Brrr. Efter att resan hem från jobbet plötsligt tagit fem gånger så lång tid som vanligt är det skönt att skaka av sig snön, dra på sig en varm tröja och öppna något värmande till maten.
För Monsantos 2009 Chianti Classico Riserva är faktiskt rätt värmande, i en mörk och robust stil som nästan får tankarna att ta några snedskär åt södra Rhônedalen. Inte så att här finns någon uppenbar hetta eller alkoholsötma, men massor av mörka körsbär, svarta vinbär och hallonpastiller tillsammans med lakrits, kryddor och örter. Ja, mer än så från växtriket faktiskt, lite toner av bark och undervegetation tittar också fram tillsammans med svart té. Och massor av krossad sten. En lite ruffig men fin doft.
Smaken bjuder lite ung kärvhet, men är ändå rätt väluppfostrad med tämligen välkammade tanniner och ganska avrundade syror under frukttäcket. Kanterna har sannolikt slipats ned en smula av den varma årgången, men inget fel i det! Det här är lättbegripligt och gott redan nu utan att på något sätt vara utslätat. Kan förstås lagras en smula, men drickes gärna igen i närtid precis som den är just nu med lite luft.
3 kommentarer:
Sicket sammanträffande!
Vi sänkte en 2009 Monsanto Chianti Classico (inte riserva) framför vedbrasan och blev helnöjda.
Alla som gillar klassisk sangiovese som den var menad att smaka bör testa snarast. Vi fyller på...
Testat denna igen men fasen jag tycker den är lite för snipig för min smak för att få återköpsknappen att darra.
P.
Det är ju en sangiovese ;-)
Skicka en kommentar