Wow, vilken transformation! Förra gången vi drack Louis Michels 2008 Montée de Tonerre var vinet en stor besvikelse - anonymt och enkelt. Flaskorna åkte in i källaren för att glömmas bort en stund, med tanke på toppårgång och läge måste det väl rimligen finnas mer att hämta här?
Jo, det kan man lugnt säga. Nu, nästan fyra år senare får man ett helt annat vin som talar med en mycket tydligare och högre röst om sitt läge och sin årgång. Vinet har fyllt ut konturerna, blivit en smula bredare och inte minst längre.
Men visst, det handlar fortfarande om ett slankt och vässat uttryck uppfostrat i exakt noll procent ek. Munkänslan är källvattenfrisk och kristallklar. Förutom lite blommighet handlar det om väldigt mycket mer sten är frukt; vinet riktigt knastrar av sin kritiga mineralitet. Den frukt som finns rör sig åt äpplen och citrus, och så en liten grapefruktbeska i svansen.
För mig som gillar ungdomliga grejer är det här vinet helt à point nu. Jag vill inte ha fler mognadstoner utan tänker dricka resten inom närmaste året. Gott! Skönt när allt trillar på plats.
5 kommentarer:
Ja, nollåttorna borde väl ha börjat röra på sig så smått, med betoning på smått. Själv väntar jag på att nolltvåor, nollfemmor och de få nollfyror och nollnior som ligger och drar sig ska komma iform. Det har ju visat sig att det där med smakpreferenser varierar...
Kul med Louis Michel! Vi har ett besök bokat om några veckor.
Beror på hur mogna viner man vill ha så klart. Men du har inga problem med grönheten i nollfyrorna? Blir knappast snyggare med ålder, men det är återigen min smak förstås...
Grönheten i Chablis nollfyror tycker jag oftast har varit under kontroll, men nej, så mycket längre ska de jag har kvar inte ligga. Det får nog bli en till kvällens gödtupp. Tack för uppslaget!
Kul. Återkom gärna och berätta vad det blev och hur det smakade.
Det blir inte alltid som man tänkt sig, eller som vi säger hemma i Blekinge:
Vi gör så gott vi kan, men så blir det inte så bra heller.
Det visade sig att där låg en nolletta och lurpassade i källarmörkret; kooperativets Mont de Milieu.
"Det luktar ju skaldjur", säger den ena nioåringen. "...och smör", säger den andra, och visst har de rätt båda två. Dessutom trängs toner av grillade citroner, hundkex och fänkål i kupan. Syran har rundats av, men är fortfarande karsk nog att skära igenom en smörsås till tuppen.
Toppen!
Skicka en kommentar