2001 Conterno Fantino Barolo Sorì Ginestra

Fler vinskribenter borde prova om viner som fått lite tid på rygg. Jag förstår att det är svårt att hinna med, men en tidning som faktiskt gör det är Wine Advocate med den ofta bespottade Robert Parker i spetsen. Under parollen What About Now? har han de senaste åren smakat sig igenom Bordeaux, Napa, Châteauneuf-du-Pape och australiensare som fått åtminstone tio år under korken. Ofta kvarstår såklart de tidigare positiva intrycken, men det finns också gott om viner som fått sina omdömen rejält sänkta. Det finns en ärlighet och ödmjukhet i detta som är tilltalande. Dessa artiklar är obligatorisk läsning för alla poängskadade vinarslen.

Även tidningens italienskribent Antonio Galloni har kommit igång med sina återblickar. I våras var det dags för Baroli från 2001, en årgång som hyllades på alla håll och kanter när den kom. Och jodå, Galloni är överlag nöjd med hur vinerna utvecklats, även om de kanske inte tycks vara fullt så långlivade som han först trodde. Somliga drickfönster har kortats ned rejält, och som vanligt finns det en del viner som inte alls blivit så bra som han först förespådde (precis som motsatsen).

Äh, vi hugger en nolletta för att kolla läget helt enkelt. Jag har ändå sneglat på 2001 Conterno Fantino Sorì Ginestra ett tag nu, med den underbara upplevelsen för snart fyra år sedan i hyfsat färskt minne. Dessutom fruktar jag att mina smaklökars allt mer tilltagande inriktning mot botti-traditionalister börjat bilda små mörka moln över de yngre årgångar av Conterno Fantino som ligger i källaren.

När vi dricker ett glas av vinet före maten är alla moln som bortblåsta. Sablar, vilken läcker doft! Stor och expressiv, med menthol, mörka körsbär, blommor, barrskog och fina fataromer av lakrits, tobak och grillat kött. Alls inget kladdigt eller för hårdrostat här. Smaken är tät med en massa mörk frukt och en rejäl matta av tanniner som leder fram över en gång av krossade järnhaltiga stenar. Sköna Ginestra-mineraler, och härlig längd.

Till maten däremot så mulnar det på. Plötsligt blir det uppenbart att vinet mest förlitar sig på kraft och syrorna känns problematiskt låga till entrecôten med krämiga cannelloni. Inte alls lika kul, det blir bara ett glas var och vi återvänder inte till vinet förrän barnen är lagda, tallrikarna utdukade och diskmaskinen igång. Hmm, klarnar det inte upp igen? Jo, banne mig om det inte blir lite kvällssol ändå, riktigt smaskigt vin det här...

Det här är en välgjord, modern Barolo som inte slarvar bort sin terroir under alla nya franska fat. Det är gott och långt av odiskutabel riktigt hög kvalitet, även om man kan ha lite invändningar mot finessen. Bäst på egen hand och i provningssammanhang. Samtidigt är det bara att konstatera att det inte utlöser riktigt samma pulshöjning som förra gången, men det kära vin är inte du. Det är jag.