En förmiddag med Sashi Moorman

- Kom, ni måste se vingårdarna.

Vi står framför en tämligen anonym industrilokal i östra Lompoc och undrar om vi verkligen tagit rätt på tid och plats när Sashi Moorman sveper in i sin fyrhjulsdrivna jeep. Hälsningarna är knappt avklarade innan vi själva sitter i den där bilen som snart styr in på en brant, smal stig mellan vinrankorna.

Dagen före satt jag med en karta och undrade hur katten vi skulle hitta alla vingårdar jag ville se. Med Sashi vid ratten svischar de förbi. Vi åker upp och ner längs sluttningar, genom avspärrningar, över tillfälligt uttorkade flodbäddar. Högst uppe i branta La Côte stannar vi till, bilen lutar, Sashi nere på knä i jorden innan han återkommer med en porös sten och ett stort leende. Diatomaceous earth...

Skall man förstå ett vinområde finns inget bättre sätt än det här. Jag fullkomligt älskar att stå i vingårdar, krafsa i jordmånen och själv se skillnaden mellan nord- och sydlägen, mellan låglänt och höglänt, mellan lutning och dalbotten. Sashi Moorman är av samma åsikt. Det är terroiren som gör vinet, vinkällararbete handlar mest om att framhäva växtplatsen och att lägga till så lite som möjligt.

Terroir, ja. Stirrar man bara på kartan är det inte självklart varför man odlar pinot noir och chardonnay på samma breddgrad som nordafrika och mellanöstern. Men har man någonsin huttrat sig igenom en högsommardag i San Francisco förstår man. Stilla Havet. Denna kalla ocean påverkar delstaten långt mer än latituden. Kalifornien är lika stort som två tredjedels Frankrike, men glöm det där med nord och syd. Det intressanta är havsinflytandet. Och Sta. Rita Hills löper i en väst-östlig dalgång som mynnar vid havet. Alltså strömmar det in kalluft västerifrån och alltså kommer solen att få dig att svettas vid lunchtid samtidigt som du kommer att sträcka dig efter en extra tröja i blåsten när skymningen faller.

Sta. Rita Hills är ett ungt vinområde; området blev en AVA så sent som 2001. Samtidigt finns här en massa vingårdar som sannolikt klingar bekant även om man har ett mer sansat intresse för kaliforniska viner. Moorman pekar ut dem medan vi åker genom dem - Cargasacchi, Sea Smoke, Mount Carmel, klassiska Sanford & Benedict där vi stannar en stund och går in i pionjären Richard Stanfords gamla vineri från sjuttiotalet, nu mest ett skjul.

Den gemensamma nämnaren för de här vingårdarna är att de ligger i den södra delen av dalgången. Sashi Moorman själv är övertygad om att det på sikt kommer att finnas två appellationer här, uppdelade i nord och syd. Enligt honom är det nämligen bara den södra delen av dalgången som har riktigt intressant jordmån med havsavlagringar. Jag kan inte låta bli att fråga om några viner från norra delen som jag själv druckit. -All sand there...

Vem är egentligen Sashi Moorman? Egentligen har han ingen vinbakgrund alls - han startade som kock på östkusten. Men vinlusen bet honom och 1996 fick han ett lärlingsjobb hos Adam Tolmach på Ojai Vineyards. Några år senare var det dags att prova de egna vingarna. Första adressen blev Stolpman Vineyards där han fortfarande är vinmakare. Därefter började han göra vin hos Evening Land samtidigt som egna firman Piedrasassi startades tillsammans med hustrun. Efter hand fick han kontakt med sommelieren Rajat Parr och Sandhi Wines var ett faktum.

Vi åker tillbaka till den där anonyma lagerlängan i östra Lompoc. Vinerierna ligger vägg i vägg, vi är trots allt i the Lompoc Ghetto. Vi får varsitt glas i händerna och sedan bär det av från rum till rum. Ibland dras det korkar ur flaskor, ibland prover från fat och tankar...

