Årets viner 2014

Vi dricker Ganevats 2011 Les Chamois du Paradis. Den är smått underbar med sin citronsorbet, blommor, mineraler, syror och precision. Rent livsfarlig i stora kupor efter en rejäl luftning. Skall man sammanfatta mitt vinår med en enda flaska är det här inget dåligt val. 2014 var året då jag på allvar begrep hur fantastiska vinerna från Jura är. Och inte bara kristallklara och superrena men egentligen stilistiskt rätt konventionella viner som kvällens, utan även oxiderade nötiga grejer som haft kontakt med florjäst. Det var kanske i synnerhet de där oxiderade grejerna som skakade om min vinvärld rejält. Till hustruns förtret.

När vi snackar ljuvlig oxidation kan man konstatera att det inte bara var skottsäker Vin Jaune som trängdes med ketchupen i kylskåpsdörren, utan även en rad flaskor sherry. Sherry! Jag vet inte hur många artiklar jag läst under åren om hur ruggigt aptitretande och underskattat det är. Jaja, det vet man ju hur det är - mer intressant än gott. Nu snackar vi gubbdricka på riktigt. Men vill ni veta ett scoop? Sherry är ruggigt aptitretande och underskattat. Och framför allt svingott.

En annan ögonöppnare kom från Australien. Jamsheeds urläckra 2011 Garden Gully Syrah var ett av de viner vi drack mest av under året, och visade tydligt att det händer en massa down under när det gäller ökad svalhet och renhet. Tyvärr verkar baksmällan efter Parkers poängfrosseri ligga tung över australisk vinexport; det är inte mycket som letar sig hit annat än de vanliga storhusen. Hoppas på mer Australien under 2015.

En annan region där det händer mycket är såklart Kalifornien, men där har jag hängt med på ett helt annat sätt de senaste åren. Gamla förälskelser som Arnot-Roberts och Wind Gap levererade i nya årgångar, men också några för mig nya bekantskaper under året dröjer sig kvar i minnet, som Liquid Farm och Jolie-Laide. Det kommer att bli mycket nytt (och gammalt) från Kalifornien under 2015 också.

I övrigt är det bara att konstatera att förhållandet mellan mig och Bordeaux under året blivit bottenfruset; vi måste åka på en romantisk week-end under 2015. Vidare kan jag meddela att tysk riesling fortfarande höll ställningarna, och likaså Italien även om domaren famlade efter det gula kortet när det gällde en del gamla favoriter från Piemonte. Jag borde ha druckit lite mer Bourgogne och Champagne. Jag ser också att jag knappt köpt en enda Châteauneuf under året (förutom Pégaus härliga drick-nu-elva). Det finns så det räcker i samlingen, och annat lockar mer.

Slutligen - jag är inte mycket för nyårslöften, men det får bli mer Madeira under 2015.

Gott nytt år allesammans!