Med tanke på den sköna knock Roman Bratasiuks 2006 Onkaparinga Grenache bjöd på i höstas känns det logiskt att fortsätta utforska vinerna från Clarendon Hills. Hantverket i kvällens vin tycks ligga på samma nivå som i Onkaparingan. Handskörd i omgångar från en enskild, sandig vingård där de äldsta stockarna planterades redan 1906, följd av jäsning med vildjäst och sedan arton månaders uppfostran i 85% ny fransk ek. Tämligen småskalig produktion, bara drygt 850 lådor.
2006 Liandra Syrah har en varm rubinröd färg med en tätare kärna. Vinet känns till en början en smula knutet och mår bra av några timmar i karaff. Här får man en tät och fin doft där björnbär, vildhallon och persika får sällskap av lakrits, grillat kött och buljong samtidigt som parfymerade inslag av violer och ängsblommor ger höjd. Eken känns integrerad redan nu och även om den är klart närvarande lyfter den helheten snarare än att kleta ned den. Precis som det skall vara. Vi fortsätter att sniffa och finner påfallande mycket örter som av nyklippt timjan, men också tobak och en komplex kryddighet med både kanel och ingefära. Doften bara fortsätter att förbättras under hela kvällen och för att slutligen bli smått oemotståndlig.
Smaken bjuder på en ordentlig dos tät syrahfrukt. Men här finns inget tungt eller slappt; vinet har en tydlig svalodlad nya världenkaraktär trots den generösa frukten som dessutom backas upp av friska syror utan artificiell citronkänsla. Nog får man både rondör, värme och tillräcklig kraft för att stå upp mot den mest smakrika kötträtt, men det är bara att applådera hantverket. Tanninerna är välordnade som ett sammetstyg och eftersmaken ringer kvar en lång stund med lite mineralgnister i fruktfloden. Smooth, mate...
Det här seriöst goda grejer i fullmatad men balanserad stil. "Typically côte-rôtie in its expression" tycker Bratasiuk, och även om jag tror att jag inte skulle landa i Frankrike i en blindprovning förstår jag vad han menar. Snyggt parfymerad, örtig och druvtypisk syrahkaraktär, men med nya världens generositet. Man kan inte låta bli att undra hur flagskeppet Astralis beter sig. (93-94)
4 kommentarer:
Astralis beter sig, absolut, men lillasyster Liandra skäms inte alls i jämförelse. Welcome mate!
Fick ju Onkaparinga 2005 blint häromveckan och sa att om jag bara fick en gissning och lägenheten stod på spel, skulle jag säga australisk grenache.
Den här låter som om den är mer eller mindre i nivå med Onkaparinga och därmed värd att utforska. Cote-Rotie with an australian twist.
Men då börjar det bli bråttom ...
Vad tyckte K, förresten? Inte olivskadat och fuleldigt, i alla fall va?
Tack Punkarn. Maffig aussieshiraz ena dagen och nu ikväll något gammeldags, ljust, 12,5-procentigt bottilagrat... Vinvärlden är underbar.
Henrik - prova gärna och se vad du tycker. Inte olivskadat och fuleldigt enl K, men heller inga stora ovationer i ärlighetens namn. Lite för mycket av allt kan man kanske sammanfatta hennes åsikter...
Mmmmmmm...mera viner från det fantastiska Australien!:-) Elderton Command är bland det godaste jag provat från detta land.......
Skicka en kommentar