fredag 11 juli 2008
2004 Château Pichon-Longueville Baron
Äntligen semester! Vi firar med barnarov av denna andre cru. Det är första gången någonsin vi dricker detta slott. Korken dras i god tid, och vinet har fått dryga fem timmar i karaff när huvudrätten är klar, men fortsätter att utvecklas till det bättre hela kvällen. En ganska sötfruktig doft med cassis, plommon och faktiskt toner av bananskal. Inte riktigt vad man förväntar sig, men det går inte att komma ifrån. Fortsättningen är däremot mer klassisk - järnhaltig mineralitet och snyggt integrerad fatkaraktär med kaffe, vanilj och lite mörk choklad. Vidare lite frän bondgårdsdoft med inslag av grispiss, en gnutta mint och en liten blommighet. Mot slutet glimtar också lite tobak fram och en kryddighet som drar mot koriander och ingefära. Munkänslan är inget annat än underbar - sval och medelfyllig men med härligt tryck i frukten; bra snabb attack som sedan håller fin koncentration utan att mattas av ända ut i den långa eftersmaken. Klass! Vinet känns förvånansvärt mjukt med ganska låga silkiga, finmaskiga tanniner. Läskande syror.
Det här ger stor njutning redan nu, men framför allt handlar det så klart om potential med ytterligare några års lagring. Inte riktigt lika lättillgänglig direkt ur flaskan som tex Smith Haut Lafitte eller Lascombes, men lika hög kvalitet. Har man flera flaskor och vill ha ett utgångsvärde redan nu skall man inte vara rädd för lång luftning, sista glaset till prat efter osten var bäst. Vi sparar en skvätt till imorgon.
PS. Dag två får man nästan en chock när man smakar direkt efter att ha druckit Mitolo. Vilken skillnad i munkänsla! Vinet känns i det närmaste blaskigt som den tunnaste generiska Beaujolais även om den fina längden fortfarande finns kvar. Man behöver kalibrera om sig med lite bröd. Det har klarat sig bra i kylen, även om gårdagens bananskal utvecklats till hela frukten, eller bäret. Lite oväntat. Annars inga större tecken på oxidation, men kanske lite mer suddigt fokus i frukten. Också lite mer bondgård och tydligare mint utöver dessa bananer var de nu kommer ifrån.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Härligt! Jag har inte vågat mig på den här än, så tack både för läsningen och punkten på kurvan. Låter jättegott - det är en grym känsla när ett vin utstrålar klass oavsett vad det smakar och doftar. Kan man hoppas på en uppdatering från dag två?
Du kan lugnt vänta, men behöver absolut inte ha för dåligt samvete om du vill korka upp redan nu. Lufta ordentligt bara. Men åtminstone andra sidan 2010 är nog bäst, eller ännu längre. Jag skriver en rad imorgon - det rör sig bara om någon deciliter i kylen. Resten gick åt utan problem ;-)
Kul läsning. Vi verkar ha ganska kalibrerad smak. Jag provade detta vin under en Bordeauxfestival som Malmö Munskänkarna anordnade. Jag tyckte faktiskt det var ett av de bästa vinerna. Minns att jag reagerade på just ladugårdskänslan. Kommer ihåg att vinet var ohyggligt koncentrerat och lovande. Jag passade när primörerna släpptes men ångrar det idag. Provade en 1998 för ett halvår sedan som var bra men mycket mer utvecklad och ”gammaldags” i stilen. Har 1995 i tryggt förvar som måste testas någon gång.
I väntan på förstavinet så rekommenderar jag deras andravin som levererar mycket Pauillac för pengarna!
Skicka en kommentar