Förbaskade vinbloggar! Här har man efter noga övervägande bestämt sig för att helt skippa junisläppet när det plötsligt börjar trilla in hyllning efter hyllning till denna nollsjua. Och vips så står man där på Regeringsgatan igen och räcker fram kortet. Det börjar visserligen bli rätt fullt av nollsjuor i samlingen, men jag är svag för Vacqueyras och det här låter som något man inte bör missa. Vad sitter väl bättre än ett franskt tjut i glaset till kvällens VM-match med les Bleus?
2007 Les Clos är mörkt blårött. Doften tycks med på noterna redan från början med generösa doser nollsjuefrukt av mörkare snitt: blandade skogsbär med extra doser körsbär och hallon. Vidare jord, krossade stenar, sötlakrits och en mild kryddighet. Förstås en rejäl dos garrigue, men även andra godartat gröna inslag av bark och tallbarr. Sydfranskt så det förslår...
I munnen får man ett ungt men redan harmoniskt vin. Smaken är saftig och rättfram med bra syror, snyggt infattad alkohol och en mjuk bärighet utan nämnvärda tanniner. Fin drickbarhet, och dessutom en skön känsla av transparens; som att det är jordmån och årgång som kommer till tals snarare än vinkällararbete. Eftersmaken hänger kvar en bra stund med salmiak, bittra örter och en liten mineralisk knorr. Vem vet hur länge det håller, men ett riktigt gott vin att dricka nu och åtminstone över de närmaste åren. Jag är glad att jag köpte några flaskor. (91)
14 kommentarer:
Du tycker inte vinet är lite snipigt? Tycker syran är i högsta laget.
Jag upplever vinet lite snipigt och väl mycket sura lingon. Blev bättre med luft men om det inte utvecklats tills i morrn så har ni en negativ post från mig.
Franko, kul/tur att du gillade Le Clos ;), håller med dig att den går att dricka nu (inte alltid så, tacka årgången för det).
Vinestor - nej, jag tycker inte vinet är snipigt. Och inte heller att syrorna är för höga, men å andra sidan är det Bourgogne och Piemonte som jag längtar mest efter just nu... Lycka till med bloggandet.
Birk - ja, här är bara att dricka och vara glad. Frågan är väl snarare hur länge den håller.
Deprimerande att se samma viner på alla dessa vinbloggar som ser helt identiska ut, beskrivningarna skiljer sig även de föga.
Usch då, M. Saker som är deprimerande brukar jag försöka undvika att läsa.
Här får du några andra beskrivningar av vinet för att pigga upp, hämtade från AB, Sydsvenskan, Allt om Mat och BKWine:
"Doften är nyanserad med toner av körsbär, fat och charkuterier. Lite tydligare fattoner i smaken tillsammans med viss strävhet och medelhög syra, prova gärna till lamm och nöt."
"Frisk och uppiggande doft av viol och örter och körsbär och blåbär, mild struktur. Härligt höstvin för festliga middagen."
"Spännande och personligt med mörk frukt, örter, rotfrukter och tät, lång eftersmak. Balanserat och finessrikt. Gott till oxrullader med gräddsås. Ekologiskt odlat."
"15,0p = röda bär, grenach i animalisk stil, lakrits, lagra"
Hur skulle du själv beskriva vinet?
Förvånar mig att M inte kommenterar les Bleus om man nu ska prata om deprimerande saker.
Ska man tro Strömberg var Frankrike uselt och Uruguay riktigt bra - men det var ändå rättvist med 0-0.
Nej, jag tror les Bleus kan komma igång - om Maradona-tokige Domenech petar Govou (Malouda in), Ribery inser att man får passa bollen och att Anelka antingen utnyttjas annorlunda eller byts ut mot Henry.
Det finns potential.
Vad gäller vinet, jag har fortfarande stått emot, men det börjar bli allt knepigare.
Jordbävningen på Haiti tycker jag var deprimerande. Eller attacken på WTC.
Vinbloggar är ganska trevliga tycker jag.
/G
Henrik, tre rätt av tre möjliga i min bok, även om jag pysslade med en del annat under matchens gång. Förkärleken för att spela Govou är obegriplig, om det nu inte vore ett irrelevant begrepp i närheten av Domenech.
(F, beklagar trådsladden... Tack för beskrivningen - jag har tidigare upplevt Montirius som lite väl grunt och yppigt bäriga, men här låter det som mer jordkontakt.)
Hej,
Provade vinet i helgen efter att ha läst alla hyllningar och måste säga att jag faktiskt är väldigt tveksam....visst är det snyggt och symmetriskt, men jag stördes mer och mer av de gröna och snirpiga tonerna i vinet ju längre det satt i glaset.. Vinet känns ocharmigt på ett negativt sätt, och frukten är i min mun lite för endimentionell för att vara en 07:a. För mig hamnar det här vinet på 89 pinnar med ett stort frågetecken bakom...bra, men det finns så många andra 07-sydfransoser som jag hellre lägger pengarna på. Låt mig säga så här...jag hostar långt mer villigt upp 399 pix för en flaska Chante le Merle Vieilles Vignes 2007 (vilket vin!!!) än 2 flaskor av detta vinet. Blir knappast mer flaskor även om man kanske skulle ha en i experimentsyfte att öppna om sisådär 10-15 år...
/Laffen
Anders och Henrik - kapa på bara. Och visst var Frankrike tråkiga av rent episka proportioner. Men det är väl inget lag som direkt glänst hittills.
Laffen - visst finn det många franska nollsjuor som slåss om källarplats. Jag följde den här flaskan över två kvällar. Den höll ihop rätt bra i kylen till andra kvällen men var knappast bättre. Jag gillar vinet och störs inte av någon grönhet, men visst är en Chante le Merle fler än två Les Clos. Jädrar vilket vin det var på Ch9 provningen i våras. Nästan rädd för att smaka igen...
Och min slutrecension här. Kul att inte alla tycker lika;-)
http://vinestor.blogspot.com/2010/06/montirius-le-clos-2007.html
Tja, vad ska man tro om detta egentligen.. tydligen delade meningar, men det är väl bara bra. Den dagen alla tycker exakt samma blir det ju meningslöst att läsa bloggar, tidningar mm. Ska i alla fall bli kul att prova vinet så småningom.
jag ger mig in i diskussionen såhär i andra halvlek. Jag upplever vinet som relativt homogent från korkning till några timmar på karaff. Det som slår mig är en en kartfruktig syra med toner av blåbär, slånbär och barr innan resten av vinet kickar in och då är det ett tjusigt hantverk. Jag tycker att ett vin värt att blogga ska träffa en i hjärtat eller i magen. Det här är definitivt ett magvin men en kiten syrasnärt upp mot bröstbenet
Skicka en kommentar