2005 Emilio Moro Malleolus öppnar med likörtonad, något syltig frukt med inslag av blåbär, björnbär och cassis med klockrena inslag av violpastiller på toppen. Vidare en hop fatmarkörer från de arton månaderna i franska allierfat: kryddor, lakrits, vanilj, choklad och lite popcorn. Smaken är fyllig med mycket av allt, men ändå med en viss klädsam återhållsamhet. Visst finns lite generös värme i slutet, men jag tycker ändå här finns balans. Munkänslan är fortfarande ung, där de något dammiga tanninerna mår bäst av mat. Pluspoäng för mineraliteten i eftersmaken, men avdrag för viss brist på personlighet. Det är rent och prydligt, frukt och fat, men jag saknar lite nerv, var är det spanska temperamentet? Trots allt inte så dumt till en grillad köttbit, men möjligen dricker vi vinet i något av en mellanfas. Den som har fler flaskor får se. (90)
2004 Artadi Viñas de Gain har vi druckit flera gånger tidigare. Det här vinet inhandlades för fyra år sedan med ganska ordentliga förväntningar. Ingen flaska har levererat i närheten av de 94 poäng både nollettan och nollfemman har fått av Parker respektive Miller.
Vinet bjuder ikväll på en doft som är med på noterna ganska omgående efter en snabb vända i karaff, där de tidigare smakprovens intryck av slutenhet har förbytts mot mer av öppenhet. Vi hittar jordgubbssylt, körsbär och hallon/lakritspastiller, följda av blod, kryddor, mynta och menthol. Överst dansar precis som tidigare en massa parfymerade blomtoner. Modern rioja har onekligen inte mycket gemensamt med gammeldags...
Smaken är drygt medelfyllig med ett aningen bräckligt mittparti och en något undflyende eftersmak av godkänd men ändå måttlig längd. Tanninerna har mjuknat betydligt men finns fortfarande där under frukten. Vinet känns mer färdigt än vid tidigare smakprov, men kan sannolikt sparas ytterligare. Fast frågan är om det verkligen blir så mycket roligare för det? Det känns ändå som vinet visar större delen av sin personlighet redan nu, och det är svårt att tro att mirakel skall inträffa. För egen del är det bara att konstatera att det här inte på något sätt kickar igång mina cylindrar. Hyfsad kvalitet rent objektivt, men samtidigt väldigt tråkigt och intetsägande för mig. Ett pulslöst vin... (86-87?)
Inte direkt några panegyrikframkallande viner, men skam den som ger sig. På't igen bara, men nästa gång får det nog bli något med lite mer mognad...
PS. Jag kan inte riktigt släppa alla hyllningar till Vinas de Gain. Möjligen handlar det om något så okontroversiellt som personlig smak, men är det någon med större vertikal erfarenhet som smakat? Beter sig nollfyran som vinet brukar, eller har något hänt detta år (som ju allmänt betecknas som lyckat)? Hallå, calling Skåne, Mina Vinare är du där?
9 kommentarer:
Hello Stockholm – Skåne calling, here are the votes from the Malmö jury!
Seriöst så tycker jag verkligen att Artadi och i synnerhet Vinas de Gain kan ifrågasättas. Jag har ingen enorm erfarenhet av vinerna men Vinas de Gain har jag provat i minst tre olika årgångar. Minns en 1999 provad 2005 som var en märklig upplevelse. Som en Sherry utan att vara oxiderad. Nötig, fruktlös och ganska klen men ändå intressant. Avfärdade den som olycksfall i arbetet.
Under en semesterresa i Spanien 2006 köpte jag årgång 2003 och provade den omgående och under efterföljande år. Riktigt gott och hederligt vin i en ganska generös stil men utan att vara någon fruktbomb. Sista buteljen dracks i december 2008 och även om det inte var ett dåligt vin så var det inte lika gott som de tidigare smakproven.
2004an inköptes i september 2006 och bara några dagar senare fick jag vinet blint i en provning och tyckte att det var ett av de sämsta vinerna jag provat på länge. Beslöt mig för att returnera mina 6 flaskor men eftersom vinet inte var oförskämt dyrt så kunde jag inte låta bli att prova en av flaskorna. Döm om min förvåning när jag plötsligt tyckte att det var ett lysande vin i en typisk modern Riojastil som nästan kan liknas vid norra Rhône och Syrah. Resterande fem har samtliga (utom en som var godkänd) varit katastrofalt dåliga. Drack sista flaskan i juli förra året och bedömde det till 86 poäng (vilket för mig - som ibland dansar Parkerpolka - är mycket lågt). Några flaskor däremellan har varit ännu lägre bedömda av mig.
