Grillll! Att vi inte dricker så många Nya Världen-viner har väl framgått (de utgör för närvarande bara 1,78% av källaren), men visst blir man sugen på en maffig aussie ibland? Senast vi drack något av Ben Glaetzers viner var i mars då 2004 Savitar knockade oss med ett knogjärn inlindat i silke. Och jag vet inte om jag skall skylla på min dåliga fantasi och slentrianmässiga sätt att beskriva smak- och doftintryck, eller på att vinerna är väldigt lika varandra, men när jag jämför den posten med vad jag har klottrat ned i anteckningsboken ikväll så står det ungefär samma saker. Samma mörka nästan ogenomträngligt blåröda färg. Samma täta och fruktpackade doft med lite syltiga toner av mörk frukt med björnbär, körsbär, blåbär och svarta vinbär. Örtigheten drar kanske mer åt tobak ikväll, men visst tittar det fram lite grillat kött med luftning även här. Nylagd asfalt, check, och lakrits och anis. Inte riktigt samma brödkryddighet, men istället en liten jordton och lite mer utpräglad mintighet. Snyggt integrerade fat bidrar med choklad, kaffe och lite vanilj, och precis som hos Savitar finns en elegant parfymerad blommig ton med violer. När vi sedan tar med oss glasen utomhus tilkommer en tydlig järnton.
Det smäller till ordentligt i munnen - vinet är nästan smärtsamt koncentrerat med lager på lager av tät men hyfsat sval mörk frukt. Nästan ingen förnimmelse av tanniner alls, men en snygg syrlig uppstramning och lysande balans där alla 15% är väl maskerade. Lång eftersmak med fin mineralkaraktär och tungan blir alldeles blå.
Återigen ett lysande hantverk från Ben Glaetzer. Absolut ingen eldig, sötsliskig, slapp fruktbomb -vilket känns lite tråkigt att behöva negera, men det beror mest på mina egna fördomar om aussieshiraz och tidigare negativa upplevelser. Maffigt, häftigt, koncentrerat och helt enkelt ett väldigt gott vin. Ett snäpp bättre än förra flaskan för ett år sedan och väldigt lik sitt syskon Savitar även om den senare kanske var en aning bättre; lite mer komplex och än mer elegant utan att förlora något i kraft. Och drar man som vanligt ifrån fem poäng från Parkers australienrecensioner hamnar man väldigt nära den högst subjektiva upplevelsen i min mun.
6 kommentarer:
Nu snackar vi!
Det här är precis min kopp av te. Har provat detta vin ett antal gånger (fem för att vara specifik) och tycker alltid att det varit bra men att 2004 Savitar varit bättre. Har väl inte känt att det kommit upp i sina 97 poäng fören senaste flaskan i mars i år.
Höll en aussieprovning med fem viner från Ben Glaetzer mot fem från Mollydooker och gruppens gemensamma röster hamnade till favör för Mollydooker (2005 Carnival of Love som segrare). Själv höll jag dock Glaetzers viner i spetsen med 2002 Amon Ra i topp. La min röst på tredjeplatsen till 2004 GAM. Tyckte då att det utvecklats till ett väldigt gott och harmoniskt vin. Ger man vinerna lite tid så brukar Parker i regel få rätt och i detta fall kändes det så, 97 klockrena poäng. Vinerna provades för övrigt blint.
Önskar att fler gav denna typ av vin en chans. Det är inte så hemskt som många verkar tro!
Det vi brukar invända/reagera på när vi tutar rediga Nya Världen-viner är att man inte klarar av att få ned hela flaskan på två. När en 1/3-del återstår har käften gett upp för länge sedan - och man börjar övergå till VATTEN...
Kom på att jag provade 2006 GAM för bara några veckor sedan. Den påminner ganska mycket om 2004an när den var lika ung. Minns att jag provade 2005an när den också var nyinkommen och den var mer outvecklad och ”tjock” i strukturen. Kanske ett problem med denna typ av vin. De är ofta direkt tillgängliga och drickbara men visst, det blir lite tjockare i gommen än med en ung Bourgogne. Ger man vinerna lite tid att sätta sig så lägger sig de mest primära aromerna även i aussivinerna. Kvar blir fortfarande mycket smak och koncentration men en viss” elegans” brukar också utvecklas. Har ett antal 1998 Stonewell Shiraz från Peter Lehmann som är fantastiskt fina. Mognad men med en underbar koncentration och smakrikedom.
Mitolo tillhör ju inte heller den värsta ”avarten” av nya världen vin.
När jag dricker Bourgogne får jag dricka vatten efter ett tag för att få lite smak i munnen ; )
Vinospaien - jo, jag tycker också att man snabbare blir trött i gommen av sådana här viner än av vissa andra. Det är ju inget man vill dricka till lunch direkt, och inte alltid busenkelt att matcha till mat. Vinet tar gärna över showen. Men Glaetzer är skicklig, och både den här och Savitar tycker jag har ett fräscht lyft i smaken. Jättegott till kryddig grillad fläskfilé och till osten. Vi fick i oss hela flaskan ;-)
Mina Vinare - gissade att det här var mer i din smak utifrån din blogg. Det är trevligt med variation i bloggosfären - gamlavärlden-kramare som jag är det ju väldigt gott om. Poängdiskussionen är som vanligt rätt meningslös men lite kul. Parker är alldeles för snäll tycker jag, som å andra sidan är rätt snål. Har tex aldrig delat ut fler än 95. Men visst är det här vinet jättebra, och det förtjänar absolut ett högt betyg som betyder "outstanding". Jag skulle nog säga 91-92, medan Savitar som nog är den godaste australiensare vi någonsin druckit får 92-93.
"När jag dricker Bourgogne får jag dricka vatten efter ett tag för att få lite smak i munnen " bjöd på morgonens första gapskratt...
Självklart med glimten i ögat. Jag gillar Pinot (och Chardonnay) men ibland blir det lite för tunt för min smak. När de är som bäst är de på sitt sätt oslagbara viner.
Det är detta som är grejen med vin - att det finns sååå mycket olika tycken och smak. Hur skönt som helst...Skulle vara förbannat trist om vi alla diggade exakt samma sak...
Är nog lite mer fjolligt traditionell och 'klassisk'.
Som bevis ser jag vad vi tutat i oss i helgen:
2003 JJ Christoffel Erben
Erdener Treppchen Riesling Spätlese
2005 Vincent Pinard Sancerre 'Cuvée Florès'
2006 Domaine Gramenon Côtes du Rhône 'La Sagesse'
2002 Coume del Mas Banyuls 'Quintessence'
Inte en Nya Världen-tjosan i sikte som synes...Men goda viner kan jag lova:-)
Skicka en kommentar