkla gott i en rätt snabbmognade stil, men så betedde sig nollettan och nolltrean också. Hur länge den håller? Ingen aning, jag har aldrig lyckats spara en Les Cailloux bortom åttaårsstrecket. Och jag är inte så säker på att de här flaskorna överlever korkskruven längre än så heller. En ren njutningsmissil från le Sud. (93)

PS. Les Cailloux har faktiskt (äntligen) fått svensk importör. Den alldeles utmärkta 2010 säljs i sexpack i BS via BraVin.