Även den ”finare” Pagos Viejos har testats i några olika årgångar men då endast enstaka flaskor och utan möjlighet att följa utvecklingen. 2003an provades 2006 och var då mycket god. Provade nyligen 2001an och den var korrekt men knappast minnesvärd och i min smak långtifrån sina 97 Parkerpoäng.
Begriper inte varför Artadi hyllas så men kanske är det något jag inte förstår.
Man bedriver verksamhet även i Navarra under namnet Artazu och deras Santa Cruz de Artazu har (nästan) alltid varit ett lysande vin. Nu handlar det om Grenache vilket kanske gör att jag inte är lika objektiv men faktum är att jag i det fallet tycker Parker har helt rätt och att vinerna är mycket bra. Har kvar några 2001or och 2003or som samtliga levererat och även en provad 2004 var helt okej. I dessa viner har jag aldrig hittat något som kan liknas vid Artadiupplevelsen.
Vet inte om du blev klokare men mer än så här kan jag inte bidra.
Provade förövrigt bara för en vecka sedan en 2004 Malleolus som var riktigt bra. Förvånande eftersom förra smakprovet var lite av en besvikelse.
Bästa!
MV
Märkligt. Trots att kommentaren syns när man klickar på kommentarslänken så står det 0 kommentarer och vid klick på direktlänken till inlägget så syns inte kommentaren. Jag gör om allt och om det blir dubblering får du ta bort en av kommentarerna. / MV
Tack för input, MV. 86 poäng, då tycks vi sitta i samma båt när det gäller det här vinet. Obegripligt tråkigt och enkelt i förhållande till WA's hyllningar.
Jag tyckte nog 2004 Malleolus var vassare än nollfemman, med reservation för en gnagande känsla av det kanske inte är helt opitmalt att dricka nollfem nu.
Ha det gott!
PS. Kanske något tjall med blogspot, men jag kan läsa ditt inlägg.
Vilka härliga inputs!
Jag kan i stort sett hålla med om det mesta ... men, jag kommer inte ifrån att efter att ha provat vinerna från Artadi regelbundet sedan 1994, håller jag dem fortfarande som en av mina favoriter i Rioja. Det finns väl 10 till som matchar den listan; de bästa vinerna från familjen Eguren, vinerna från Benjamin Romeo (tokmycket pengar, makalös balans mellan kraft, frukt, elegant, mineral), Roda i bästa årgångar, Remirez de Ganuza nästa jämnt, de nysläpppta Orben och Malpuesto, de strålande vinerna från Marques de Vargas ... *flämt*. Jag kan hålla på länge, länge ... Rioja är bra!
Men, visst förstår jag "besvikelsen" över Artadi. Allt de gör är inte grymt, men Pagos Viejos i fina årgångar som 1994 (magiskt då), 1998, 2001, 2005 och 2005 imponerar - särskilt med luft, och än mer med grillade lammkotletter (snälla vinälskare - glöm inte att vin FRAMFÖR ALLT är en måltidsdryck - försök tänka mat varje gång ni provar vin ... please!).
Kommer man till toppnumret Grandes Añades talar v i om en helt annan division - i sina bästa årgångar, som exempelvis 2001 och 2004 - är det ett av Spaniens allra mest imponerande viner ... provat blint!
Som unga är vinerna från Artadi massiva och mättat fruktdrivna (förlåt fucking Vingrodan, om du läser det här - men bara för att "fruktdrivet" inte står i SAOL, betyder det inte att ordet inte finns, eller att läsare förstår vad det betyder).
Med mognad utvecklar emellertid vinerna från Artadi en klassisk komplexitet som är rätt intressant.
Jag håller fortfarande Artati som 10 i topp i Rioja, efter 15 år djupdykning i riojafaten.
Hej Michel!
Som jag avslutade inledande kommentaren med så är det nog något med Artadi jag inte förstår mig på.
Det kan vara precis som du skriver att de ska ha mognad för att helt komma till sin rätt. De gånger jag gillat vinerna har det i samtliga fall rört sig om viner med en ålder av endast 3-4år och de som varit äldre har jag inte alls uppskattat men då har de inte varit äldre än 9 år. Kanske är tricket att vänta mycket längre än så?
