Ding-dong! Det börjar bli tjatigt, men det är bara att återigen dra i stora hyllningsklockan för en sydrhônsk nollsjua. Kul att de fortfarande dyker upp i släppen, förresten. Men den här gången får vi nog kosta på oss en fanfar också, för jädrar vilken juice Yves Gras har fått till med sin 2007 Prestige des Hautes Garrigues. Det här måste vara den bästa Gigondas jag någonsin smakat. Och som så ofta när det gäller riktigt bra viner är det i munnen vinet briljerar. Medan jag ofta finner Santa Ducs enklare Gigondas Tradition ganska mörk, bullrig och en smula oborstad är det här något helt annat, senskörd och ett gäng månader i delvis ny ek till trots. Munkänslan är helt enkelt perfekt balanserad, len och frisk med klockrena syror, ett stort mått elegans och den säkert rätt höga alkoholen varsamt nedbäddad under heltäckande silke, åtminstone när man håller på serveringstemperaturen. Avslutningen är fenomenalt läcker med massor av saftig lakritstonad frukt, örter och en av de mer respektingivande eftersmakerna jag mött på ett tag. Mmm, vilken ruggigt fin längd; vinet vill liksom inte släppa taget utan fortsätter att ringa i våg efter våg. Riktigt sköna grejer.
Därmed inte sagt att doften är en besvikelse. Tvärtom, här kan man hänga med nosen hela kvällen, och trots den uppenbara ungdomen finns här redan en komplexitet bland alla nymosade skogsbär. Faten gör inte mycket väsen av sig utan fyller mest ut konturerna, och jag undrar om inte chokladen huvudsakligen kommer från de riktigt gamla grenachestockarna. Dragen av lavendel och garrigue får vi dock skylla på terroir, och säkert skall man också sätta upp inslagen av grafit och järnfilsspån på det kontot. Efter en stund i öppen flaska formligen väller doften fram över kanten på glaset med massor av milda exotiska kryddor, ännu fler blommor, vitpeppar, eneträ, menthol och röda äpplen. Det är elegant, det är parfymerat och det känns väldigt ursprungstypiskt. (94-95+)
Det här vinet verkar haft en strykande åtgång och släpptes som vanligt i en så försvinnande liten mängd att många säkert mest känt sig frustrerade, speciellt utanför storstäderna. Jag som skippade köerna lyckades få tag på några flaskor i butiken i Söderhallarna. Hur som helst löjligt bra för 299 spänn.
11 kommentarer:
Skönt att höra att vi inte shoppade förgäves. Nu undrar man bara om Parkers extra-poäng kommer att uppenbara sig med lagring? Lite som med 2007 Hominis Fides, där han såg sina 100 perfect points genom två-tre år av vägg. Vi kunde förstås inte göra om det tricket hemma.
Nå, det verkar som om man kan/bör rycka en flaska Hautes Garrigues i sommar hur som helst...
Huruvida vinet någonsin når upp till Parkers 97+ handlar väl också om personlig smak? Och även om jag själv inte stött på någon dålig flaska så är kanske alla nollsjuebesvikelser som numera dyker upp här och var ett tecken på att vinerna börjat stänga ned. På många sätt var det kanske enklare att se eventuell riktig storhet när vinerna var alldeles nykläckta ur fat och tankar? Det sagt - ett ruggigt välgjort vin är det, stor skillnad mot deras Gigondas Tradition. Eftersom det sitter ihop så snyggt så är det klart tillgängligt att prova redan nu, även om det förstås inte lär gå någonstans på länge ännu. Dra en kork i sommar vetja, men håll gärna temperaturen under 18 grader.
Ja, det var ju lika dramatisk skillnad mellan 2004 Tradition och 2004 Hautes Garrigues. Det är onekligen helt andra höjder vi snackar om (hörs ju på namnet om inte annat ;-)
Flaskorna stoppades undan djupt nere i källarmörkret, i ett typiskt utslag av ekorrbeteende. Kanske lika gott att köpa ett par till att poppa rakt av...
Provade ni 2006:an...? Jag testade en förra sommaren, men fann den nästan odrickbart mäktig. Däremot är jag rätt så förtjust i standardcuvéen Tradition... :-)
För övrigt känns det om att jag helt tappat greppet på nyhetssläppen. Den här borde jag ha noterat. Nå; vinauktionen svalde mitt investeringsutrymme med råge i alla fall...!
När öppnar 07 orna upp sig igen?
Drack detta ikväll. Först 2 timmar på karaff, sen ytterligare 3-4 timmar i innan den riktigt öppnade sig. Rejäl struktur och mycket bra längd. Tur att man bunkrat upp. Nice!
Konjären - nope, passade på nollsexan.
Anonym - jag har som sagt (knappt) stött på någon nollsjua som inte varit spelbar, Vieux Donjon möjligen undantagen. Men annars brukar väl sjuårsdagen vara ett bra tips enl min erfaranhet. Parker å andra sidan menar ungefär att vinerna är öppna och goda fram tills dess, och att de bäste sedan kommer ut på andra sidan runt tioårsdagen. Man får väl prova sig fram ;-)
KimHartman - nice indeed. Vad gäller vår flaska drog jag korken på morgonen utan dekantering, men den kändes onekligen rätt öppen redan så dags. Men visst är det ett vin för lagring.
Det har förresten dykt upp påfyllning av vinet på Regeringsgatan...
Smaskens!
Lagringspotential? 5 år från nu?
P - jag har ingen erfarenhet av lagrade versioner (kanske dags att ta pulsen på nollfyran snart), men skall jag gissa så tror jag vinet kommer att börja vara som bäst om ca fem år. Svårt att se varför det inte skulle klara en längre lagring med tanke på hur balanserat det känns redan nu. Parker tror på drickfönster tom 2029 och dricker tydligen fortfarande åttoinian.
Skicka en kommentar