torsdag 12 juli 2007

2002 Zind-Humbrecht Riesling Herrenweg de Turckheim

Till en rätt så kaotisk förrätt med trötta griniga barn passar vi på att se var denna 2002:a befinner sig. Färgen är halmgul. Doften innehåller för första gången lite trasselsudd men också rå svamp utöver den vanliga honungen, äpplena, citrusen och mineralerna. I munnen är vinet elegant och finlemmat och inte alls så kraftigt som man lite fördomsfullt förväntar sig av denna producent. Här finner man vita persikor, äpplen, citronolja, ostronskal och nästan lite sälta i avslutet som också innehåller en anings sötma och kanske lite mindre intensitet än man kunde önska med tanke på producent och årgång. Etiketten säger Indice 2, dvs det näst torraste - stort tack till Z-H för denna guide i den djungel av restsötma som Alsace har blivit. Vinet är drickfärdigt nu enligt min smak*, man kan möjligen hoppas på lite fler mognadstoner men så värst mycket längre behöver man inte vänta, å andra sidan var vinet som bäst någon timme efter uppkorkandet.

*Med reservation för att denna flaska köptes efter prissänkningen och vinet har således stått i butik några månader, det fanns också vin en bra bit upp på korken varför man kanske kan misstänka att just denna flaska var tämligen avancerad i sin mognad.

2 kommentarer:

Swedish sa...

Du tar upp en intressant aspekt när det gäller hur länge flaskorna blir stående på hyllorna hos SB. Det har fått mig att tveka flera gånger. Främst då viner som jag finner intressanta men inte har som prioriteringar. Jag kan snegla på dom i månader och i vissa fall så verkar inte flaskorna röra sig ett dyft, dvs samma flaska som står upp i månader i butiken...

Frankofilen sa...

Även om jag tycker det för mycket paranoia och hokus-pokus kring vinlagring (en del amerikaner är ju färdiga att sälja hela källaren om temepraturen gått över 18 grader) så är det väl märkligt att minsta jourlivs och bensinmack lyckas få till en kylkedja för tex mjölk, medan man får hantera vin hur som helst. Helt klart är att riktig långragring av vin (20+ år) är ett högriskprojekt där mycket ligger utanför ens egen kontroll. Jag blir inte så värst orolig för svensk rumstemperatur en tid, speciellt inte om man tänker dricka vinet inom rimlig tid (vinet blir ju inte "kokt" i drygt 20 grader, mognaden går bara snabbare) men att se vissa flaskor på SB i starkt ljus månad efter månad, ibland med lampor direkt över som höjer temperaturen ytterligare kan få en att tveka. Ett ännu större problem är ju förstås hur vinet hanterats innan det kommit i butik - för inte tror ni väl alla containrar från Nya Världen har kylsystem, eller alla lastbilar från kontinenten? Det är nog mången dyr flaska som fått sig en dödskyss i något soldränkt kolli under transporten till Sverige - kolla de flaskor Torbreck som finns på Regeringsgatan (saknar kapsel) - är de vinstrimmor upp längs så gott som hela korken på alla flaskor normalt? Jag tycker det är tilltalande att ha hyfsad rotation på vinerna (kanske max 8-10 år)för att minimera risken att bli besviken. Förslaget att ha någon sorts indikator på etiketten som slår om om vinet någon gång utsatts för temperaturer över tex 25 grader är ju lysande men för många har för mycket att förlora på detta - konstigt att inte vinmakarna är mer aktiva, det är ju deras rykte som står på spel.