Själv har jag aldrig provat vare sig El Pison eller Grandes Anadas och visst är det bekant att de brukar lyftas fram bland det bästa Spanien har att erbjuda. Kanske skulle ett smakprov av något av de vinerna få mig att ändra uppfattning…
En vinkompis som deltog i en Artadiprovning i Lund för ett antal år sedan brukar le fånigt när vinerna kommer på tal. Han tyckte det var fantastiska viner.
När det gäller 2004 Vinas de Gain så ligger det nog en hund begraven. Jag har aldrig varit med om ett vin som varit så olika mellan provade flaskor. Förvisso bara sju smakprov men när det var som bäst - riktigt gott och när det varit som sämst - helt förfärligt. Första smakprovet var som en nytappad Beaujolais Nouveau toppad med diskvatten. Andra flaskor har varit helt karaktärslösa och i princip inte smakat någonting. Kanske har jag haft otur men tyvärr har det då fört med sig att jag blivit extremt fundersam över Artadi som producent.
Även den ganska nyligen provade 2001 Pagos Viejos gjorde mig tveksam.
Hur konstigt det än kan synas längtar jag faktiskt efter ”Gammelrioja” istället för de mer modernt anlagda varianterna. Jag trodde aldrig det skulle ske men längtan efter Bodegor som La Rioja Alta, Marques de Murrieta, Lopez de Heredia och även Cvne bland andra gör sig alltmer påmind. Hederligt långlagrade grejor som smakar moget redan som nybuteljerat. För att inte tala om hur unga de kan smaka som mogna viner!
Det är nästan Riojas fel att jag blev vinintresserad. Vi hade vinlotteri på min arbetsplats 1990 och eftersom jag inte visste vad jag skulle bidra med rådfrågade jag en kollega. Han tipsade om Rioja och jag vågade aldrig fråga men jag funderade länge på vad det betydde. Var det en speciell typ av vin eller en druva? Då beslöt jag mig för att lära mig mer om vin och sedan dess är jag fast.
Ha det gott!
/ MV
Intressanta kommentarer om Artadi. Jag känner inte igen mig i ojämnheten, men just det vin du nämner har jag nog bara provat en gång. Helt klart är det en stark varningssignal om ett vin uppvisar så stor variation. Det kan röra sig om slarv vid buteljering, högst troligt. Och inte alls acceptabelt.
En sak man inte kommer ifrån, är frågan om preferens. Det handlar inte om kvalitet - utan om vad du förväntar dig av vinerna från ett visst vineri. Inte blir det bättre av att Artadi har ett riktigt fint rykte - det ställer nog mer till det för dem, än hjälper dem, när de ska flirta med dig som konsument.
Jag hör till skaran som uppskattar både det klassiska (som de firmor du nämner), och de moderna. Men oavsett vilket, är det kvalitet och balans som måste sitta för att göra mig nöjd.
Många av de klassiska firmorna gör idag betydligt bättre viner än tidigare, och även om stilen inte i sig är förändrad, har bättre kontroll över skörd, jästning och lagring - och inte minst bättre urval av fat och större hygien idag - lett till att även dessa firmor gör viner som smakar "mer modernt", i sin klassiska stil.
Jag är nog generellt som dig att jag gillar både det moderna men ibland också det mer traditionella. Däremot när det gäller Rioja har jag börjat längta mer efter det traditionella eftersom jag allt oftare upplever en ganska stor besvikelse när det gäller den modernare stilen. Tycker att Tempranillo i sin fruktigare tappning är väldigt kul men samtidigt känns det som om den mer traditionella stilen vinner i längden. Den känns mer levande och spännande på något vis.
Visst kan det också vara så att förväntningarna på Artadi är höga men två av mina riktiga besvikelser med Artadi har skett under blindprovningar.
När det gäller Ribera del Duero är det en helt annan femma. Den moderna stilen där övertygar alltmer och är det något distrikt i världen som är starkt underskattat är det nog just Ribera. I just blindprovningar har jag ofta förundrats över hur bra jag (och övriga) upplever vinerna därifrån.
Kul diskussion. Jag provar gärna Artadi igen (och ännu hellre de dyrare cuvéerna förstås), att döma ut en producent efter ett smakprov (om än många flaskor) känns korkat. Men frågan är om jag inte instämmer i längtan efter lite hederlig gammelrioja. Det var det länge sedan vi drack. Nåja, dags att dra korken ur något annat. Det tycks bli spansk ikväll igen...
Det låter nästan som början till ett konsensus:
1. Mer klassisk rioja!
2. Ribera rules!
Jag är på!
Skicka en kommentar