Att köpa ensamma flaskor måste vara bland det dummaste man kan göra. Är vinet korkat står man där med lång näsa och en massa brustna förväntningar. Och då skall vi inte ens tala om den korkskruvsångest man haft innan man ens kommit sig för att korka upp. Har man bara en enda flaska man ser fram mot vill man ju gärna dricka den i en fas när vinet kan tänkas vara på topp. Alltså är det med lite mer darr på manschetten än vanligt som jag försiktigt lirkar korken ur denna Pégau. Plopp, en snabb sniff, och - YES!
1998 Cuvée Laurence har en underbart komplex doft med visssa mognadstoner. Allt sitter ihop på ett strålande sätt med garrigue, pinje, lavendel och exotisk kryddbazaar. Efter hand tillkommer en stilig ton av finaste vattenpipstobak, och en mild släng av det för Pégau så typiska inslaget av brettanomyces, även om det tycktes finns betydligt mer brett i standardcuvéen av samma årgång vi drack i vintras. Frukten är fortfarande åt det ungdomliga hållet, även om det börjat leta sig in lite fikon bland körsbären. Det här är en väldoft som skickar upp mungiporna rejält...
Smaken är harmonisk och behaglig med strålande syror. Vinet tycks befinna sig i ett ypperligt drickfönster med visst grepp trots en fin mognadsavrundning, samtidigt som frukten fortfarande har en del kraft. Eftersmaken är lång, balanserad och mineralisk. Med facit i hand kunde nog denna flaska legat länge till, men vinet levererar på att härligt sätt ikväll. Det här är en ruskigt god châteauneuf. Jag älskar Pégau. (94)
PS. Det dracks en del andra viner igår, dem läser man enklast om här.
3 kommentarer:
MMM... man blir sugen! Gjordes det alltså både Laurence och Da Capo 1998? Drack Lurence 2005 på en middag för några veckor sen. Riktigt imponerande men ungt såklart. Upplevde frukten som lite "limmig" och skarp med lite bitter eftersmak. Antar att det lägger sig med tiden.
Svårt att inte älska Pegau?
Men när jag hörde Laurence beskriva skillnaden mellan denna och bas cuveen, så vad skillnaden bara mer tid på fat (hon sa inget om att välja bästa faten), vilket skulle göra dem tillgängliga för att dricka tidigare (viss luft-tillgång under fatlagringen). Jag tycker dock inte det verkar som om den är mer mognad än den reservee Niklas bjöd på (?) i vintras? Men du som druckit båda?
Gott låter det ju onekligen.....
Puteljen - 1998 är väl det enda år Pégau har gjort alla tre cuvéerna. Det höll på att bli samma sak 2000, men då beslöt Laurence att buteljera den tänkta Cuvée Laurence som Cuvée Réservée (frånsett några enstaka lådor till folk som förbeställt Laurence).
Ulrik - det var förstås svårt att inte göra jämförelser ur minnet med 1998 CR. Och vi kom fram till att man helst skulle vilja ha dem i parallella glas... men visst upplevde jag den här flaskan som lite mer ungdomlig än den 1998 CR Niklas bjöd på i vintras. Och dessutom lite mindre brettig.
Skicka en kommentar