Vi backar bandet två och ett halvt år. Under en eftermiddag på Nordiska Muséet provade jag mig igenom ett åttiotal fatprover från Bordeaux årgång 2009. Och vilka prover det var! Ren, generös frukt parad med härlig struktur och klockrena syror, utan att alkoholen slog igenom i ett enda fall. Jag var helt tagen av dessa underbara viner i vardande.
Vintern 2013 sitter jag och kliar mig i huvudet och undrar var kärleken tog vägen. Nej, jag har inte dragit korken ur åttio nollnior, men ett par stycken har det hunnit bli även om jag inte orkat blogga om alla. Senast härom veckan var Niklas generös nog att bjuda på två smakprover från högra stranden, och jag fattade ingenting. Vinerna var varma, blurriga och tunga. Skall inte ett stort år visa mer än så här även om vinerna är unga?
Ikväll smakar vi 2009 Poujeaux för första gången. Det här är ett av mina favoritslott. Nollåttan är så galet god att bara korka upp och hälla i sig att den till och med fått två poster. För säkerhets skull lägger vi upp en riktigt straffspark på tallrikarna i form av en klassisk steack frites.
Och det är klart att inte Poujeaux missar målet. Men det är lite av en strumprullare som går stolpe in. Till en början är doften mest bullrig och fatig, och rymmer till och med lite snudd på volatila toner bland all choklad och kafferost. Men med luft mejslas lite mer klassiska ursprungsdrag fram, som jord och violer. Frukten är stor med diffusa konturer, något som även återkommer i smaken. Vem katten har jävlats med skärpedragningen? Nollnian har alls inte samma precision eller ens längd som nollåttan, och volymen är mycket mer uppskruvad. Munkänslan är bred med en känsla av rätt låga syror under den fluffiga frukten, och en lite besvärande beska i slutet. Återigen är det karaffen som räddar situationen. Med luft lyckas vinet hitta mer harmoni och landa i ett godkänt betyg, även om de riktiga ovationerna uteblir.
Jag tror ändå på nollniorna. Jag kan inte glömma de där underbara fatproverna, och hoppas att vinerna kommer att hitta tillbaka till den formen med lite lagring. Det är nog bara att vänta en smula. Sannolikt återkommer passionen i vår relation då, men just nu sover en av oss på soffan...
6 kommentarer:
Jag håller inte med dig; tycker det finns en balans, syra och rik mogen frukt i vinerna som talar för att det här blir riktigt jäkla bra. Bägge de nollnior jag korkade upp hör ju till nya skolan i Saint Emilion men även där stramade de till sig andra dagen. Det är hög alkohol ja, det är rejäl fenolisk mognad men bakom finns strävheten och syran; just nu är blott fruktbomben i täten. Är helt övertygad detta kommer falla herrn i smaken - tålamod är dock a och o.
Sen är ju jag visserligen "right bank"-kille (fick man säga så, eller hur var det?) och går igång på viner som Reserven från Ch. Louis (som jag hällde).
MVH
Niklas
Det snackas mycket om att nollniorna är så tillgängliga, men är de så roliga nu egentligen? Som vanligt handlar det väl om hur man gillar stilen. Det tröttsamma mantrat är att hög fenolisk mognad alltid är bra. Personligen tycker jag man tappar i nyanser när det drar iväg för mycket, och därmed blir det mindre intressant. Den här varma lite blurriga plommon/cassisfrukten är inte den mest spännande enl min mening, men visst finns det kraft och drag under galoscherna. Folk på CT verkar ju ofta värdera sådant högst.
Jag hoppas vi sitter och gaggar över några sköna nollnior om sådär femton år. Där allt trillat på plats, alkoholen sjunkit tillbaka, eken lagt sig och nyanserna briljerar. Under tiden - provat några tior ännu? ;)
Jancis har ju sin åsikt klar:
http://www.jancisrobinson.com/articles/a201301312.html
I övrigt, de 09:or jag druckit har jag inte uppskattat särskilt mycket i dess nuvarande skepnad. Klart bästa hittills är CH Faugères.
http://vinare.blogspot.se/2012/09/munskankarna-provar-septembernyheter.html
Med det sagt, jag inbillar mig att de blir bra, men att de bättre vinerna sannolikt behöver minst tio år i fängelsehålorna.
Det man väl ska leta - som vanligt - är några cru B som bara behöver 5-7 år på sig för att hitta fotfäste och nyanser.
Frågan är om det är värt att lägga så mycket extra pengar, vänta så många fler år än att bara köpa och dricka 08:or? Nu har jag druckit för få 09 för att uttala mig, men prisskillnaden på tex. Figeac 08 till 09 är 1800kr det är helt galet och får mig inte att vilja testa fler 09or när 08an är bra så det räcker för mig.
Priset är, iaf i min värld, en parameter som väger ganska tung, och höga priser brukar indikera på höga Parker-poäng och höga Parker-poäng brukar inte falla mig i smaken.
Ser dock fram emot att testa fler 09or och bli överbevisad!
Erik
Franko - visst är 2009 ofta lite tunga&blurriga i dagsläget. Vi körde igenom ett antal i höstas, och det var ganska få "elegans" i noteringarna. Men jag tror att potentialen finnas där. Vi får väl se hur de landar om en 5-8 år! Bästa vinhälsningar - Vintresserad (Peter)
Fast vad säger Jancis egentligen? Toppvinerna är bra, men småslotten var inte direkt "thrilling". Och så skönt att det bara var några få viner som kändes uppenbart acidifierade...
Nåja mina vänner, vi lär få återkomma till nollniorna så länge vi lever. Och som sagt, jag tror det här landar bra. Bara vänta...
Skicka en kommentar