2011 Arnot-Roberts Syrah North Coast

I mitt tycke är Kaliforniens vinscen den mest spännande i hela världen just nu. Här finns en fantastisk dynamik och en härlig blandning mellan gammalt och nytt. Många av pionjärerna från sjuttiotalet är fortfarande vid liv och levererar inte sällan på toppen av sin förmåga. Samtidigt poppar det upp nya namn snabbare än man kan blinka. Tror man att Kalifornien bara handlar om bling-bling och högoktaniga poängmonster i hundra procent ny ek där premiärårgångarna går för flera hundra dollar flaskan är det dags att släppa taget om millennieskiftet och kliva in i 2010-talet.

Den nya vågen handlar om något annat. Man vågar utmana både sig själv och druvan, och man söker sig ofta till svalare lägen. Att terroiren finns där är jag övertygad om, och om några decennier kommer vi alla att vara rörande överens om ett gäng kaliforniska Grand Cru-vingårdar med tillhörande druvsorter. Men just nu är det många som provar sig fram. Ofta handlar det om icke-interventionistiska vinmakarmetoder som i Gamla Världen hade renderat en plats i naturvinsgänget. Dessutom landar vinerna i rimlig prisklass, även om det fortfarande kan vara nog så svårt att få tag i dem. Inte sällan rör det sig om riktigt småskaliga grejer som bara görs i något hundratal lådor, varav inte många letar sig till Europa. När nätvinhandlaren Roberson som en av de första importörerna utanför USA plötsligt börjar kränga Arnot-Roberts är jag inte sen att trycka på beställningsknappen.

Vad är då Arnot-Roberts? Ja, har man minsta intresse för kaliforniska viner behövs kanske ingen presentation. Duncan Arnot Meyers och Nathan Lee Roberts är bland det hetaste man kan finna just nu. Är Kalifornien en helt vit fläck på vinkartan börjar man med fördel med porträttet skrivet av läsvärde Jon Bonné när han tidigare i år utnämnde duon till årets vinmakare 2012. Vad katten, läs det igen även om ni redan har gjort det. Det finns så mycket dålig vinjournalistisk därute att man måste pusha för de bra grejerna.

Arnot-Roberts är sånt ni vill hälla blint när bordet är fullt av riktigt nördiga vinkompisar. Kalifornisk trousseau? Check. Skumma field blends med bland annat sylvaner från vulkanisk jord? Kanske en rosé på kalifornisk Touriga Nacional? Eller varför inte en jänkar-Ribolla  Gialla? Check, check, check. Men allt handlar inte om udda druvor. Man gör också mer konventionell chardonnay, pinot noir och syrah, samt en cabernet sauvignon från en vingård ett stenkast från Monte Bello. Allt som allt rör det sig om tretton viner fördelade på ungefär två tusen lådor. Två barndomskompisar som gör vin i ett hål i väggen utan anställda eller extern finansiering. Vad som förenar vinerna är hantverket och filosofin. Det handlar om terroir, balans, renhet och att finna gränserna för duvan. Inga konstigheter egentligen, men ruskigt intressant.

2011 Arnot-Roberts North Coast Syrah är en smula reduktiv till en början, men det blåser snart bort till förmån för en ruskigt druvtypisk doft av svarta oliver, skogsbär, violer, gummi och en liten grön kvist. Skön kryddighet, men så är vinet helt oavstjälkat. Det finns en generös ansats i frukten men helheten landar ändå i ett svalodlat intryck, något som förstärks i munnen med den slanka munkänslan och de höga syrorna. Det här är ruskigt drickbart där munkänslan mest handlar om lättfotad renhet. Har man förväntansångest och huvudvärksrädsla över en massa alkoholprocent kan det vara bra att veta att det här klockar in ungefär som en regnig årgång i Norra Rhônedalen, dvs 12,9%.

Det här är inget stort vin, och nog misstänker man att Arnot-Roberts kan ännu bättre med sina vingårdscuvéer. Personligen hade jag klarat lite mer av kaliforniskt solsken och power-ackord till kvällens spare-ribs, men det går inte att komma ifrån att vinet är försvinnande gott i en rätt elegant stil. Inte mycket bråk om man vill dricka nu, men jag tror att det kommer att vara ännu bättre om något år. Man blir jäkligt nyfiken på deras andra viner. (90)