Det är uppenbarligen dags för lite kiss and make up. Förra gången var vi inte alls kompisar, men nu har det hänt en massa bra grejer. Julien Barrots 2007 Terroir har fått en helt annan harmoni med några år på rygg, och visar nu inga av de godistoner och alkoholsötma som präglade förra smakprovet för snart tre år sedan. Istället får vi ett redan från början vidöppet vin med ypperlig druv- och ursprungskaraktär. Det här är ren, flödande nollsjuegrenache på det sätt man vill ha den. Doften myllrar av körsbär och vildhallon, kryddor och lakrits och en garrigueton som tar ut en underbar höjd. Smaken är visserligen maffig och stadig med all den generositet årgången påbjuder, men tycks balansera på ett nålsöga och landar i en rakt igenom harmonisk upplevelse som till och med hinner med lite mineralgnister innan allt klingat ut. Helt enkelt en riktigt god och generös grenachedominerad châteauneuf med rätt uppenbara terroirdrag, no pun intended. På många sätt ett i nuläget klart godare glas än flaggskeppet Pure från samma årgång....
5 kommentarer:
Mmm, det känns soft att ha en oöppnad låda på lut. Folk har alldeles för bråttom med sina ch9. Ett par år till bara ;-)
Just den här har jag bara någon enstaka kvar av, men kul med en rapport. Jag tror fortfarande på bedömningen vi gjorde i källaren hos Niklas av 13 olika Ch9 är korrekt. Det här låter som ett tydligt tecken på att 2007 inte bara håller för lagring utan också gynnas av den.
Någon som gett sig på 09 av den här än :-)
Trevligt att läsa om att 07.an står sig bra med tiden, har själv två flaskor kvar i källaren. Hur länge skulle du vänta till att öppna nästa flaska?
Tack för bra recension. Jag har också en oöppnad låda i tryggt förvar på Grappe, men efter att ha läst detta kommer jag att sprätta upp den snarast.
Hörrni, det är ingen brådska att korka upp. Snarare är det väl så att vinet nu hunnit landa efter den lite spretiga ungdomsfasen, men kommer att hänga med rätt länge till...
Skicka en kommentar