Trimbach har bjudit på en del besvikelser de senaste åren, och får en del skit här och där. Det talas om muggighet, en hög frekvens av korkskador och en väldig flaskvariation. Säkert rör det sig i vissa fall om ändrade preferenser också.
Korken på den här flaskan 2002 Cuvée Frédéric Emile är en smula svampig, men vinet ger ett väldigt ungt intryck. En gnutta petroleum, men annars inte så mycket mognadstoner frånsett lite honung och en liten naggande ton av tryffel, tänka sig. Det här känns väldigt rent och friskt, helt utan gamla gympadojor eller liknande. Mest citrus, blommor och äpplen i en stram och rätt elegant stil. Smaken är sval och slank med kompromisslös torrhet, visslande syror och en väldigt massa varianter på mineralkänsla, från kallt stål till krossat grus. I eftersmaken biter lite grapefruktbeska ifrån.
När jag åter läser intrycken från förra gången känns det som att här inte har hänt ett dugg på två och ett halvt år. Vinet tycks befinna sig på en isplatå där den fulla mognaden fortfarande bara hägrar. Är flaskan ok kan det här ligga länge, länge. Återstår bara att känna efter hur den här gammaltestamentliga stilen landar hos en själv. Vinet känns lite som en svunnen långfredag med allt vad det innebar. Eller som signaturen Gôut beskrev det i kommentarstråden förra gången - ett aristokratiskt, lätt dammigt benrangel. Som aldrig har knullat kanske man skall tillägga...
Allt som allt är det här en viss positiv överraskning utifrån förväntningarna. Men jag kan inte låta bli att önska mig lite mer kött på benen...
12 kommentarer:
Intressant - igen ... Drack en 2000 häromåret. Stendöd vid uppkorkande. Kom inte ens nåt muggigt. Men den vaknade försiktigt till liv och blev okej, lite som du beskriver. Största problemet var för låga syror. Vet att Konjären, nån gång i förra vevan vi pratadde om det här vinet, var lyrisk en CFE från 1983 eller 1982. 15 år till ...
Borde du inte förresten haft en bild på en viss tatuering istället? ;-)
Kul! Har några liggande. De bör kanske få ligga lite till.
Bra timing. Vi körde ett litet "torrt och gott" Riesling-rally med de närmast sörjande hemma i lördags. Av 20 flaskor var det bara 2002 CFE som var lätt korkad och allmänt skum att vi fick öppna en flaska till. Den å andra sidan var helt lysande, enligt den församlade menigheten. Ren och fin, klassiskt mognande, torr och stålblank med bara en svag petroleumton. I flighten av nolltvåor överskuggades den bara av Clos St Hune, som var huvudet högre än alla andra i lördags.
Provade Clos St-Hune 1998 nyligen, besvikelse som så ofta. Jag har lagt Trimbach på hyllan sedan en floppig vertikal 2008, alltför många buteljer är under ribban för acceptabelt och är de helt korrekta saknar de både den charm och den rakryggade glädje jag tycker Riesling är så bra på.
Att få lite pisk är inget fel men det måste leverera med någon slags glimt i ögat. Vinerna är helt enkelt för tråkiga.
Henrik - vilken av tatueringarna menar du? ;)
Gôut - se där. Både frassar och tyskar eller bara Alsace? Fler årgångar av CFE? Ja, som du märker behöver du sparka igång bloggen igen ;)
Punkarn - dishing it out like it is ;)
Jag befinner mig väl också ungefär i det lägret, tillsammans med många andra. Har slutat köpa senare årgångar, man måste följa den egna smaken. Samtidigt, när flaskorna är korrekta har de en stil som ofta brukar hyllas när den kommer från andra regioner - gammaldags, torr, slank, snudd på brutal. Trimbach-revival hos hipstergänget om åtta år? Fast de gör väl för många flaskor för det... ;)
Tja, den geografiska fördelningen i lördags speglar min smak ganska väl - två tyskar, resten frassar. Som sagt var temat "torrt och gott" och liksom i Alsace får man ju leta ganska länge i Tyskland för att hitta de riktigt knuspertrocken. I nollåttaflighten stod både Breuers Terra Montosa och Dr. Hegers Achkarrer Schlossberg väl upp mot Kientzlers Geisberg och Maders Rosacker. Badenvinet avslöjade sig med sin blommiga parfym och varmt jordiga toner, men annars var det inte uppenbart för de andra som provade blint. 2008 är ju helt enkelt bingbångandes bra!
Inga andra CFE.
För oss, måhända en försvinnande minoritet, som inte går igång på "Full fräs med Fritz", tycker jag Trimbach ger full pang för pengen, särskilt efter 10-15 år, eller mer. Jag ska försöka lägga vantarna på några nollåttor att lägga undan. Helt OK för mig om det inte blir trängsel vid hyllan...
Just den här gången tänkte jag på den här tatueringen:
http://frankofilen.blogspot.se/2008/09/2000-trimbach-riesling-cuve-frdric.html
Sist i texten - från typ armålan till armbågen ska den gå. Får slingra sig fram bland alla tribalerna ;-)
Hej - jo jag drack en CFE -83 - på halvflaska dessutom! - för några år sedan (2009). Den var magisk! Årgången var ju riktigt bra, men frågan är om modernare Trimbach har samma potential. Har en del halvljumma upplevelser från tidiga 2000-talsårgångar och köper det inte längre...
"...men '83 var ju för djävla bra..."
Frasen känns igen från dussintals diskussioner om CFE, efter ännu en besvikelse gräver man tvångsmässigt igenom gamla anteckningar och hittar '83:an, på halva & hela har den presterat perfekt (senaste buteljen jag drack var 2011), den är var CFE borde vara - när Trimbach presterade på topp.
Skicka en kommentar