Här är vinet Wells Guthrie på Copain knappt ville kännas vid när jag träffade honom i våras. Och det är klart; vinerna han gör nuförtiden är i en väldigt annorlunda stil. Fast det här är inte något att skämmas över. Den här stöddiga, fruktmogna stilen är ju också väldigt mycket Kalifornien, även om Guthrie precis som många andra söker slankare och svalare uttryck nuförtiden. Vet man bara vad som väntar är det inga problem att möta upp med rätt grejer på tallriken.
Men nog är 2007 James Barry Syrah lite av en bruiser med uppskruvad volym. Doften står som en kvast ur glaset, och den är uppkäftig med hår på bröstet. Helhetsintrycket är rätt mörkt och maffigt med kött, allsköns mörka skogsbär, lakrits och lite smarriga fat i form av ett glödande vedträ och lite kryddor. Vidare violer och lite oavstjälkad kryddig skogighet. Det är ingen tvekan om ursprunget i Nya Världen. I munnen är vinet förstås fylligt och smakrikt med en del solmogen värme och tyngd, men också nyanser. De finmaskiga tanninerna är fortfarande där också, och ger tillsammans med bra syror en välbehövlig ryggrad. Lång efterglöd med anis och lite örter.
Jag måste säga att jag föredrar grejerna Guthrie gör från Anderson Valley och Yorkville Highlands, men det här är inte så dumt heller när man är på det här humöret. Inget man vill dricka varje dag, men riktigt gott och välgjort i den här stilen helt enkelt. Smoooth and laid back.
PS. Senast provad för tre och ett halvt år sedan. Håller länge ännu.
1 kommentar:
Och antar att du drack den här själv, medan du ställde fram en Bdx till K? ;-)
Skicka en kommentar