Fy vilket ruggväder! Vi kurar med en varm sydrhônare och svärmor på besök. Vi har aldrig provat detta vin, men 2005:orna kommer i ordinarie sortimentet from måndag varför det känns lämpligt med ett smakprov för att se hur stilen passar oss.
Färgen är mörkt, mörkt blåröd med dragning åt svart. Doften är stor, varm och lite eldig och stickig med körsbär och brända toner. Första smakprovet direkt efter uppkorkande är sådär: ett riktigt vresigt och trumpet rödtjut med ordentlig strävhet och bitterhet i den rejält extraherade lite alkoholvarma eftersmaken. Men till grytan efter knappa tre timmars luftning är vinet desto trevligare. Doften har utvecklats till det bättre med fortsatta körsbär men även björnbär samt mörk choklad, rejäla doser nymald vitpeppar, örter och lite småskitiga animaliska köttiga mörka toner som jag mest tillskriver mourvèdrekomponenten. Efter hand under kvällen tillkom lite tallbarr. I munnen är vinet fylligt, kryddigt och varmt men alkoholen stör inte på samma sätt som i början. Eftersmaken är mjukare och inte lika bitter. Det här är gjort i en högextraherad, eldig stil som inte alltid är min absoluta favorit, men sådana här viner har absolut sin plats och med luftning är vinet riktigt gott! Behöver dock mer tid i källaren, alternativt en ordentlig luftning i nuläget. Smakprofilen tycker jag påminner en hel del om deras CdR "Les Quatre Terres", men med mera djup, struktur och längd. Det blir definitivt några flaskor av nollfemman också. Visst blir man nyfiken av Parkers utlåtande att nollfyran "seems lightweight compared to the 2005"? Huga.
4 kommentarer:
Det här är ett av mina första "egna" lagringsviner, dvs ett av de vin som jag själv sparade några år innan jag öppnade. Som sådant har jag ett särskilt gott öga till det, och jag räknar med att plocka några flaskor på måndag.
Den årgång jag köpte första gången var sannolikt 1999, inhandlad 2001 eller 2002 i en fantastisk vinbutik i Norwich, England. Flaskorna dracks 2004-2005 med mycket god behållning och klara mognadstoner.
Samma butik sålde mig mitt livs hittills bästa vinköp; Ferreira Vintage Port 1955... *suck*
Fördelen med ordinarie sortimentet är ju annars att man verkligen törs köpa en flaska för att smaka utan risk för att det tar slut- vinet skall ju finnas ett år*
Själv tänker jag inte köa men några flaskor blir det på sikt. Ser också fram mot 2004 La Tour de By - blivande husvin?
*vilket i praktiken kan innebära några månader innan det byter årgång tyvärr.
Wine Spectator tycker märkligt nog att nollfyran ska drickas 07-10. Samtidigt skriver man att vinet "should blossom with cellaring". Rena snurren! Våra erfarenheter av Gigondas säger betydligt längre lagringstid, vi tycker snarare efter 2011... och att det då kan bli riktigt bra, när det är moget.
2012 borde det alltså vara dags att njuta av den mogna nollfemman... så egentligen är det fel tänkt att släppa ett renodlat lagringsvin i det årslånga oktobersläppet. Borde man inte istället fylla på med mer omedelbart drickbara viner?
mvh,
Finare & Vinare
2010 som bortre drickgräns känns nog väl snålt. Parker tycker man kan dricka tom 2015 vilket kanske låter rimligare. Hur som helst tyckte vi det var riktigt gott redan nu efter en rejäl luftning, men direkt från flaska var det verkligen inget charmtroll, och visst undrar man hur man tänkt på SB. Det finns ju många goda sydrhônare gjorda i mer bärig direkt drickfärdig stil man hade kunnat släppa istället. Inte minst hade jag blivit väldigt glad för en plats i ordinarie till Le Clos de Caveaus goda Vacqueyras i årgång 2005, även om det vinet är billigare. Oj, vad säger jag, rättning i leden, alla sura vinstofiler, ni blir visst aldrig nöjda - vårt monopol har redan tänkt åt oss och Santa Duc har såklart i den stora blinprovningen visat sig vara bäst på alla sätt och vis. Vi har ju världens bästa sortiment och här har vi mage att kräva andra viner? Som vanligt skulle man önska lite mer transparens när det gäller Bolagets sortimentspolicy. Visst vore det kul att få se vinlistan för blindprovningen?
Skicka en kommentar