Eriks Vinbar med Finare Vinare

Det dricks inte så mycket vin här hemma för tillfället; vi har haft andra saker uppbokade. Men ikväll blev det vinprovning och det på restaurang till på köpet! Bara att komma ut och dricka vin på lokal känns högtidligt och festligt när man är van att korka upp hemma i köket och stjäla några smuttar mellan blöjbyten, sagoläsning och en maskin tvätt, men att dessutom få göra det tillsammans med sina favoritbloggare ger lite extra pirrighet och guldkant på tillvaron. Att de sedan visar sig vara precis så trevliga och charmiga som man hela tiden gissat gör inte saken sämre. Vi tog genast vinbaren i besittning och utbytte sedan en lång kanonad av poängsättning, de senaste ampellografiska forskningsrönen om druvornas härkomst, och vem som hade störst källare respektive överläpp. Nej, jag skojar såklart. Däremot flög timmarna fram för mig i de sköna fåtöljerna under trevligt samtal om ditten och datten - en hel del om vin förstås - medan vi åt kalvstek och smakade vin. Några anteckningar fördes inte av någon, men jag kan inte låta bli att skriva några rader ändå mest för mitt eget minne. Apéritifen direkt när jag anlänt blev ett glas 2000 Jürtschitsch Heiligenstein Riesling Alte Reben. Vinet bjöd på druvtypisk fräschör och var riktigt gott, men jag var både törstig och pirrig och det tog slut i rasande takt. Till maten provade vi tre olika viner. Först ut var 2000 Château d'Armailhac som var Bordeauxtypisk, jordig och lite sträv. När vinet var uppdrucket tillkom en antydan av stallighet i det tomma glaset, men ännu kändes vinet lite för ungt. Gott! Därefter drack vi 2001 Clos de l'Obac som bjöd på en lite eldig doft av fikon, russin, körsbärslikör och choklad. Eldigheten återfanns dock inte i munkänslan som var svalare och slankare. Också gott, den godaste Priorat jag har smakat. Priorat brukar inte vara helt min grej, men till ost så... Man borde kanske köpa fler viner härifrån. Finare Vinare kunde jämföra med 95:an de druckit tidigare och som varit lysande. Slutligen kunde vi inte låta bli vinlistans enda Barolo, en 2003 Bricco delle Viole från GD Vajra. Doften var riktigt knuten och dammig och gav inte så mycket ifrån sig tyckte jag, men med tid och lite snurr hittade vi lite russin, lakrits, menthol, violpastiller och lite tjärrök. Smaken var ganska blyg och kantig. Hade nog behövt lång luftning. Sämst av de tre röda tyckte jag.

Sammantaget var Eriks vinbar en mycket positiv upplevelse, med många intressanta viner som erbjöds både glasvis och i provningsmängd. Dessutom trevlig personal och inte minst sällskap. Rekommenderas, även om jag inte kan lova att sällskapet är lika bra varje kväll. Jag var mycket nöjd när jag promenerade hem genom Gamla Stan med en mycket generös rymdbiljett i väskan. Tusen tack, kära ni!