Först ut är Sandhi. De här vinerna har jag bloggat om tidigare, och jag älskar dem. 2011 Chardonnay Rita's Crown handlar bara om blommor, elegans och elektricitet. 10,5 gram naturlig syra fnissar Moorman, men absolut inga balansproblem trots avsaknaden av restsötma. Det här blir K's favorit medan jag själv föredrar 2011 Chardonnay Sanford &Benedict med mer skaldjursmineralitet och lite mer fläskig frukt även om helhetsintrycket fortfarande är återhållen elegans. Två ruskigt bra chardonnayer. Fast 2011 Pinot Noir Sanford & Benedict är ingen slashas heller. Fortfarande rätt påtaglig stjälkkaraktär och en hel del struktur som gärna får runda av sig en smula, men vilken frukt. Underbar sval pinot.

Hos Piedrasassi blir det syrah. Vi provar olika komponenter av det som skall bli instegsvinet PS samt olika årgångar av deras "vanliga" Syrah och vingårdsvinet Rim Rock från fat. Här får man lite mer kraft än hos Sandhivinerna, men ändå med en sval, slank avslutning. Det här är underbar köttig, kryddig syrah med den verkligt komplexa Rim Rock som största utropstecknet. Goda grejer.

Vad som verkligen golvar mig är dock tre tankprover pinot noir från Domaine de la Côte. Det här är ett sprillans nytt projekt som Sashi Moorman har startat tillsammans med Rajat Parr. Man har köpt loss vingårdar som tidigare ägdes av Evening Land, och kan nu kontrollera hela processen från vingård till flaska. Elvorna är första årgången och kommer att buteljeras till hösten. Från den öppna och parfymerade instegscuvéen till de två ännu djupare vingårdstappningarna är det här inget annat än helt fenomenalt. Kristallklar frukt och sådan elegans! Det här är riktigt småskaliga grejer och egentligen skall man väl hålla tyst om sånt här. Så glöm allt ni läst. Jag skulle gärna ta hela produktionen själv...

Det finns en tydlig röd tråd i de här vinerna. Det börjar kanske låta tjatigt, men det är en tråd av svalhet och elegans, parad med en skvätt kalifornisk generositet i frukten. Sashi Moorman menar att Sta. Rita Hills har en unik möjlighet att kombinera mogen frukt med bra syror och naturligt låg alkohol. Och visst beror mycket av stilen på terroiren, men också på en riktigt skicklig vinmakare med en tydlig filosofi.

Filosofin han valt är inte den enklaste. Han arbetar enbart med naturlig vildjäst. Det ställer höga krav på druvmaterialet som måste vara av absolut högsta klass. Vilket innebär ekologisk odling men inte nödvändigtvis biodynamisk. Användandet av ny ek är begränsad, men en liten ektouch förekommer om det gynnar vinet. Likaså med svavel. Han använder så lite som möjligt (och kommer att släppa en helt osvavlad cuvée av Piedrasassi), men tillsätter en smula om det behövs. Klarning eller filtrering förekommer inte. Allt handlar om terroir och renhet och är naturligt så det förslår, utan ideologiskt flaggviftande.

Det är svårt att inte smittas av Moormans energi och entusiasm när man möter honom. Sådan här nyfikenhet och genuin vänlighet är det sällan man stöter på. Men mest handlar det så klart om vinerna. Man kan tala om en ny kalifornisk våg om man vill, eller om en återgång till mer återhållsamma ideal efter en period ofta präglad av högoktanig fläskig frukt och en massa ek. Framför allt rör det sig om ett pågående utforskande av potentialen i den här fantastiska delen av världen, och det finns plats för olika stilar. Det är lätt att glömma bort hur ung vintraditionen fortfarande är i jämförelse med Europa. Nu är en oerhört spännande tid att följa kaliforniska viner.