Ny årgång från La Péira i BS. Purung doft som mår bra av lite luft. Efter någon timme till maten har vinet kommit loss ordentligt med hallon och nyjästa körsbär med en smula likörtycke. Vidare örter, lakrits, steniga mineraler och lite sköna inslag av blod och köttsaft. Precis som hos förra årgången finns en liten nötton jag gärna tillskriver cinsaultkomponenten. I munnen får man ett vin med stadig frukt och sydländsk generositet även om den här årgången inte riktigt har nollsjuans självsäkra, krämiga munkänsla. Helheten känns lite mer återhållen även om här finns tillräckligt med fruktsötma och tryck för att säkert skrämma bort en del älskare av slankare viner. Bra syror, och så en kryddig, örtig, lakritstonad eftersmak. Som vanligt med La Pèira får man ett helproffsigt intryck. Allt som allt ett riktigt skönt sydfranskt tjut som gjort för att dricka nu och den närmaste tiden. I nuläget fantastiskt mycket mer drickbart är det eldiga pimära flaggskeppet La Péira som provades förra helgen. Skönt att se viner som faktiskt kan sjunka i pris, för 159 kr är det här inte mycket att gnälla över. Jag beställer några fler. (89-90)
PS. I andra glaset - en okynnesöppnad 2007 Bosquet des Papes. Mon dieu, vilken doft. Precis allt man vill ha i sin Châteauneuf med galna mängder garrigue, exotiska kryddor, tång, stenar och så den renaste frukt man kan tänka sig. Klockren balans för ett så ungt vin med bra syror, välmaskerad alkohol och så massor av lakrits och salta mineraler. Bästa flaskan hittills, hur tusan skall jag kunna spara resten? (92)
6 kommentarer:
Ahaa! En okynnesöppnad BdP 07 - som levererar!
Härligt - jag tänker också ... Tack för the heads up.
Låter dessutom som Obriers gör vad man kunde hoppas på - med tanke på årgång.
Trevligt tjut!
Vi har en Obriers att hämta ut, schysst med 40 kr prissänkning! Men så blev ju betyget lite lägre.
(Val)nötterna är väl mer av markör för carignan än cinsault. Vi hittade dem förresten i La Forge också.
Om 2007 BdP är så god idag kan man bara fantisera om hur bra den ska smaka 2014-15 :-)
Nja, är det verkligen carignan man skall skylla på? Jag hittar rätt sällan nötter i rött vin, och dricker carignan hyfsat ofta. Jämför också 2007 Saint Préfer Auguste Favier som vi smakade samtidigt i december. Nötterna trillade på plats i och med facit (15% Cinsault). Men vem vet.
Betyget skall man för övrigt inte ta så hårt på - nollsjuefrukten ger kanske någon extra pinne, å andra sidan är kanske nollåttan något mer lättdrucken. Och efter ett par timmar i öppen flaska saknar man inte direkt frukt...
2015 är det dags att korka upp en ihopsjunken nollsjua efter en annan och förbanna sig själv att man inte okynnesöppnade fler ;-)
Seriöst, det där med lagringen av 07:or tål att tänka på. Jag tror verkligen att de flesta av dem utan vidare blir "bättre" till 2014-2017.
De som kostat mest och har ett säkert track record av lagring - Clos des Papes och Pegau comes readily to mind - kan ju få vila länge än liksom mörka vidunder som Boislauzon och St Prefert, men BdP 07 och Signature 07 vill jag ta pulsen på åtminstone någon gång före 2014.
Apropå Obriers så har jag drabbats av SB:s nya hemsida i samband med den. Jag försökte beställa via hemsidan, men svaret blev "driftsstopp". Jag ringde min butik i stället och fick SMS häromdan. Typ en timme efter att jag hämtat ut kom nästa SMS ... Driftsstopp, min åsna.
(A): Blev himla sugen på BdP när jag läste detta. Har 05, 06 och 07 liggande och valde 06 som jag just öppnat. Vidöppet direkt ur flaskan. Svalt och slankt, mmm...
Jag tror på okynnesöppning - men inte av alla flaskorna. Den 2005 Clos Mont-Olivet som fick sätta livet till i helgen smakade bäst dag 1 och dag 2, men dag 3 var den inte alls lika kul... och ett par 2006 Ch9 som jag provat är jag inte alls lika förtjust i. Så kanske är det nu man skall dricka de fortfarande unga&snygga 2007orna (ja, inte Quet och Pure) men tex BdP, Mont-Olivet och liknande?
Skicka en kommentar