Neal Martin och Johan Berglund
Neal Martin är i stan för att lansera sin Pomerolbok, inbjuden av Roberson Wine. Under några dagar väntar ett flertal provningar både för branschfolk och den vinintresserade allmänheten. Det är fullt runt bordet den här kvällen på Villa Kälhagen.
Tycker man Neal framstår som en musiknördig lärare så är det precis vad han var en kort period innan vinintresset helt tog överhanden. Han fick in en fot i branschen, läste in ett WSET-certifikat och startade sedan för tio år sedan vinbloggen Wine Journal. Jag som vinälskare minns den som en av de säkraste nätadresserna för högkvalitativ vinjournalistik med personlig prägel. Det var jag inte ensam om att tycka, läsarantalet steg och efter några år valde Robert Parker att knyta Neal till sig som en av skribenterna för Wine Advocate.
I slutet av förra året släpptes hans Pomerolbok i liten utgåva på eget förlag. Man förstår på Neal att det nog blev mer jobb än han kanske hade tänkt sig. Arbetet har hållit på i flera år parallellt med åtagandena för Wine Advocate, och när jag på skämt frågar honom efter provningen om det blir fler böcker om de andra appellationerna i Bordeaux får jag mest ett snett leende till svar.
Men så har ambitionsnivån också varit väldigt hög. Redan från början var Martin klar över att han inte ville producera ytterligare en knastertorr uppslagsbok med sida upp och sida ner av odlingsareal och druvsammansättningar (även om boken såklart kan användas som en sådan också). Nej, först och främst var han ute efter historierna och människorna bakom vinerna. Det har blivit många timmars intervjuer på plats, intervjuer som ibland nästan blev väl öppenhjärtiga. Neal berättar att han ibland fick höra saker som helt enkelt blev för personliga för att han skulle känna sig bekväm med att använda dem.
Jag har inte hunnit läsa hela boken från pärm till pärm ännu, men jag tror inte det är för mycket sagt att påstå att det här är det nya referensverket för appellationen. I sammanhanget måste också nämnas de oerhört vackra bilderna signerade den svenske fotografen Johan Berglund. Är man intresserad beställer man enklast boken från Martin själv.
Vinerna då? Efter att ha hört Neal berätta om Pomerols historia blir man förstås sugen på att smaka. Flaskorna är hämtade från den brittiska handlaren Roberson Wines sortiment. Syftet med att plocka över Neal Martin till Sverige är förstås att skapa publicitet för den svenska nätbutiken och priserna är hämtade därifrån.
Först ut är två ungdomar. 2007 Ch Latour à Pomerol (ej i lager men enligt uppgift runt £40-45) visar att man inte skall se ner på så kallade mindre årgångar. Här får man en luftig och öppen nos med lite godartad grönhet, kaffe, plommon och jord tillsammans med en drickvänlig munkänsla i lite lättare stil. Gott. 2006 Ch Bellegrave (265 kr) är dock inte så spännande. Knuten och lite klumpig med rätt mycket mörkrost. Nja.
Härnäst hamnar ännu en så kallad dålig årgång i glasen. 2002 Trotanoy (1100 kr) är dock allt annat än dålig. Visst finns en liten grön knorr i både doft och smak, men också ädel tobak, jord och fina fatkryddor tillsammans med stiliga tanniner och en god, mineralisk längd. Fast ännu bättre smakar nästa glas med 2000 Ch Clinet (1215 kr). Månne är det frukthoran i mig som vaknar till. Här får man ett vin med tät färg och en stor doft med begynnande stallighet tillsammans med slösande ren, varmmogen frukt. Tanninerna är respektingivande men smeksamma, syrorna sitter precis där de skall och eftersmaken hänger kvar en bra stund. Rätt moderna grejer som dock inte svajar det minsta. "Det här gillar min chef", säger Neal, som själv föredrar Trotanoy ikväll.
1985 Ch de Sales (ca £40-45) hälls upp direkt medan de andra vinerna fått lite luft i glasen. Fast det hjälper nog inte. Långt gången mognad med nypon, järnfilsspån och båtvarv tillsammans med en rätt snipig och kort munkänsla där tanninerna ändå lyckas ge ett sista tjuvnyp. För min smak är det här over the hill. Neal håller med.
Inte heller 1999 Ch La Conseillante (990 kr) ger någon direkt feeling. Doften är liten och känns en smula knuten. Drag av simbassäng, äppelskrutt och järnfilsspån. Klart bättre i munnen med salmiak och lite mineraler även om mitten känns en smula gles. Öppnar i ärlighetens namn upp en del men vi flyttar oss raskt vidare till sista paret.
Nittioåttorna anses som väldigt lyckade på högra stranden. Neal gör den intressanta reflektionen att konsulterna (läs Michel Rolland) nog aldrig haft större inflytande än vid den här tiden, medan senare årgångar som 2009 och 2010 mer uttrycker de specifika årgångsbetingelserna. Hur som helst landar två alldeles underbara viner i glasen. 1998 Ch Lafleur Pétrus (2480 kr) är som ett skimrande sammetstyg, öppen och komplex med en vacker struktur och en härlig längd. Vid en direkt jämförelse känns frukten hos 1998 Vieux Château Certan (2040 kr) mer syltig i ordets bästa bemärkelse. Här handlar det om rena hallon, och så salmiak, läckra fattoner och en liten animalisk knorr. Smaken är ypperligt balanserad med ett underbart mineraliskt, osött slut som bjuder på kvällens bästa längd. Stor Bordeaux är jäkligt gott. Men smakar det så kostar det. Personligen köper jag inga av de här flaskorna, men det är förstås den egna plånboken som styr.
Ett stort tack till Neal Martin och Johan Berglund, samt till Roberson för inbjudan!
Disclaimer: Jag blev inbjuden och betalade således ingenting för provningen. Boken ingick också utan kostnad.
PS. Niklas träffade Neal tidigare under dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar