Det finns Bordeaux för alla tillfällen. Gammeldags och moderna, asketiska och hedonistiska. Det finns fruktbomber och sådana där svartvinbären knappt får plats bland allt blod, järn och stall. Sådana som får jorden att flytta sig, sådana som mest framkallar en axelryckning och sådana som inbjuder till att lägga pannan i djupa veck. Jag älskar Bordeaux, så när man mest är sugen på en flaska gott tjut att dricka rakt upp och ner en vanlig fredagkväll, who ya gonna call? Varför inte Bernard Magrez?
Magrez är en mästare på att leverera i lägre prisklass (och sannolikt också i högre; tyvärr dricker jag för lite Pape Clément). Säkert ligger ett gediget källararbete bakom med all sköns moderna tekniker, vilket såklart sticker i ögonen på en del. När det gäller Magrez bryr jag mig faktiskt inte hur mycket omvänd osmos han möjligen har använt så länge resultatet blir som det blir. Det vill säga ofta semimodernt, med frukten i fokus och rätt mycket fat, men aldrig, aldrig med bortslarvat ursprung. Det smakar Bordeaux helt enkelt, om än med lite mer kraft och mindre grönhet än vad som kan vara fallet hos andra producenter speciellt i svåra årgångar.
2004 La Tour Carnet är inget undantag. Tät rubinröd färg med drag av oxblod. Doften är öppen från början, men ökar successivt i styrka under flera timmar. En tät matta av cassis och plommon får sällskap av lite småfrän fatbehandling med drag av grispiss, och så massor av tobak, ceder och fatkryddor. Överst i glaset hänger violpastiller tillsammans med lite mynta. Smaken är frisk trots rätt gott om frukt och fat, med en drygt medelfyllig kropp och en patenterad bordeauxbalans med fräscha syror. Tanninerna har smält ned en del men bjuder fortfarande på ett skönt grepp. Lång, salmiaktonad eftersmak med lite mineralklang och ett riktigt läskande helt torrt slut trots den generösa frukten. Slurp, så gott. Ruskigt fin valuta för de dryga 150 kr vinet kostade. (90)
3 kommentarer:
Hej!
Kul att läsa om detta vin som jag köpte en låda av 2006 på inrådan av min svärmor (den gott råd lyder är vis heter det ju). Jag hade tänkt ha det liggande ett tag så jag är nyfiken på hur du tycker att den fortsatta lagrinspotentialen är såhär fem år senare?
För övrigt, 150 SEK låter som ett ruskigt bra pris med tanke på att jag då pröjsade 15,70 euro och det var på höstens vinrea (Foire au Vin).
Tack för en kul och bra blogg!
Men tack! Jo, dryga €15 var vad jag också betalade för den här flaskan i Frankrike 2007. Har du tolv flaskor så är det inte fel att prova en redan nu, men vinet håller säkert ett tag till. Med tanke på den semimoderna stilen kanske det inte är den mest långlivade Haut-Médoc som någonsin gjorts, men det borde klara åtminstone 6-7 år till.
Topp då satsar jag på att plocka fram en till något speciellt tillfälle (söndagsmiddag tex). Hade förresten tänkt handla mer av samma vin från den legendariska årgången 2005 men den hade då (2007 tror jag) skuttat upp till 24 Euro - vilket jag fann hutlöst (i sanningens namn tyckte jag även att 15,7 Euro 2006 var i mastigaste laget, roligt att se hur ens preferenser ändras på så kort tid :D). Har för mig att den fick riktigt bra omdöme den också. Så snålheten bedrar oftast visheten, men sällan så tydligt som när det gäller vin!
Skicka en kommentar