Vem hade kunnat tro att en av årets allra bästa roséer skulle komma från Kalifornien? Nu är ju i och för sig rosé kanske inte direkt en stapelvara i det frankofila hemmet, men en del flaskor har det blivit under säsongen. Inte minst i huset i Provence i somras. Birichinos 2013 Vin Gris hade inte behövt skämmas för sig i den där lökskalsfärgade uppställningen på uteplatsen bland cikadorna.
En sak som blev uppenbar när man smakade de där franska roséerna är att flera av vinerna föll på en alltför väl tilltagen alkoholhetta och tyngd. Visst fanns det undantag, men man kan inte låta bli att undra hur le Sûd skall klara klimatutmaningarna i framtiden. Hos kvällens vin finns inget sådant. Balansen är ypperlig, med en fin och fräsch munkänsla med steniga drag, och en liten svans av anis.
Helhetsintrycket är påtagligt vuxet och vinöst. Det här är helt enkelt riktigt vin, vilket understryks av doften med sina röda bär, örter, blommor, och lite citrus. Efter en stund tittar en liten läcker mineralton fram. En förklaring är såklart druvmaterialet, som kommer från galet gamla stockar.
Oktoberrusk är kanske inte riktigt vad som brukar sätta fart på rosésuget, men det smakar alldeles förträffligt till kvällens sallad på tonfisk och bönor. Det här vill man dricka mer av nästa sommar. 68% Grenache, 15% Cinsault, 10% Mourvèdre och 7% Rolle (Vermentino).
PS. Ligger i BS precis som flera andra viner från Birichino. Gillar verkligen den här producenten. Aldrig stora viner, men goda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar