Gott och blandat från senaste tiden

Det har varit si och så med uppdateringar på senaste tiden, med fullt upp på jobbet parat med kräksjuka barn. Här kommer några korta anteckningar kring några flaskor som druckits senaste perioden.

2006 Gobelsburger Grüner Veltliner är basvinet från anrika Schloss Gobelsburg. Färgen är ljusgul, doften fräsch med fin pepprig druvtypicitet och rikligt med mineraler och ostronskal. I munnen är vinet gott, uppfriskande med god men ganska enkel frukt. Höll sig bra i kylen över några dagar. Ett gott vin till riktigt bra pris och det är bara att hålla med David Schildknecht som skrev så här om 2005:an "Sensational value...If you couldn’t drink your way through a couple of cases of this in the course of a year, then either you don’t like Gruner Veltliner or you’re a Gruner Veltliner snob – a concept that strikes me as oxymoronic." Jag blev väldigt sugen på att prova deras Gobelsburger Riesling - har bara provat Alte Reben tidigare.

2001 Finca Allende representerar det ultramoderna Rioja i en stil som jag gillar. När vinet var nysläppt var det underbart gott, men en del flaskor över senaste året har varit klart sämre -flaskvariation eller en dum period? Den här gången var vinet tillbaka i god form med riktigt köttig plommonfrukt med animaliska inslag och körsbärslikör parat med lite jord och läder. Härlig koncentration och längd och borde hålla länge ännu om den här flaskan var representativ.

2004 Mitolo G.A.M. Shiraz från kultförklarade vinmakaren Ben Glaetzer fick katastroföppnas då jag en dag plötsligt upptäckte att korken var kletig och hade läckt. Efter uppkorkande noterades en kanal längs sidan där vinet hade runnit, i övrigt var den helt oantastlig utan tecken på värmeexponering. Övriga flaskor såg desutom okej ut. Med reservation för en möjligen defekt flaska så var färgen mörklila, doften stor och köttig med klassiska aussie-shiraz inslag med björnbär, lakrits, anis, blåbär, eucalyptus och rotfrukter men ingen alkoholhetta. Smaken var brottarstor med samma mörka bär parat med kryddighet och rejäla doser smörig rostad ek, men ingen saltighet som jag hittar i många Barossa-shirazer och ingen störande alkoholförnimmelse trots 15%. Frukten matchades dessutom av syror. Balanserat helt enkelt, fruktbomb eller ej. Sannolikt var dock flaskan inte helt perfekt då vinet efter cirka fem timmars luftning snarast blev sämre. Parker drämde till med 97 poäng vilket för mig indikerar någon sorts utomjordslig njutningsupplevelse och det är väl tveksamt om ens en perfekt flaska når dessa nivåer för mig, men en god shiraz likaväl - om man nu gillar stilen.