2004 Domaine William Fèvre Chablis Grand Cru Bougros

Jag har ägnat mig åt lite källarrensning de senaste veckorna. Eller rensning och rensning, det har mest handlat om att dricka lite äldre flaskor. Titta till dem helt enkelt. Det är så vansinnigt lätt att fastna i de senaste inköpen hela tiden, nyss landade viner som poppas direkt av nyfikenhet och upptäckarlusta. Man glömmer bort grejerna som ligger till sig.

Av någon anledning har det mest blivit vitt - lite Alsace, lite torra och halvtorra tyskar, lite muscadet, lite Kalifornien - men också lite Piemonte, Bordeaux och (såklart) Châteauneuf-du-Pape, av vilka förrådet aldrig tycks sina. För det mesta har det visat sig att vinerna gott kan ligga lite längre. I något fall har det känts som att man borde ha druckit upp för några år sedan, dessutom finns det viner där jag rent stilmässigt har gått vidare till något annat. Och så finns det viner som landar helt perfekt...

Som kvällens 2004 Chablis Grand Cru Bougros från Domaine Fèvre. Redan utseendet i glaset är salivframkallande - blekt gyllene med silvriga reflexer, helt utan tecken på premox eller ålderskrämpor. Blint är jag övertygad om att jag hade gissat på ett mycket yngre vin. En liten arrakston skvallrar möjligen om åldern, men annars handlar det bara om renhet, elegans och en helt bedårande, nästan krämig citronsorbetfrukt. Faten är perfekt inarbetade, och den grönhet som plågar en del nollfyror gör sig mest påmind i form av en liten försiktig örtkvist. Vad som dock inte saknas är mineraler, med både krossad sten och skaldjur. Lång, salivframkallande eftersmak med en liten knorr av grapefrukt.

På Cellartracker börjar en del tala om att vinet är för gammalt. Hos den här flaskan märks dock inget sådant, hade säkert kunnat ligga i åtminstone fem år till. Vi dricker vinet till smörstekt torskrygg, ärter och israelisk färskpotatis, ett lite tveksamt inköp. Det smakar fantastiskt.