Marc Ollivier är en av mina absoluta favoritproducenter i Muscadet de Sèvre-et-Maine. Hans vita viner är allihop smått underbara, precis så personliga och mineraliska som man önskar att all Muscadet var. Dags att smaka vad han förmår på den röda sidan. 2009 Cuvée Granit är inget stort vin på något sätt, och gillar man inte lättviktare skall man nog inte ens prova. Men det finns något här som gör att jag återkommer för en sipp efter annan. Det är rätt gott att dricka helt enkelt. Kanske är det den rena, friska cabernetfrukten det handlar om med sina drag av vinbär och grön paprika? Jag gillar ju både cabernet franc och sauvignon, speciellt om den förra inte är för gräsig. Eller så är det kanske de subtila inslagen av undervegetation som fångar intresset, eller den lätta mineraliska anstrykningen från granitjordarna? Smaken är ett par snäpp under medelfyllig med en lätt munkänsla gränsande åt det glesa, och även om eftersmaken i ärlighetens namn är åt det korta hållet finns här ett fräscht lyft från syrorna. Lite nafsande tanniner får också plats bland rödfrukten. Som sagt - inte stort för fem öre, men heller inte helt dumt att sippa på en vanlig onsdagkväll. Det finns något. (86)
Visar inlägg med etikett vin de pays de loire-atlantique. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vin de pays de loire-atlantique. Visa alla inlägg
onsdag 7 december 2011
2010 Domaine de la Pépière Cuvée Granit
Marc Ollivier är en av mina absoluta favoritproducenter i Muscadet de Sèvre-et-Maine. Hans vita viner är allihop smått underbara, precis så personliga och mineraliska som man önskar att all Muscadet var. Dags att smaka vad han förmår på den röda sidan. 2009 Cuvée Granit är inget stort vin på något sätt, och gillar man inte lättviktare skall man nog inte ens prova. Men det finns något här som gör att jag återkommer för en sipp efter annan. Det är rätt gott att dricka helt enkelt. Kanske är det den rena, friska cabernetfrukten det handlar om med sina drag av vinbär och grön paprika? Jag gillar ju både cabernet franc och sauvignon, speciellt om den förra inte är för gräsig. Eller så är det kanske de subtila inslagen av undervegetation som fångar intresset, eller den lätta mineraliska anstrykningen från granitjordarna? Smaken är ett par snäpp under medelfyllig med en lätt munkänsla gränsande åt det glesa, och även om eftersmaken i ärlighetens namn är åt det korta hållet finns här ett fräscht lyft från syrorna. Lite nafsande tanniner får också plats bland rödfrukten. Som sagt - inte stort för fem öre, men heller inte helt dumt att sippa på en vanlig onsdagkväll. Det finns något. (86)
Labels:
frankrike,
loire,
vin de pays de loire-atlantique
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)