Har ni också ibland känslan av att varenda flaska ni har helst skulle må bra av att ligga till sig bara lite till? Hmm, har vi inte diskuterat det där förut? Äh, vi provar en juninyhet istället. Är den bra kan man ju alltid fylla på med fler.
När den stora négocianten Boisset producerar vin från egna ägor använder man sig sedan 1999 av etiketten Domaine de la Vougeraie. Man har under årens lopp samlat på sig sammanlagt 34 hektar spridda över hela Côte d'Or, men den första plätt man införskaffade var faktiskt den som givit upphov till kvällens vin. Vid öppnandet finns en lite reduktiv pust som dock blåser bort tämligen omgående till förmån för ganska mörka aromer av hallon, körsbär, tranbär, rostat kaffe och jord. Doften är öppen och tillgänglig redan från början, även om det dyker upp mer och mer parfym efter hand tillsammans med gröna drag av såväl fattobak som skog och mynta. Pricken över i är en flyende, småporrig känsla av hederligt snusk...
Smaken känns ganska elegant trots viss mörk rusticitet och en del uppenbara drag av fat och ungdom. Den medelfylliga kroppen har rätt bra fruktstoppning, syrorna sitter där de skall, och trots en liten juvenil smörkolatouch i svansen känns vinet fräscht med bra lyft och en god eftersmak med lite stjälkig grönhet och en stadig citruston.
Inte mycket att klaga på här; vi gör tummen upp båda två. Vinet är riktigt gott att bara dricka i den varma kvällen. Det är alltid lika roligt när man kan landa så här pass bra i Bourgogne för under trehundralappen. Här får det minsann bli några några fler flaskor. (91-92)
15 kommentarer:
Är inte universallösningen alltid att både dricka och spara :-) ?
Låter som om det blir till att dricka en Vougeraie snart i alla fall.
Jovisst - en värld av oändliga resurser platsmässigt och ekonomiskt ;-)
Dra gärna en kork, nyfiken på vad du som en sann burghead skulle tycka om vinet ...
Jag glömde visst bort allt vad begränsade resurser heter i den underbara sommarvärmen....
.....och Vougeraie får nog vänta lite har jag en känsla av.....men dess tid kommer.
Din iakttagelse från 2007 är mycket träffsäker. Lite oroväckande bara att du 4 år senare fortfarande inte uppnått steady state i inköp/lagring/konsumtion... Det har varit min förhoppning sedan jag själv drabbades av syndromet för några år sedan. Kanske ett KBT-upplägg med successiv upptrappning av drickandet av de viner som man egentligen helst vill spara skulle hjälpa? Man måste våga möta sin ångest...
Som helhet så ser åldersfördelningen i källaren klart bättre ut så här fyra år efteråt, med fler flaskor som börjar närma sig drickmognad. Men som den masochist man är kan jag inte låta bli att lägga undan flaskor som helst skall ligga i både tio och femton år... och då tar det tid. Dessutom har det fenomen som Ruso klarsynt beskrev i diskussionen från 2007 börjat uppenbara sig. Nämligen drickfärdiga viner, men allt för få flaskor, som dessutom tycks vänta på ett speciellt tillfälle att bli öppnade. Där tror jag det finns mycket att jobba på i mitt fall. Visst måste man möta sin ångest. Bara att fatta korkskruven med ett "Gaaahh"...
Ok. Det inger lite hopp i alla fall. Problemet är just att man med ökat intresse köper allt fler flaskor med allt längre halveringstid därav tar det längre tid. Å andra sidan: Målet är ingenting - vägen är allt!
Aaaaaah! Och hur möter man för få flaskor när de blir drickmogna? Jo, man köper fler.
Men så vill man vidga sina vyer också och då får man köpa ännu mer.
Gaaaaaaaaaaah!
Kurvan för den ökade penningmängd som gått åt på vin sedan 2007 är alldeles för både rak och brant.
Men, så är det fler drickmogna viner i förråden nu också - tvivlar på att de blir färre de närmaste åren.
Jag säger nog mest aaaaaaaah åt det trots allt.
Kul att läsa, det var ett favorittippat vin i junisläppet.
Den har redan fått fylla på Bourgognelagret så det känns bra att den levererar.
har du hunnit prova än?
Ezra - med diskussionen om Pierre Moreys Monthélie i färskt minne - det här bör landa rätt hos dig!
Vi tyckte att det blev mer fatrostning än terroirkänsla, även om det förstås smakade riktigt gott och redan var ganska utvecklat. En tillrättalagd smak, och priset är kanske vinets starkaste argument, men det tänker vi inte låta oss förblindas av. Pass för merköp - Danmark hägrar...
Ja, nog finns en del fataromer, och helheten tyckte jag drog en smula mot Toscana men utan deras jobbiga surkörsbär. Bara att hälla i sig, Ezra ;-)
Jag blev inte såld alls på vinet.
För mig tar eken alldeles för stor plats i nuläget och det gör att upplevelsen smalnar av och blir lite för endimensionell.
Såklart kan det säkert bli gottigt med lite ryggläge, men jag tror jag passar och satsar på andra kort. Plånboken sätter ju tyvärr hinder.
Där ser man. Jo, jag hittar ju också en hel del ekaromer (trots att det bara sägs handla om 60% nya lättrostade allierfat), men i det här fallet tycker jag det funkar rätt bra mot de mörkare Gevreydragen. Det är så olika från vin till vin hur man upplever fat, men jag hade till exempel inte heller några problem med Moreys nolltvåa som FV nämner ovan... Ektomte, moi? ;-)
Jag hade inga problem med Monthélien heller, tyckte den var väldigt lättdrucken.
Här var det nog kombinationen av ek och vissa unga gröna toner som gjorde det lite för kärvt för både mig och sambon.
Sen blir ju vissa viner lite orättvist bedömda. Jag har nog bl.a. Groffier i för färskt minne....eller så är det kanske 2009 som har fått mig på fall.
Hej, kom över en flaska på systemet idag. Är det någon som har ett bra recept på maträtt avnjuta till vinet?
Förresten borde jag lagra det eller dricka det direkt?
Skicka en kommentar