Är det något man inser efter att ha tränat för munskänkarnas trebetygsprov så är det hur INIHELVETE mycket skit som står på monopolets hyllor. Det har spottats anonyma, själlösa och strömlinjeformade viner på löpande band, väldigt ofta viner med en rejäl dos sötma och kladdig ek. Och nu snackar vi inte boxar eller lägsta prisklassen - våra träningsomgångar har mestadels innehållit grejer mellan hundra och tvåhundrafemtio spänn flaskan. Alltså en nivå som åtminstone mina föräldrar och sannolikt den stora majoriteten av svenska vindrickare skulle beteckna som dyr. Det slutliga yuck-priset måste gå till den italienska (!) prestigezinfandel för nästan tvåhundra kronor med engelskspråkig hittepå-etikett som P bjöd på. Fy fan. Fel på alla tänkbara plan. För att inte tala om den långa rad av helt menlösa, artificiellt päronjästiga, vita viner som passerat.
Nåja, nu är provet avklarat. Det kan ha gått vägen, vi får se hur mycket som krävs för godkänt. Men hur landar man bäst efter den senaste tidens rätt glädjelösa träningsmentalitet? Jo, man vill ha något riktigt gott, gärna från någon av ens favoritproducenter respektive -regioner. Och så vill man DRICKA vin igen stället för att dissekera dem.
Philip Togni uppfyller alla kriterier med sin 2009 Tanbark Hill. Det här är inte bara svingott, det är också en underbar och tydlig tolkning av den bergsterroir i Napa Valley som jag är så vansinnigt förtjust i. Skog och örter, grusiga mineraler, riktigt höga syror och skönt tryck i den cassistonade frukten utan spår av hetta. Cabernet Sauvignon mår i mitt tycke bra av lite ek, och här har vi ett typexempel på ett vin där faten verkligen lyfter helheten med smarriga drag av tobak, grillat kött och lite krämighet till strukturen. Urgott nu, men håller förstås länge till och mår bra av en rejäl luftning. Det är lite gammeldags, men helt uppenbart inte Bordeaux. I ärlighetens namn kan det inte komma från någon annan plats än det gör. Kärlek.
PS. Senast provad här strax innan vi besökte familjen. Nu verkar Lisa Togni ta över mer och mer. Men även om han närmar sig de nittio skulle jag fortfarande inte vilja tävlingspringa uppför berget med gentlemannen/bergsgeten Philip...
3 kommentarer:
Nu börjar vi snacka! Skönt att det är över med provet och man kan börja plocka i källaren igen och inte bara på Bolis hyllor av typviner för 100-250 kr. Samtidigt kommer jag att sakna de inspirerade tisdagsprovningarna med kursgänget på Munskänkarna Stlm som vi haft som förberedelse. Vi ses snart över en Jura, en Dao, en mogen Barolo eller annat som inte skulle komma på provet.
Hatdruvan Müller-Thurgau vore f ö en dröm jämfört med den läskiga cream sherry vi bjöds på som crescendo på provet.
Hoppas det gått bra! Antar att lusten att ställa sig i Systemetkön igen med korgen full av skräpviner är sådär, at best... ;-)
Skicka en kommentar