Visst känns det lite som masochism på hög nivå att öppna en så här ung Bouscassé VV, men standardcuvéen i samma årgång kändes ovanligt lättillgänglig redan för ett och ett halvt år sedan och det finns även ett litet inslag av cellar thinning för att göra plats för andra i mitt tycke mer spännande flaskor. Min relation till Brumont har nämligen blivit ganska sval och ospännande efter en inledande flirt påhejad av alla svenska vinskribenters hyllningar. Visst, hans 1995 Bouscassé VV var helt ok för något drygt år sedan, men på det hela har passionen svalnat. Första sniffen efter uppkorkandet lovar dock en hel del oblyg förförelse - doften är helt vidöppen och tillgänglig med massor av frukt. Det mörka blåsvarta vinet får vila i dekantern några timmar innan det är dags för mat. När man då sticker näsan i glaset finner man mörka frukter mitt emellan svarta vinbär och plommon parade med en gnutta blåbär samt lakrits, asfalt och grillat kött på en snygg vaniljig fatbakgrund. Det är faktiskt inte alls dumt att sniffa på! Efter hand utvecklas lite barrig örtighet och drag av kryddor. Spontant associerar jag till både Bordeaux, Spanien och Nya Världen på en gång. Smaken är fylligt sötfruktig och varm utan att slå över i alkoholstark eldig bitterhet trots modiga femton procent enligt etiketten. Däremot finns riktigt bra drag av maffig mörk frukt ända ut i en lång god eftersmak. Häftigt! Men tanninerna då, undrar ni, det är ju ändå en tannat från Brumont? Jodå, de finns där, ganska många dessutom och bidrar till en lätt uttorkande känsla i eftersmaken, men de känns ändå ganska mogna och mjuka och är ingenting som inte lite mat kan övervinna. Bascuvéen i årgång nollfyra är i jämförelse ett riktigt monster man helst inte bör närma sig i nuläget, men visst, lite mer tid i källaren är inte fel. Sammantaget tycker jag Brumont verkar ha lyckats riktigt bra denna varma årgång, och det här är nog så nära man kommer ett riktigt charmtroll från Madiran.
6 kommentarer:
Det låter ju inte så dumt det där... vi klämde en 2003 Bouscassé Tradition direkt när den kom, och den var ju både god och tillgänglig redan då, typ till grillat kött. Ska väl drickas igen om något år. 2003 VV missade vi tyvärr helt, förmodligen för att vi inte orkade köa. Likadant med nollettorna, vi har ingen aning om dem. Generellt gillar vi nog Montus bättre, vad säger du? (såhär medan du håller på att avsluta din svala relation med Madiran ;-)
Jag brukar faktiskt föredra Bouscassé framför Montus. Den brukar kännas lite elegantare även om VV också är 100% Tannat vad jag begriper. Men det är väl ingen superstor skillnad. Köpte ni några nollfemmor? Själv avstod jag helt...
Jag blir lite avundsjuk då jag sitter helt utan Brumonts nolltreor. Det förefaller även som att jag gick miste om de nyligen släppta nollfemmorna då jag inte orkade åka in och köa. Jag försökte istället beställa på vinst och förlust och har hittills "bara" fått 2st La Tyre. Jag inbillar mig att dessa kommer att bli riktigt bra med tiden, men hade gärna haft ett par Montus och Boscassé VV i källaren också. Om någon modig läsare vågat sig på att prova någon av nollfemmorna så är vi nog flera som är nyfikna:-)
Jodå, 01 VV börjar faktiskt att öppna sig, fortfarande elakt men när den kom var den i princip odrickbar (och Montus CP etter värre). Men jag skulle nog vänta 5 år till på den, låter som 03an just nu är lite charmigare. Håller också med om att Bouscasse är lite elegantare än Montus.
Håkan> Jag sitter på tre flaskor av Montus CP från 2001, men har inte vågat närma mej dem.
Wine Spectator uppger drickfönstret till 2005-2010, men det kan vl inte stämma alls?? Någon som har vågat dra korken?
mmm>> Ligg du på dem några år till.
Skicka en kommentar