Andreas Larsson brukar hävda att man inte skall skall fnysa åt så kallade mindre årgångar. Och visst har han en poäng. Det brukar man ha när man har så mycket erfarenhet som han. Det är alldeles för lätt att generalisera och jaga hyllade år, bara för att upptäcka att de där ruskigt fruktmogna, maffiga årgångarna som i sin babyhulliga linda tjusade kritikerna kanske inte alls är vad man gillar bäst. Och de bör hur som helst gärna ligga i tio, femton år innan man korkar upp.
2007 Château Lagrange är ett vin för oss som tycker mer om att dricka vår Bordeaux, än att spekulera i den och försöka göra finansiella klipp. Visst, man kan sitta och leta invändningar om man vill. Frukten är kanske inte den tätaste man stött på, och nog finns det lite grönkartighet i syrorna. Men då missar man poängen.
Poängen är att det här är jäkligt gott att bara poppa och dricka i djupa klunkar. Inga konstigheter egentligen. Det handlar om salmiak och kaffe, massvis med jord, en gnutta stall och svinstia, lite tobak, svarta vinbär och plommon. Det är slankt och rensande, men ändå men en god längd och med precis det motstånd jag vill ha i min Bordeaux. Drickbart, men inte slätstruket; tillgängligt, men ändå med förmåga att fånga intresset och uppmana till ännu en klunk. Helt enkelt en proper claret. (90)
5 kommentarer:
Klokt inlägg. Tankar jag haft men inte lyckats formulera. Det är lätt att ryckas med i årgångshysterin. Man skall nog fundera på varför man köper. Dricka eller lagra?
Trevlig liten post som skickar oss tillbaks till 2007...
frankofilen.blogspot.se/2007/05/2002-chteau-chasse-spleen.html
... då var det 02 som var den där årgången man gärna drack med en gång. 07orna har bättre frukt!
Visst har Andreas flera poänger; drickbarheten (vi gick loss på ett antal 2004or häromkvällen, samtliga utom möjligen Pontet är i det närmaste drickfärdiga), priset (2002, 2004 var ju rimligt prissatta - 2007 inte till en början; men sen) och inte minst matvänligheten - dessa lite "mindre" årgångar är betydligt lättare att matcha till maten. Dessutom så har de ju ofta ca 13% pang istället för 14,5-15% - vilket gör att de djupa klunkarna ännu lättare. Lagrange är väl dessutom ett slott som ofta överpresterar just i s.k svagare år (2002 smakade tex bra här: http://vintresserad.blogspot.se/2012/04/2002-ch-lagrange-st-julien.html)
Vi har bara 4 flaskor kvar från vår låda från 2011. Nu försöker vi hålla oss till 2017 för nästa flaska. Precis som det så tydligt sägs: ett pangvin!
...nu kanske en flaska ryker till söndagsmiddagen... Rackarns att din blogg skall vara så inspirerande - en utmaning riktad mot vår självdisciplin :-)
2017 blir nog bra. Fast dricker man upp dem nu skall man inte ha dåligt samvete heller...
Skicka en kommentar