söndag 3 maj 2009

Vårviner

Hur mycket endorfiner klarar man av innan knoppen brister? Vi firar första maj på bortaplan, omgivna av en vårrusig natur i vackraste solskensskrud. Det vankas både grillpremiär och vedeldade bastubad med sjödopp. Och med några extra tröjor går det faktiskt att äta utomhus i kvällssolen. Skön semesterkänsla flera månader i förväg, som gjord för lite lata kortnoteringar med vänsterhanden...


2006 Château de la Negly La Falaise har en varm, öppen doft med mörka inslag av lakrits, björnbär, korinter och kirschlikör. Massor av sydfranska örter med mynta, oregano och pinjebarr, och så lite peppar. Här finns mycket att sniffa på - både jord, oliver och lite rök, och så en rätt oblyg fatkaraktär med vanilj och kaffeskyar. Smaken är varm och lite eldig med mycket av allt. Stilen är som vanligt modern, fatig och rejält extraherad med en gnutta bitterhet i den peppriga, örtiga eftersmaken. Det är tillgängligt, men fortfarande väldigt ungt. Jag brukar gilla den här cuvéen, och nollsexan är inget undantag. Samtidigt känns det lite som ett mellanår, och jag har högre förväntningar på nollfemmorna.


2004 Le Vieux Donjon korkas upp med anledning av en ganska ljummen recension av Finare Vinare nyligen. Håller man med är det lika bra att ta smällen på en gång och få klarhet innan man får för sig att köpa fler flaskor, och tycker man de har fel sitter man med en riktigt god flaska från en av sina favoritproducenter.
Här får man en ganska blyg doft som behöver lockas fram med lite luft. En första unknad med inslag av sjöbotten och lera ger då plats för finstämd rödfrukt med hallon och röda vinbär. Sakta men säkert tillkommer även domäntypiska, komplexa inslag av välhängt kött och orientalisk kryddbazaar med kanel och sandelträ, och så den obligatoriska buketten herbes de Provence. Det är parfymerat och elegant, men ack så blygt. Smaken är pepprig och syrlig, men tyvärr också ganska gles. Möjligen befinner sig vinet i en lite knepig fas och kommer tillbaka om något eller några år, men känslan är ändå att här saknas en del stoppning. Även om vinet är gott, med extra guldstjärnor för doften och stilen så borde man kunna prestera bättre än så här. Det är ett stort steg ned från den alldeles underbara nollettan. Som referensvin häller vi 2006 Bosquet des Papes i parallella glas. Inte riktigt samma finess och elegans, men ändå allas favorit.

2 kommentarer:

Finare Vinare sa...

Det ser ut som att båda vinerna gynnades av en inte oansenlig X-faktor ;-)

Visst är 2006 La Falaise gott med mycket av allt, och fördelen är väl en nästan total tillgänglighet just nu?

Vi lurar på om man inte skulle uppskatta 2004 Vieux Donjon bättre nu när vi vet vad vi har att vänta oss.
Och att det borde kunna fylla ut bättre med ett par års ytterligare lagring. Det som finns är ändå rätt fint. Ingen kraft, men en hel del elegans...

Frankofilen sa...

Precis, det som finns är väldigt fint. Man önskar bara att det fanns lite mer ;-)
Det kommer inte att göra ont att korka upp igen i framtiden, men för påfyllning kommer jag att jaga andra årgångar i första hand. Nollsjuan verkar till exempel vara något i hästväg...