onsdag 1 augusti 2012
2009 Peay Vineyards Syrah La Bruma
Man måste älska passionerade eldsjälar. För bröderna Nick och Andy Peay var det ingen tvekan - de bara måste göra vin. Av egna druvor som växt på egen mark, så man har full koll på frukten hela vägen. Problemet var bara att de inte hade några nämnvärda pengar, och eftersom bröderna härstammar från Ohio fanns det heller ingen familjeegendom att ta över.
Däremot hade de gott om tid, som de lade på att åka upp och ner längs västkusten. Från Washington ned till Santa Barbara gick jakten på den där platsen. Eftersom de redan från början var klara över att de ville göra vin i en mer återhållen stil riktade de in sig på svalare lägen. Slutligen hittade de en plätt i den svalaste delen av Sonoma, någon halvmil från Stilla Havet i ett område som på den tiden fortfarande var tämligen jungfruligt när det gällde vinodling. Hela historien läser man bäst själv på hemsidan.
1998 planterade man vingårdarna, och som vinmakare anlitades Vanessa Wong (numera gift med Nick) som tidigare gjort vin hos Peter Michael. De första åren såldes druvorna till producenter som Williams Seylem och Failla, men efter ytterligare några årgångar kunde man äntligen börja med sin egen etikett. Resten är, som det heter, historia.
Peay är ännu en sådan där producent man läser hur mycket som helst om, men vars viner tyvärr tycks vara eländigt svåra att få tag i på hemmaplan. Ikväll ger viss oss på vårt första smakprov någonsin. Eftersom det handlar om ren ungdom har vi siktena inställda på en stund i karaff, något som vid första smakprovet direkt efter uppkorkandet visar sig vara ganska onödigt. 2009 La Bruma Syrah är vidöppen och bjuder på en alldeles makalös doft.
Aj, aj, aj, vilka sköna grejer. Här handlar det om rödlätt syrah med klart pinot-tycke. Överst ligger massor av blommor tillsammans med undervegetation och en liten försiktig tobakston. Under öppnar sig en korg av skinande rena hallon och skogsbär, tillsammans med lakritsfiskar och några pepparkorn. I botten har någon slängt ett stycke rått kött.
Det man främst slås av är elegansen och renheten. Munkänslan är urskön med massor av sval frukt och friska syror. Det finns en liten ungkartig kärvhet i svansen, och midjan känns kanske i ärlighetens namn en aning smal, men vinet sträcker ut med lite luft och lämnar efter sig en härlig känsla man bara kan beskriva som energi och lyft. I eftersmaken glimmar både mineraler och lätt havsstänkta toner. Det står helt klart att jag måste försöka få tag på någon av deras pinot noirer. $47. (92-93)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar