Jag ser att vi redan druckit upp tre av de sex flaskor 2005 Bosquet des Papes som inhandlades förra senvåren. Damn you, läckra vin! Kanske den nysläppta nollsexan kan bli den avledningsmanöver som behövs om resterande flaskor skall få vila sig till den toppform man hoppas på? Det är alltid lika roligt att prova nya årgångar av favoriter, och Bosquet des Papes med sin traditionella stil har en speciell plats i mitt hjärta. Denna årgång handlar det om 75% grenache, 10% syrah, 10% mourvèdre och 5% cinsault som bara sett foudres. Ungefär som vanligt med andra ord. Och håll med om att terroir argilo-calcaire och galets roulés låter hur läckert som helst oavsett om man förstår franska eller ej?
2006 Bosquet des Papes är stiligt rubinröd. Doften är tämligen klassisk gammeldags châteauneuf med kirsch, hallon och lite småsalta inslag av tång/noriark. Och så örter förstås - vad önskas från kryddhyllan? Glaset verkar rymma en hel bouquet garni hopprafsad från den omgivande garriguen; några violer följde visst med också. Och ingen châteauneuf utan kött som bekant. Här är det rött och knappt ännu värmt av grillen. Vidare lite lakrits och smörkola, och så solvarma stenar. Hmm, har stenar någon doft egentligen? Vi snurrar försiktigt, för säkert ligger det några ljumna galets roulés i botten av glaset... Det är väl egentligen bara en liten unknad av gummimattor som stör en smula, men det här är härlig väldoft. Kanske bara aningen mindre intensivt och fokuserat än nollfemman.
Det riktigt vattnas i munnen innan vi smakar, men här hänger smaken inte riktigt med. Frukten känns ung och ganska spenslig. Mittpartiet är lite som en smörklick utskrapad över aningen för stor brödbit, och låter alkoholen spela Allan. Jag kan till viss del förstå BKWines Jack Jakobssons varning om alkoholproblem, även om jag själv inte tycker det är så himla störande. Sydrhônare brukar vara lite varma, och vinet håller fortfarande balansen. Men visst hade nollfemman lite mer stoppning redan som ung. Smaken är ungbärig och ännu lite knuten, med fina syror och ett varmörtigt, aningens glest slut där stenarna återkommer.
Jag är svag för den här stilen och gillar det här. Skall man jämföra med nollfemman är vinet lite glesare och kantigare, men det är fortfarande en god, traditionell châteauneuf. Det lär vara bästa châteauneufen under 250 spänn på monopolet i åtminstone någon vecka till. Jag köper fler flaskor, och försöker ge tusan i nollfemmorna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar