Det var inte mycket som lockade i septembersläppet. Men ambitiös muscadet kan vara trevlig, och efter ett imponerande första smakprov för några år sedan är jag nyfiken på Guy Bossard och hans Domaine de l'Ecu. Vi korkar upp en flaska 2010 Expression de Gneiss på halvvolley.
I glasen hamnar ett bleksilvrigt vin. I doften ryms citrusfrukter, hö, örter, blommor, lite lakrits och massor med stendamm. Så mycket oxidationstoner eller bokna gula äpplen hittar jag inte, men visst finns lite chenin blanc-tycke som påpekades här. Första intrycket är lite blygt och tillbakadraget, men efter tre timmar i öppen flaska har doften en helt annan intensitet och bredd. Även vita viner kan behöva luft...
Smaken är slank och stenig, med både lite mineralsälta och grapebitterhet i svansen. Syrorna är kanske inte laserskarpa, men fräschören finns där även om längden till en början är rätt måttlig. Men även här lägger vinet i en extra växel med luft. Sammantaget landar det hela i nuläget i betyget klart godkänt med en gnagande känsla av att vinet inte spelar upp hela registret och att här finns mer att hämta efter något år på rygg. Vi lägger undan nån flaska. (87-88+)
PS. 139 spänn, flaskor finns kvar.
PPS. Läs gärna Chris Kissacks fina profil av producenten här.
1 kommentar:
Minsann en helt annan varelse än Pepière Clos des Briords. Den där lilla guläppeltonen vi hittade kändes dock igen från tidigare möten med Guy Bossards muscadet.
Men man får nog tro att det var vinerna runtomkring som framhävde den lite speciella karaktären. Sipps 2010 pinot blanc kändes, tro det eller ej, ännu mer mineralisk - våt grusjord - och Fèvres 2010 Fourchaume ännu renare och vitare, mindre fruktig och oxidativ.
Vi lägger också undan, här kan man nog få fin utdelning om några år.
Skicka en kommentar