Någon måste göra't. Det känns som det är dags att prova de här grejerna i parallella glas. Inte minst efter diskussionen förra veckan. Samma årgång, några år på nacken.
Först ut är Arnot-Roberts, senast bloggad här. Hallå, det är ju så här syrah skall vara! Peppar, svarta oliver och skogsbär i en synnerligen slank och fin uppenbarelse med höga syror och lite kryddiga, skogiga aromer av de oavstjälkande druvorna. Gott, gott.
Dags för Gonon, senast bloggad här. Hallå, det är ju så här syrah skall vara! Peppar, svarta oliver och skogsbär, slankhet och härligt kryddiga, oavstjälkande drag...vänta nu. Det här går ju inte. Stopp.
För det första - rubrikens "versus" är synnerligen felvisande. Det finns inga motsättningar här, bara två underbara viner, två härliga uttryck av druvan med en hel del gemensamt. Renhet, svalhet, balans och typicitet. Och - kanske viktigast av allt - två jäkligt goda viner.
Samtidigt går det inte att låta bli att notera skillnaderna så här i parallella glas. Arnot-Roberts har mer skärpa, tydligare aromer och mer klipp i syrorna. Det känns som högre upplösning helt enkelt, och tydligare drag av skog med allt från barr till undervegetation. Dessutom lite blodapelsin.
Gonon å sin sida är lite vänligare och mer avrundad, varmare är fel ord, men definitivt lite mer fluffig i konturerna. Och så finns det ett litet drag av glödande vedträ som saknas i det andra glaset. Syrorna har inte riktigt samma höjd även om de räcker mer än väl, och munkänslan är lite mer tillrättalagd. Samtidigt finns här mer av salt olivspad, och kryddorna plockar upp mer av timjan och rosmarin än av barrskog. Terroir om ni frågar mig.
Blint är det kanske inte helt enkelt att sätta det ena vinet i Frankrike och det andra i Kalifornien (vilket grannen bittert fick uppleva för andra veckan i rad. Han föredrog för övrigt Arnot-Roberts.). Samtidigt är skillnaderna uppenbara. Att slentrianmässigt snacka om "Nya Världen" och gå på tyngd och alkoholhalt för att skilja ut Kalifornen är inte bara förlegat och mossigt utan rent korkat. Det handlar om andra markörer.
Till middagens lammgryta känns Gonon mer upppenbar och vinner med en noslängd. Efter maten är jag inte lika säker. Två ruskigt goda viner. Man vill inte vara utan något av dem.
3 kommentarer:
Som så passande sagts förra veckan. F U! :-)
Jag prickar i alla fall druva, och rätt intervall på årgång. Fast jag hade båda i Rhône.
Men jag står fast vid att A-R är ett nummer bättre.
"...varmare är fel ord, men definitivt lite mer fluffig i konturerna." är fanimig på pricken för Rhône 2011 generellt. Tjustigt.
Glimrende! Tack för rapporten! Man blir sugen på både arnot Roberts och gonon... Vid en middag igår öppnades därför i ett första steg både gonon 2006 och 2012, fantastiska grejer. Kanske snäppet mer energi i tolvan, men även sexan kan nog utvecklas i fem-tio år till utan problem.
Skicka en kommentar