Vi testkör en av majnyheterna. Poderi Sante Marie är en relativt nystartad verksamhet med bara en handfull årgångar under bältet. Ägare är Marino Colleoni som tidigare gjort karriär inom IT-branschen. De en och en halv hektaren odlas ekologiskt, och vinifieringen är av allt att döma helt traditionell med jäsning och lagring i stora ekliggare. Man använder enbart naturjäst och sägs svavla försiktigt. Det finns två versioner av vinet där den som säljs i Sverige -Lotto Leccio 1- legat 48 månader i fat.
Vad får man i nosen då? Jo, en stor doft som speciellt efter att den fått öppna upp ordentligt i karaff bjuder på massor av mörka körsbär, mint, lakrits, läder och tobak. Några violer slår ut på toppen, och så en massa kryddor, stekt lök, grus och en liten citruston. Trots ungdomen är det här ganska komplext redan nu, och det blir bara bättre och bättre efter hand.
Smaken är tät och maffig där det till en början verkar som den varma årgången givit lite för mycket av det goda. Syrorna gömmer sig under frukten och avslutningen är ganska varm. Men även här händer en massa bra saker med luft, och efter några timmar har vinet hittat balansen och fått ett självsäkert fotfäste. Men visst är det fortfarande en stadig brunello, med en rejäl matta av finkalibriga tanniner och bra tryck i den långa eftersmaken där körsbären och tobaken får sällskap av mineraler. Tummen upp, det skall bli väldigt intressant att se vad som händer med några år på rygg. Vi lägger undan några flaskor. (92-93+)
5 kommentarer:
Tack för testkörningen, den här brunellon var knepig att få grepp om i onsdags men det kändes som seriösa grejor i traditionell stil.
Hur länge fick vinet stå i karaffen innan ni drack? Och när öppnar du nästa flaska?
Störst problem hade vi till maten (lasagne)efter 1,5-2 timmars luftning då syrorna kändes otillräckliga och värmen i eftersmaken var som mest tydlig. Några timmar senare efter barnläggningar och annat var vinet bättre. Mer tydligt definierade aromer, bättre balans och munkänsla. Visst är det ganska generöst, men inte baktungt och syrorna finns där.
Nästa flaska får vänta några år även om man får en hel del utdelning redan nu med en rejäl luftning. Viss komplexitet finns som sagt redan och stilen känns ganska bottigenomluftad.
Låter precis som man kan förvänta sig att brunellosarna från 2007 ska bete sig. Vi smakade 2006 i höstas och blev helt sålda, både för konsumtion nu och lång lagring.
SB-priset var helt OK.
Instämmer helt i Vinosapiens noter: http://vinosapien.com/MyTastings?Actor=vs2400&Region=TOS&Producer=3477
/Patrik
Hej och tack för bra blogg! Jag köpte bara en flaska av ovanstående eftersom jag har svår platsbrist i vinkällaren. Tror du detta är ett vin jag kan dricka nu med dekantering eller förbättras det avsevärt med lagring tror du. Mvh
Det är klart det går att dricka nu, men det bör också vara ännu bättre om fem år. Varför inte prova den där flaskan och se hur du gillar stilen? Faller den dig på läppen finns ju vinet kvar att köpa...
Skicka en kommentar