.jpg)
"Blind tasting is to wine as strip poker is to love"
- Kermit Lynch
Jag går munskänskarnas trebetygskurs denna usla höst. Som en begåvad människa (tillika trebetygare och kär vän) en gång sade: "du måste spotta dig igenom en ofantlig mängd skit för att klara provet". Ändå så sitter jag där, tisdag efter tisdag.
Allt provas helblint förstås. Ruskigt kul är det också. Men jag kan inte låta bli att undra hur provningsformen får en att möta vinet? Det är väldigt lätt att bli övermaga kritisk och leta fel när man bara sitter och dissekerar vinerna. Är det inte för mycket ek här, eller sötma, eller alkohol? Å andra sidan är det desto mer glädjande när man hittar nåt man gillar.
Som i tidags. I ett hav av odrickbart plonk (2011 Poujeaux - jag gråter, 2010 Breton Les Perrières - bitch please, 2010 Rust en Vrede - fuck off, 2008 Wynn Coonawarra - vadihelvete, 2011 Montelena CS - årtiondets magplask, 2012 Casa Lapostolle Cuvée Alexandre - draåthelvete, 2009 Un Jour Cahors - dieselolja) stack det här vinet ut. Och det i en flight med en kiwi som 2004 Stonyridge (lysande!) och en klassisk fransos som 1988 Mouton Rotschild (jättegod, men lite i utförsbacke). Blint var jag helt övertygad om att vi hade en klassisk Bordeaux med lite mognad i glasen. Sådana bollar måste man förstås springa på på hemmaplan.
I lugn och ro med etiketten i inom väl synhåll känns 2008 Villa Gresti på något sätt väldigt mycket svalare än den gjorde i tisdags. Hur kunde jag landa i Bordeaux? Å andra sidan pekar inte de här dragen av tobak, lakrits och plommon åt något annat håll. Möjligen finns lite mer av friska örter än vad som vore möjligt i Bordeaux. Här finns en viss utveckling samtidigt som vinet mår bra av någon timme i karaff.
I tisdags skrev jag klockrena syror, god frukt och en bra längd. Jag satt faktiskt och grunnade på kommuner på högra stranden. Allt det där stämmer, men ikväll är det uppenbart att vinets nordliga, italienska läge talar högst. Munkänslan är spetsig med italienska syror, och så de där örterna igen.
Kvällens upplevelse motsvarar väl kanske inte riktigt den blinda häromdagen med en premier grand cru classé i fjärde glaset, men ett riktigt gott vin är det. Som gjort för grytor eller en köttbit med en krämig potatisgratäng. Jag köper några till. Prova, vet jag. Kanske handlar också en av dina bästa bordeauxupplevelser under tvåhundringen om något så bespottat som italiensk fucking merlot?
10 kommentarer:
Årets blogpost. Jag skrattade gott åt din genomgång av plonket. Beställt.
Den där svavelosande serien sågningar vore något för "vinskribenterna" att lära av. Kanske skulle även det yrket kunna rocka i en parallell verklighet?
Tanken var egentligen att ha med flaggskeppsvinet San Leonardo, som är mer cab-dominerat. Roligt att den här chansningen gick hem.
San Leonardo har för övrigt en nästan otäckt säker hit-rate i det antal årgångar vi provat genom åren. Alpsvalt, bergsfriskt, och så vidare. Var med här:
vinare.blogspot.se/2013/10/giro-ditalia-2013.html
Ser framför mig skägig, hålögd vinskribent som tar upp glaset med San Leonardo, sippar, ställer ner och sippar igen. Säger: I have travelled through oceans of odrickbart plonk to meet you.
Låter fin.
Apropå klassisk Bordeaux så ställde min vän Rickard upp 2005 Fleur-Cardinale blint åt mig. Inte en chans att tro att det är 80% merlot. Rejäl tanninstruktur, oväntat rejäla syror. Väldigt ungt fortfarande. Extrapolerar man en generalisering ur detta lär man få vänta länge än på 05:orna.
Och apropå odrickbart plonk - vad är problemet med Bretons LP? Ej druckit 2010, men gillat tidigare och lagt undan.
Henrik - fråga Anders. Han hade druckit den hemma och verkligen gillat den, men hade samma trista upplevelse som jag. Snipigt, ihåligt, enkelt och kort. Det var väl mest pyrazinerna som fick mig att gissa Loire.
Superskön post! Provade & drack 2006 San Leonardi i juni med väldigt bra utfall. Högg en flaska av denna Villa Gresti på chans häromdagen - blir spännande att dra korken! F.ö ang 2005 Bdx - jag håller med Henrik, flera (medelklass) St Emilion är fortfarande rätt knutna. Frågan är om/när de "comes around"... Bästa vinhälsningar - Peter (Vintresserad)
Klart trevlig och Bx-ig efter 3 timmar i karaff, men efter 4 timmar i karaff blev syrorna lite mer...ska vi säga...oväntat mer närvarande. Drickfönster efter karaffering sålunda mellan 3 och 3,5 timmar. Fundersam till förnyat förtroende men onekligen en intressant bekantskap.
/The Wall
Kan mycket väl begripa att du hamnade i Bordeaux efter att jag själv just nu dricker vinet och har facit. Bra vin till en rimlig summa,går säkert att lagra några år till. Tack för tipset!/Jan Kollberg
The Wall - kort drickfönster där ;-)
Jan - kul att den landade bra. Det har blivit några flaskor på hemmaplan. Ingen har väl i ärlighetens namn levt upp till den där blinda upplevelsen, men gott som det är tycker jag.
Japp, det gäller att vara på tårna så man inte får en överraskning, alternativt låta vinet övernatta i kylskåpet och avnjuta det (vinet, that is) till en rotfruktsgratäng påföljande kväll. Då fungerar det nämligen fin-fint.
Skicka en kommentar